Kritiken: Skolverkets förslag ger arbetsgivaren makten
Lärare bör få styra sin egen professionsutveckling, menar debattören Rickard Öhman.
Vi lärare debatt Läraren Rickard Öhman anser att Skolverkets förslag på professionsutveckling för lärare lämnar makten åt alla andra än lärarna själva.
Skolverket har i samarbete med ett professionsråd bestående av lärare, rektorer, företrädare för huvudmän och forskare lagt fram ett förslag till professionsutveckling för lärare.
Förslaget är en soppa, en söndersaltad soppa som inte går att reda upp.
Det enda sättet att värna lärarprofessionen är att ge makten över den till lärarna – inte till huvudmännen, inte till akademin och inte till myndigheterna.
För att stärka lärarprofessionen måste yrkets utövare ges mer makt och självständighet.
Så lämnas makten till arbetsgivaren
Skolverkets förslag, som handlar om ett meriteringssystem för att urskilja skickliga lärare och en kompetensutvecklingsdel, överlämnar makten till arbetsgivaren.
Arbetsgivaren kommer i högsta grad att påverka vilka lärare som har möjlighet att meritera sig. Dessutom är det akademin och skolmyndigheterna som ska bestämma vilken kompetens lärare behöver utveckla.
Utgångsläget är fel. Redan mötesdag två kan man läsa i professionsrådets protokoll vilka frågor som utgjort grunden till arbetet: “Vilka kompetenser behöver förskollärare och lärare utveckla?” och “Hur kan verksamhetens behov och individens intressen balanseras?”.
Inga övriga frågor diskuterades enligt protokollet. Premissen är att andra än professionens utövare ska definiera lärares skicklighet och kompetensbehov även i framtiden. Ett bättre utgångsläge hade varit att fråga hur lärare kan ges mer makt över sin egen kompetensutveckling.
Man brukar säga att ”ju fler kockar desto sämre soppa”.
I professionsrådet sitter företrädare från akademin, myndigheterna och huvudmännen. Den enkla sanningen är att den enda grupp som bör och kan värna lärarprofessionen är lärarna själva.
Kännetecken för en stark profession
Forskare beskriver kännetecknen för en profession med följande begrepp:
- ”Stängning”, där professionen avgränsar sig mot andra yrkesgrupper.
- ”Institutionaliserad kunskap”, där professionen monopoliserar den kunskap som yrket kräver
- ”Anspråk på diskretion i arbetslivet”, där professionen värnar om självbestämmande i yrket och erkänner att arbetet inte går att automatiseras eller rutiniseras. I stället är det yrkesutövarens eget omdöme som styr.
I starka professioner har yrkesutövarna själva kontroll över uteslutning från professionen när en utövare har visat brist på omdöme.
Mitt förslag är att arbeta för att lärarprofessionen tar steg för att likna dessa starka professioner. Inte nödvändigtvis i frågan om uteslutning i första steget, men i frågor om meritering och kompetensutveckling.
”Kopiera norska lönetariffer”
Istället för att komplicera saker mer än nödvändigt, kan man kopiera det norska systemet med lönetariffer, där hänsyn tas till erfarenhet i yrket och akademiska meriter.
Kompetensutvecklingen bör, i de fall där behöriga lärare anses, organiseras genom en individuellt intjänad pott där läraren själv väljer sin kompetensutveckling. Detta skulle stärka professionen.
Jag uppmanar Sveriges Lärare och regeringen att börja om arbetet med professionsutveckling från grunden.
Denna gång måste lärarna själva få leda arbetet, med ett tydligt och självständigt mandat, för att säkerställa att deras erfarenheter och behov styr utvecklingen. Endast då kan vi bygga en stark och självständig lärarprofession som har makten över sin egen framtid.
I annat fall bör Sveriges Lärare avbryta samarbetet.
Rickard Öman, lärare i filosofi och historia
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
LÄS ÄVEN:
Facket efter Skolverkets förslag: Då ska lönen bli högre
