”Vi lärarstudenter måste sätta ned foten och börja ställa krav”
Debatt Glömde lärarutbildningen att berätta för dig att 9 av 10 kommuner underfinansierade skolan och välfärden 2018? Vilken tur att jag berättar det för dig nu. För det är något som du som lärarstudent bör veta.
En färsk rapport från Sveriges Radio visar även på att trenden inte heller är på väg att ändras. 3 av 4 skolchefer vittnar att man kommer fortsätta behöva göra besparingar nästa år och varannan skolchef bedömer att dessa kommer innebära en minskning av antalet anställda per elev. Fler barn och ungdomar att ta hand om men med mindre resurser.
Jag menar att det är dags att vi lärarstudenter börjar ställa krav. Det är vi som är framtiden och vi måste visa att vi vägrar leva med konsekvenserna av politikernas beslut.
I fem år har jag studerat för att bli ämneslärare. Jag är inne på min sista termin och kunde inte se mer fram emot att få kliva ut i arbetslivet och in i klassrummet. Men det är något som skaver. Något som oroar.
Under fem år så har jag behövt bli medlem i ett antal facebookgrupper. Det blir lätt så när man slängs mellan institutioner och läser med studenter som inte är på samma termin. Det blir en plats där man samlas för hjälp med allt från att hitta kurslitteratur till att bestämma var nästa tentaöl ska äga rum. Inga konstigheter. Men i våras började det hända något i samband med att fler hade tagit examen. Trådarna handlade inte om utbildningen längre utan om något annat: arbetsförhållanden. Vittnesmål ramlade in om alltifrån orimligt många undervisningstimmar till stora klasser. Ett axplock:
”Jag har 20h timmar per vecka. Känns mycket... Ungefär hur många timmar har ni?”
”Vet en kollega som har 21h”
”Mitt schema är packat, ensam svensklärare på högstadiet (…) 0 mentor, 0 stöd och i princip ingen planeringstid heller. Orkar knappt bråka”
”Vad tycker ni om att ensam undervisa en klass med 29 elever där det är blandat SvE1, SvA1 och årskurs 9? Enligt min chef är det inget problem, bara att köra samma undervisning (…) I värsta fall kunde jag specialanpassa uppgifter. Känns som en jättesvår uppgift. Särskilt när flera kommer från specialskolor där de varit max 10 elever per grupp (..)”.
Att lärares arbetsbelastning ökar är ingen nyhet. Nedskärningarna som bland annat Tankesmedjan Balans har vittnat om påverkar i högsta grad vad vi förväntas göra och värre kommer det bli. Allt ska ske på så kort tid och så effektivt som möjligt. Mer arbete men mindre resurser. En ekvation som de flesta kan skriva under på inte går ihop. Förutom våra politiker då.
Ytterligare en sak som heller inte är någon nyhet är att det råder lärarbrist, en brist som även den förväntas öka. Ett problem i sig men inget sker i ett vakuum. Den lär heller inte stävjas av att den grupp av oss nya som redan är alldeles för liten bränns ut snabbare än vad man hinner säga ”effektiviseringar”. Ett ord som jag för övrigt uppmanar er att i framtiden översätta i ert huvud till ”nedskärningar”.
Vi lärarstudenter måste sätta ned foten. Vill politikerna ha friska behöriga lärare som utbildar framtidens medborgare måste de lyssna – och vi måste höja våra röster. Jag har inte studerat i över fem år för att gå in i väggen innan jag har hunnit bli varm i kläderna.
I helgen arrangeras det demonstationer mot detta runt om i landet och jag uppmanar er alla att delta, både för våra elever men även för vår framtida hälsas skull. Gå med i Skolmarschen!
