Teknik ger inte billigare skola
Digital skola Hon söker med sin forskargrupp svar på hur lärande skapas. Agneta Gulz är inte för eller emot digitaliseringen men professorn ikognitionsvetenskap är klart oroad över tron på tekniken som en enkel lösning.
Den stora satsningen på digital teknik i svenska skolor har inte gett något positivt resultat. Fortfarande är cirka 95 procent av de pedagogiska läromedlen på nätet inte mycket att ha. De testar bara kunskaper eleverna redan har och är ingen utmaning.
– De tillför ingenting, säger Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds och Linköpings universitet samt forskningsledare, och i nästa andetag:
– Vi forskar om digitala läromedel, men framför allt utvecklar och använder vi datorlärspel och andra digitala läromedel som verktyg för att studera lärprocesser.
Hennes forskargrupp heter the Educational Technology Group och är synnerligen tvärvetenskaplig; här ingår pedagoger, psykologer, designvetare, tekniker, språkvetare och programmerare. Gruppen startade 2010 och är också tväruniversitär, inkluderar både universiteten i både Lund och Linköping. De har även forskningssamarbeten med förskoleutbildningen vid Stockholms universitet och en forskargrupp vid Stanford.
Det är naivt att tro att digitaliseringen ökar likvärdigheten.
– Den här forskningen är verkligen internationell. Svensk pedagogisk forskning och debatt känns ibland väldigt smal, som lite av en ankdamm där saker bara cirkulerar.
Hon nämner att när forskningsresultat från kollegor i USA eller Frankrike visar något avfärdas detta ibland i Sverige eftersom det inte gäller svenska barn.
– Men barn är väldigt lika när det gäller hur de tar till sig kunskap.
Professor Gulz är mycket kritisk till hur vi i Sverige ser på svensk skola och utbildning.
– Vi var en gång framgångsrika med den modell vi hade för vår skola. Men i dag behöver vi verkligen lära av andra.
Hon nämner att både Danmark och Finland och flera andra länder i Europa närmar sig digitaliseringen på ett helt annat sätt. Det danska skolväsendet är till exempel decentraliserat ungefär som vårt men danska skolpolitiker har engagerat sig mycket mer i läromedelsfrågor. 2010 skapades en rådgivningsgrupp, med bland andra forskare, som ska hjälpa den ansvariga ministern att överblicka den digitala utvecklingen.
Agneta Gulz leder forskning som är klassrumsbaserad, så integrerad med skolvardagen som möjligt, tillsammans med elever, lärare och rektorer på skolor och förskolor:
– Det är när eleverna får använda de digitala lärplattformarna vi utvecklat som vår kunskap verkligen blir ekologiskt valid.
Den stora satsningen på digitalisering i svenska skolor tycker hon är mycket ”problematisk”. Forskningsgruppen hon leder är teknikvänlig, så att säga, och de ser stora möjligheter i lärande och undervisning. Men:
– Vi ser stora problem i dagens iscensättande av digitaliseringen.
Det handlar i första hand om två stora utmaningar som vi, enligt Agneta Gulz, måste ta itu med innan vi kan tala om möjligheterna med digitaliseringen.
Den första utmaningen gäller den tekniska infrastrukturen.
– När vi är ute på skolor ser vi vad som händer. Det är regel snarare än undantag att tekniken krånglar. Lärarens lektionsplanering håller sällan. Alltid har ett par elever glömt sina lösenord, någon kommer inte ut via wifin, några datorer är inte laddade, är i gång med uppdateringar eller annat.
När hon och andra av forskarna, som är IT-experter, är på plats finns hjälp att få. Men ofta är lärare ensamma och det kan ta tid att få IT-hjälp. Detta är säkert välbekant för de flesta i dag. Agneta Gulz önskar sig forskning kring hur mycket lektionstid som förloras i dag på grund av tekniken.
– I det här läget finns inga potentiella vinster med digitaliseringen som väger upp tidsförlusterna.
Huvudorsaken menar hon är ökade kostnader. Kommunerna måste enligt lag skaffa datorer men sedan tycker de att de har gjort sitt:
– Många tror att digitaliseringen ska spara pengar. Det kommer den aldrig att göra i skolor. Det är en chimär. Med adekvata digitala läroverktyg kan vi höja kvaliteten på undervisningen, men samtidigt kan digitaliseringen aldrig spara bort lärare. Politikerna har inte kunskap om detta, de lyssnar för mycket på de stora edtechföretagen.
Agneta Gulz är känd för att inte skräda orden:
– Visa mig den skola vars kvalitet höjts genom digitaliseringen, säger hon och menar att många kommuner med sparbeting lockas av digitaliseringen som en enkel lösning.
– I Sverige är vi starkt styrda av ett marknadstänk. Att marknaden kan reglera allt. Det fungerar inte på skolområdet, menar jag. Skolan är en speciell verksamhet. Nu ska vi effektivisera även här och vi i Sverige vill ligga i täten i världen.
Hennes beskrivning av att vi ska ligga i täten bekräftas av det som står i regeringens digitaliseringsplan.
