De syr ihop sin framtid

I det faluröda tvåvåningshuset är det full aktivitet vid symaskinerna och de stora tillskärningsborden. En deltagare har lagt ut ett byxmönster på ett gammalt möbeltyg, en annan har möte med en kund som har beställt en kappa. Alla har eget bord med var sin symaskin. Några är i full gång med att sy, andra sprättar sömmar som blivit fel.

Adam Cronqvist från Malmö visar upp en finskjorta med en mönsterpassad bröstficka, som han har sytt till sin pappa, och en kjol i grovt bomullstyg till sig själv. Han har länge varit intresserad av eget skapande i textil som konstform, men precis som många av kurskamraterna på Modedesign hade han inte sytt ett helt plagg själv innan han började här.

– Den här utbildningen ger en väldigt bra grund. Utbudet av material är enormt, den knapp man inte hittar här, finns inte!

Modedesign är en ettårig utbildning för den som vill lära sig att designa och tillverka kläder. Kursen startade på Axevalla folkhögskola på 1950-talet och har bedrivits i olika regi genom åren, bland annat som kommunal vuxenutbildning. Sedan nio år är den tillbaka på folkhögskolan.

Huvudläraren Anne Lundén är utbildad textillärare och har arbetat med den här utbildningen i drygt 25 år. Intresset för att sy kläder och att lära ut den kunskapen är fortfarande lika stort.

Av det 60-tal som sökte 2022 satte hon ihop en grupp på 14 deltagare som vill lära sig mer om mode och textil. Anne Lundén ser att det saknas mycket grundläggande kunskap om hantverket bland unga i dag.

– Många som vill bli kläddesigners har ingen erfarenhet av att sy kläder, mer än det de har lärt sig i slöjden.

Själv undervisar hon i de praktiska ämnena mönsterkonstruktion, sömnad och broderi, medan två andra lärare ansvarar för de mer teoretiska, som materiallära, formgivning och dräkt- och modehistoria.

Tempot är högt och Anne Lundén rör sig snabbt mellan salarna. Plötsligt ropar hon ”Visning!”. Då släpper alla vad de har för händerna och letar upp henne. Under några minuter visar hon detaljer på en jacka hon nyss har sytt och förklarar vilken typ av söm som anses vara mer skrädderimässig än den andra.

– Du lär dig mycket under kort tid här, som du behöver ha med dig om du vill jobba i den textila branschen, förklarar Anne Lundén.

Nu, när kursen snart är slut, vet deltagarna att det är viktigt att ha helhetsbilden klar för sig innan man börjar tillverka ett plagg, exempelvis vilken krage jackan ska ha.

– Men innan hade jag inte förstått hur mycket som måste göras innan man sätter sig vid symaskinen, säger Adam Cronqvist. Kamraterna vid borden bredvid skrattar igenkännande.

Axevalla folkhögskola ligger i ett mindre samhälle mellan Skara och Skövde, inte långt från Hornborgasjön där tusentals tranor flockas nu på vårkanten. Att det är långt till en storstad ser deltagarna som en fördel. Lektionerna pågår 8.30–15.30, men alla är ivriga att hinna sy så mycket som möjligt och arbetar med sina plagg både på kvällar och helger.

– Det är idealiskt att vara isolerad här och få hålla på med det man gillar att göra, säger Kajsa-Thyra Mathiasdotter.

Under det fria arbetet i syverkstaden söker deltagarna upp läraren för att fråga om stort och smått. Svaren de får är raka och rappa, men på samma gång personliga och vänliga.

– Alla har sin egen stil. Jag säger aldrig hur en kjol ska se ut, jag utgår från vad varje person vill uppnå, säger Anne Lundén.

Hon ömmar särskilt för dem som har det lite tufft i livet och ser att många unga i dag mår dåligt. Därför är hon mån om att skapa en god sammanhållning i gruppen. Att samla in pengar tillsammans för att åka på studieresa till Köpenhamns modevecka förenar på så sätt nytta med nöje.

– Det är viktigt att ha roligt ihop med deltagarna. Det mår alla lite bättre av, säger Anne Lundén.

I utbildningen ingår det också en rad studiebesök på olika företag. Där får deltagarna träffa viktiga aktörer i branschen och får ofta möjlighet att köpa tyger under inköpspris, vilket är välkommet. Undervisningen är kostnadsfri, men materialkostnaden beräknas till 5 000–7 000 kronor per deltagare.

Snart är det dags för två veckors praktik och deltagarna har själva letat upp arbetsplatser de vill vara på. Variationen är stor, alltifrån ett museum och en klädbutik i trakten till en fårfarm på Gotland som designar ylleplagg och en studio i Malmö som syr kläder till artister. Naomichi Okamoto från Japan ska vara i kostymförrådet på Sveriges Television i Stockholm.

Flera har valt att göra praktik på secondhandbutiker, där man även syr om plagg och skapar nya av gamla tyger. Intresset för hållbart mode brukar vara stort bland deltagarna, så för tre år sedan inrättade skolan en variant av utbildningen: Retro design. Men hittills har bara ett par deltagare per år sökt sig dit och de är integrerade i gruppen som går Modedesign.

– De flesta vill lära sig grunden först. De upptäcker först en bit in i kursen hur de kan jobba med äldre material, berättar Anne Lundén.

Några av deltagarna har valt den här utbildningen för att kunna sy egna kläder på fritiden.

– Jag brukar vara med i Cosplay-festivaler, där man syr dräkter för att efterlikna spel- eller seriefigurer. Med den här klänningen ska jag vara Tant Grön, berättar Anna Larsson som går Retro design.

Men de flesta siktar på en framtid som designer, mönsterkonstruktör eller något annat textilt yrke. Vissa arbeten, som design­assistent, går att söka direkt efter kursen, men många deltagare vidareutbildar sig på högskolor eller yrkeshögskolor, som Beckmans designhögskola i Stockholm, Textilhögskolan i Borås eller Tillskärarakademin i Göteborg.

– Det är roligt att följa dem och se att de fortsätter inom den textila branschen på olika sätt. Tack vare stora pensionsavgångar finns det större möjligheter att få jobb än många tror, för den som har en bred utbildning, säger Anne Lundén.

Adam Cronqvist funderar på några olika spår, ett av dem är att bli textillärare.

– För mig är mode som ett språk. Här får jag lära mig att skriva själv, i textil, säger han.

LÄS ÄVEN:

Varannan folkhögskola drar ner på personal

Kriget förde dem till folkhögskolan