Semira Vikström – mardrömseleven som blev drömrektor

Musik strömmar ut över skolgården. Solen skiner och det pågår lekar och spel överallt. På en banderoll på en av skolbyggnaderna står ”Kunskap, Trygghet & Trivsel”. På en annan ”#roligare raster”.

Semira Vikström möter mig i dörren till det ombonade arbetsrummet, som hon delar med parhästen Dounya Hayyoun, biträdande rektor på Visättraskolan. De började arbeta tillsammans för tio år sedan på den muslimska friskolan Alzahraa Idealiska Akademi i Bagarmossen, där Semira arbetade som lärare i svenska och sedan blev biträdande rektor och rektor.

Trygghet, trivsel och kunskap är vår grund. Vi har tagit bort allt fluff.

Duon har nyligen gett ut en bok, ”Elevhälsan i praktiken”, tillsammans med kollegan Erik Hall och forskaren Ingrid Hylander. Det är en praktisk och konkret metodbok om hur de har byggt upp elevhälsan. Den genomsyrar all verksamhet på skolan för att alla elever ska känna trygghet och trivsel och kunna nå kunskap.

– Trygghet, trivsel och kunskap är vår grund. Vi har tagit bort allt fluff. Det är tillräckligt tufft att nå 100 procent av eleverna med den ambitionen.

Att skolan blivit populär under Semira Vikströms ledning märks inte minst på att elevantalet ökat från 250 elever hösten 2013 till 420 i höst. I våras hade skolans sjätteklassare högre betygspoäng än genomsnittet i kommunen med drygt 230 poäng.

– De är min första kull elever som jag följt från förskoleklass till sexan och jag var så stolt att jag nästan sprack när jag berättade betygssnittet för eleverna.

– Utifrån våra förutsättningar så har vi väldigt goda resultat. Sedan svajar det mycket betygsmässigt hos oss på grund av att vi har många nyanlända, säger hon.

Semira Vikströms armar pryds av många tatueringar som döljs under en långarmad, skir blommig blus. Man kan skönja dem, men tatueringarna visar hon normalt inte upp i skolmiljön.

Hon visar snabbt upp några av dem: mandalas, blommor, en blåvingefjäril, sina barns namn på arabiska, ett porträtt av artisten Madonna på ena armen och en svart ros från favoritgruppen Depeche Modes LP Violator från 1990 på den andra.

I berättelsen om tatueringarna ryms också berättelsen om Semira Vikströms bakgrund och om hennes väg mot att bli en uppskattad rektor.

– Jag har en ganska brokig bakgrund som varit ganska strulig. Visst finns det saker som jag tänker att jag inte borde gjort eller gjort annorlunda men allt det har ändå gett mig verktyg som vuxen. Jag har nog utvecklat min empati och fått en förståelse för att många människor går igenom saker i livet som kanske inte är så lätta. Det har hjälpt mig som mamma men självklart bär jag med mig de erfarenheterna även som rektor, säger hon.

Semira Vikströms mamma som är från Finland är hennes förebild. Och det är ömsesidigt – mamma är Visättraskolans ”största fan”, stolt som en tupp över dottern.

– Hon har stått ut med mycket med mig och mina systrar och trots att hon inte haft det lätt så har hon visat att allt går om man faktiskt bestämmer sig för det. Hon är den starkaste kvinna jag känner och det känns så fint att få dela glädjen och stoltheten över arbetet på skolan med henne, säger Semira Vikström.

När Semira var fem år gick hennes tunisiska pappa och finska mamma skilda vägar. Vid skolstart gick flyttlasset till Haninge. Där växte hon upp i ett radhus i Tungelsta med sina två systrar, mamma och styvpappa.

– I högstadiet var jag en riktig skitunge om jag ska vara helt ärlig. Stackars mamma och stackars mina dåvarande lärare. Jag var ingen drömelev. Jag skolkade, var uppkäftig och rökte. Visade ingen respekt varken för lärare, föräldrar eller någon annan. Jag hade mycket jag gick omkring och grubblade på men visste inte vad jag ville göra utan tyckte det var roligare att vara ute och springa, säger hon.

Betygen blev därefter med bland annat 1 i allmän matematik. Drömmen om att bli frisör kunde hon glömma. Hon kom in på sitt tredjehandsval, Livsmedelsteknisk linje, och flyttade hemifrån. Efter drygt ett år fick hon nog och hoppade av.

– Varken lärare eller rektor hörde av sig till mig eller min mamma och försökte få mig tillbaka till skolan. Och eftersom jag flyttat hemifrån så fick inte min mamma reda på det förrän det gått ett bra tag och då var det liksom försent.

Hon hade tillfälliga jobb på McDonalds och Pressbyrån. Efter upprepade semesterresor till Turkiet så beslöt hon sig för att flytta dit 1997 för att jobba. 

– Jag hade ingen koppling dit men älskade människorna jag träffade och maten även om det var en massa bekymmer i landet.

Hon träffade en kille, blev gravid men beslöt att flytta hem till Sverige där hennes son Denniz föddes 1999.

– Jag kände att jag måste ta tag i mitt liv och ”växa upp”. Jag älskade att arbeta med ungdomar och beslöt mig för att studera till lärare.

Hon kompletterade både grundskolebetyg och gymnasiet på Komvux.

– Jag tog min lärarexamen som lärare i åk 4-9 i december 2004 med svenska och religion som mina ämnen och med islamologi som specialisering. Jag hade väl inte direkt briljerat i svensk grammatik under min skoltid men min VFU-handledare sa bara: ”Du kommer lära dig” och hon fick rätt.

När hon blev klar 2004 var det mycket skriverier om muslimska friskolor och hon ville själv undersöka om kritiken mot skolorna stämde så hon sökte ett vikariat på friskolan Alzahraa Idealiska Akademi. Så småningom fick hon frågan att bli rektor. Efter viss övertalning gav hon med sig och blev klar på utbildningen i december 2012.

– Först arbetade jag som biträdande och när vår rektor gick i pension så blev jag rektor men jag beslutade mig att söka mig vidare efter ett år.

Starten på Visättraskolan 2013 blev tuff.

– Det var mycket att ta tag i från start med konflikter i personalen. Skolinspektionen hade varit där och granskat vilket resulterat i en gedigen rapport och även en extern arbetsmiljöutredare.

Utan ledningsgrupp och med bara någon timmes överlämning, plöjde hon igenom vartenda samverkansprotokoll och rapport hon kunde hitta om skolan. Hon bad personalen skriva brev till henne så hon fick vars och ens bild av skolsituationen och arbetsmiljön.

– Kartläggningen gav mig ganska snabbt ett grepp om helheten och en bild av var jag behövde börja i det systematiska kvalitetsarbetet. Jag fick också en förståelse för vilka förväntningar personalen hade på mig och jag strävade efter att uppfylla deras önskemål och bygga en egen ledningsgrupp.

Det var inga 40-timmars veckor under de första tre åren men nu kan de alla skörda frukten av arbetet och har, enligt Semira Vikström, fått en dräglig arbetsmiljö.

– Jag försöker vara väldig tillgänglig och mina medarbetare vet att jag finns när de behöver mig. Jag jobbar med tillit och släpper allteftersom för att se vart det leder. Min upplevelse är att lärare presterar och levererar bäst när de får vara fria i sitt uppdrag. Herregud de är ju högskoleutbildade personer! Så jag säger bara: Sluta peta på lärarna! De vet bäst hur de ska sköta sina jobb.