– Inte minst är det naivt att tro att digitaliseringen ökar likvärdigheten. Det som styr är fortfarande elevernas bakgrund och om de har föräldrar som stöttar och följer upp skolarbetet. I Sverige finns tyvärr en kanske alltför stark tilltro till tekniken, som kommer ur vår tradition och historia med många starka uppfinningar, säger Agneta Gulz.
Hon återkommer till den digitala infrastrukturen. Hon och hennes forskargrupp har kommit fram till att skolor behöver två uppkopplingar, den ena för backup, för att skapa en säkrare funktion.
– Sedan ska inte lösenord behövas för barn, och som dessutom ska bytas en gång per månad. Det är absurt. Orsaken till att det blivit så faller tillbaka på att man slår ihop pedagogiken och de administrativa systemen. De sistnämnda bör absolut ha sekretess men barnens ingångar behöver inte det. Tyvärr blir systemen mycket sårbara på det här sättet.
Agneta Gulz talar mycket om tekniken men är egentligen mest intresserad av mjukvaran, den ämnesorienterade.
– En dator är ju i sig ingenting, det är de digitala lärresurserna som kan skapa möjligheter.
Nästa generation av digitala läromedel, som känner av vad den enskilda eleven behöver, kommer. Men vi är inte där ännu.
– De finns nästan inte i svensk skola i dag. De bygger på en extrem komplex teknik där man bygger in pedagogernas kunnande. Det är denna generation mjukvara som är mest intressant. Den skulle bli som en virtuell lärare.
– Men det tar år att utveckla. De som finns i dag är främst för matte. Där finns ett rätt och ett fel. Men tänk vilken utmaning att bygga detta för samhällsorienterande ämnen ...
– Fortfarande tillför ungefär 95 procent av de digitala läroverktygen inget nytt. I sämsta fall raserar de något eleven byggt upp.
De digitala läroverktygen måste också passa in i helheten.
– De som är bra är ofta begränsade och kan fördjupa dig i något på riktigt. Då kan de göras adaptiva och reagera på en elevs utveckling. Men det vanligaste är i dag fortfarande bok på burk, en digitalt presenterad bok.
Det blev mycket kring den första utmaningen med digitaliseringen men nu kommer vi till det som, enligt Agneta Gulz, är den andra stora utmaningen.
– Den handlar om skärmarna, i datorer, plattor eller mobiler. Det är viktigt att betona att de kan vara bra för mycket i skolan men skärmarna i sig är ett stort hot för de är kopplade mot internet. De inbjuder till så kallad multitaskning. När det sker i större skala blir det förödande. Det sänker nämligen kvaliteten på all informationsbearbetning och du minns sämre. Multitasking förstör förmågan att fokusera, förstör förmågan till monotasking. Det är en illusion att vi blir effektivare. Det som händer är bara att hjärnan växlar blixtsnabbt och det tar på krafterna. Hjärnan måste hela tiden kämpa.
Det handlar om att utgångspunkten för att kunna lära sig något är att fokusera, koncentrera sig. Då måste vi rikta in oss helt på en sak och blockera distraktionerna.
– Den här förmågan far illa och degraderas när vi ägnar oss allt mer åt multitasking. När det går riktigt långt tappar du helt bort förmågan att fokusera och blir ständigt distraherad. Det är ett ganska nytt fenomen som studeras av forskare.
När hon och andra ur forskargruppen är ute på skolor och talar om multitasking blir lärarna ofta lättade.
– Många gånger har de känt det på sig men nu kan de få det bekräftat av tung forskning. Nu kan de säga till rektorer och andra en sådan enkel sak att datorerna inte alltid behövs vid alla lektioner.
– Den här utmaningen skulle skolan kunna ta. Men inte genom att slänga ut skärmar utan genom att utgångspunkten, när till exempel en lektion startar, är ”skärm ner”. Eleverna får bara öppna när läraren säger det. Det är särskilt viktigt för dem som inte har det så bra förspänt socialt utanför skolan. De som har engagerade och närvarande föräldrar vet vad digital fri samvaro innebär. Diskussion, samtal vid ett bord som inte avbryts.
– Om du alltid är uppkopplad skapar det oro och stress. I dag saknar många barn helt erfarenheten av något annat. Det oroar mig verkligen. Om en elev aldrig blivit exponerad av arbete med en enda sak i fokus utan distraktion, hur ska den då veta och kunna välja det i sitt vuxenliv?
Fakta: Agneta Gulz
Professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet och Linköpings universitet. Forskningsledare för the Educational Technology Group.
Studier tidigt i Frankrike, senare forskning i såväl Österrike, Schweiz och Storbritannien som postdokstudier i USA och Japan.
Hon återkommer till att här har skolan en verklig möjlighet.
– Skolan kan göra något som ökar rättvisan och ge alla barn samma möjligheter. Jag brinner för det kompensatoriska uppdraget skolan har.
Hon nämner att de mest restriktiva skolor i USA i dag finns kring Silicon Valley, där barn till många som utvecklat tekniken nu sett dess följder och begränsar sina egna barns skärmtid.
Hon har själv fått mycket hård kritik från edtechbranschen när hon som forskare kritiserat utvecklingen.
– Skolan är en samhällsbärande funktion för unga människor. Jag tycker att vi har gått åt fel håll och låtit edtechbranschen styra för mycket.