"Vi tror inte på folkbildningens roll som städgumma"

Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningenfolkhogskolan.se

Den 4 december debatterades regeringens budgetproposition i riksdagen, bland annat satsningen på de 5000 nya platserna i folkhögskolan.

Anna Ekström (S): »Kärt barn har många namn. Jag har hört denna budgetproposition kallas både det ena och det andra. Den har kallats för en kulturbudget, en kompetensförsörjningsbudget, en pensionärsbudget, en välfärdsbudget och en barnbudget. Jag skulle vilja kalla den för en folkbildningsbudget. Vi får gå tillbaka till 1990-talets stora kunskapslyft för att hitta lika stora satsningar på folkbildningen från regeringens sida.«

Olof Lavesson (M): »Vi tror på folkbildningen, men vi tror inte på folkbildningens roll som städgumma åt en misslyckad arbetsmarknadspolitik. Därmed avvisar vi regeringens explosiva utbyggnadssatsning.«

Niclas Malmberg (MP): »Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ett samarbete inom kulturpolitiken där vi bejakar varandras intressen. Om ett parti har uppmärksammat ett område och ser att något behöver göras blockerar inte de andra partierna detta. Inom allianspartierna är det precis tvärtom: Det är den som vill minst som sätter agendan.«

Bengt Eliasson (L): »När jag likt statsrådet reser runt, fast till andra folkhögskolor och studieförbund än statsrådet, rapporterar man på flera folkhögskolor att för att kunna möta den här väldigt stora satsningen som regeringen gör på antalet platser så hastigt – vi liberaler har ställt oss tveksamma till hastigheten i den ökningen – kommer man inte att ta in personer med intellektuell funktionsnedsättning eller stora fysiska nedsättningar och problem i klassrummen eller på folkhögskolorna.«