Vikarien Stefan Holm sätter fingret på något annat än hårdare tag i skolan

Förra veckan skulle höjdhopparen och OS-medaljören Stefan Holm ge sig in i skolvärlden. I en intervju med Aftonbladet berättar han att han är “hyggligt allmänbildad”, har tid över på dagarna och vill göra en insats. Men redan första dagen som vikarie tog det hus i helvete, vilket flera medier uppmärksammat och som NWT var först att rapportera om.

Det visade sig att tonåringarna på skolan kunde lukta sig till en vikarie på mils avstånd. Ja, vissa tog tillfället i akt att spela apa. I synnerhet en pajsare ville inte alls bete sig. Han vägrade att sätta sig på sin plats trots tillsägelser. 

Detta fick bägaren att forsa över för Stefan Holm. Jag var förstås inte på plats när det hände men jag vågar gissa att Holm blev spritt språngande jubelrasande. Ja, så till den milda grad att han bestämde sig för att bära gossen ifråga till angiven plats. Och inte nog med det! När ynglingen blev putt och bestämde sig för att lämna klassrummet var Holm i sådan hög affekt att han bar honom tillbaka in i igen.

Han är ångerfull

Voine voine. Stefan Holm alltså, denne hårt tränade atlet, som vi alla har sett i hårresande finaler runtom i världen. Han som i fullt stålfokus med nerverna under fullländad kontroll kunde ta sig över ribban även i situationer som skulle få den mest hårdnackade att tuppa av. Tänk att en uppnosig tonåring kunde få honom så fullkomligt ur balans.

Jag vet inte precis vad som hände. Men det låter som att mycket gick snett. De flesta av oss som jobbar i skolan vet att vi inte gagnas av att tuppa oss och spänna musklerna. Långsiktigt vinner man ingenting på att brösta sig till respekt. Men det är en annan diskussion. Och för att rätt ska vara rätt ska väl här understrykas att Stefan Holm är mycket ångerfull idag.

Exemplet om vikarien Holm är talande för hur lärares arbetssituation är.

Det som är intressant med exemplet om vikarien Holm är hur talande det är för lärares arbetssituation. Vårt yrke är så oerhört komplext och så mycket mer än att bara besitta ”hygglig allmänbildning”. Som lärare är man ofta i en ganska utsatt position, man är ensam med knappa resurser och många elever. För att hantera detta krävs utbildning, att båda fötterna står stadigt på jorden, stöttning av kollegor, tålamod, struktur, fingertoppskänsla och en erfarenhet som man fått förvärva den hårda vägen. 

Vevade igång diskussionen

I svensk skola idag har vi inte råd med fasta vikarier. Vi tar in lite vem som helst när någon blir sjuk. Som att det här med undervisning inte kräver några vidare färdigheter överhuvudtaget. Men det är ofta supersvårt för vikarien att upprätthålla ordning i klassen, det blir en osäkerhet för våra mest sköra barn och lite allmän rysk roulette med hela skoldagen. 

Stefan Holm lyckades omedvetet veva igång diskussionen om hårdare tag i skolan igen. Machomänniskor över hela Sverige blev plötsligt pedagogikexperter och hyllade Holms fysiska metoder. 

Kom ut i klassrummen för en dag

Men jag tycker att det också sätter fingret på något annat. Att läraryrket är tufft och svårt, att det är mer än ämneskunskaper och att vara fysiskt på plats i ett rum. Att inte ens den mest envisa och mentalt tränade elitidrottsmannen klarar en dag i svensk skola utan att få tokspel talar liksom för sig själv.

Tänk om flera vuxna, helst så kallade beslutsfattare, kunde ”göra en Stefan” och komma ut i våra klassrum för en dag. Det är nog först då man på riktigt förstår hur det är ställt. 

• Fler krönikor av Maria Wiman hittar du här