»Jag trodde folkhögskolan skulle vara busigare«

– Jag bor på en ö utanför Landskrona och pendlar varje dag med färja till jobbet. Det går åtta turer om dagen in till stan. Det är ett ganska inrutat liv om man ska passa båttider, säger Måns Back Nilsson.

I somras kunde man se Måns Back Nilsson i en inspelning framför datorskärmen på Albins folkhögskola i Karlskrona där han berättade att man har platser kvar i Allmän kurs. Men det som gjorde att man stannade upp och lyssnade var den känsla han förmedlade när han berättade.

Han var imponerad av folkhögskolan. Tidigare hade han jobbat som lärarvikarie på olika problemskolor. För tre år sedan blev han tillfrågad om att jobba på Albins folkhögskola som samhällslärare och kommunikatör. Han trodde att det skulle vara mycket tuffare.

– Jag bor på landet på en liten ö utanför Landskrona som heter Ven. Jag gillar ju att odla och höll på något odlingsprojekt som jag lagt upp på facebook. En lärare på skolan såg min film och frågade om han fick komma och hälsa på med sin klass. På den vägen är det. Jag träffade rektorn och blev erbjuden ett sommarvikariat på smf. Sen har jag bara fortsatt jobba här.

I den film du lade upp i somras berättar du att hade en liten fördom om folkhögskola.

– Jag har själv inte haft en alldeles spikrak väg genom livet, och det är väl därför jag är bra på att jobba med lite busiga ungar. Jag förstår dem. Jag vet var de kommer ifrån. Så jag hade trott att det skulle vara tuffare, busigare på folkhögskola. Det som fortfarande förbryllar mig efter tre år är hur otroligt vänlig stämning det är på folkhögskolan. Med tanke på de som studerar hos oss är det en stor eloge till folkhögskolan att vi funkar så himla bra. Har man själv haft det lite tufft i livet är det otroligt givande att få vara med och ge dessa unga vuxna en andra chans i livet. Bättre än så blir det inte.

Vad gör du som kommunikatör?

– Jag tror svenska folket har dålig koll på hur bra folkhögskola är för en del elever. Det försöker jag på olika sätt berätta om, med lite tryck på patos. Det finns ju ett starkt patos i folkhögskolan, just det här med andra chansen. Det försöker jag om och om igen uttrycka.

I somras gjorde du en film på facebook där du berättade att ni hade tio lediga platser. Hur gick det?

– Över förväntan. Albins folkhögskola har ju en himla nytta av den här plattformen. Man når verkligen ut. Jag har en bakgrund inom punken och det var ganska många som startade olika fanzine och undergroundtidningar. Det är där jag har lärt mig jobbet. Jag använder filmmediet ganska mycket. Det är det som slår igenom bäst på facebook.

Fick du mycket reaktioner?

– Absolut. För den som är in-tresserad är det bara att trycka på messenger-knappen, så skickas ett meddelande direkt till oss. Det är häpnadsväckande många som gör det, oroliga föräldrar som undrar vad de ska göra av sina ungar. Sen har skolan ett gott rykte i Landskrona, våra elever taggar andra som de tycker ska gå här. Det fungerar väldigt bra. Man får bjuda på sig själv lite och berätta något positivt. Och jag tycker folkhögskola är otroligt positivt. Det är kul att få berätta om det.