”Staten har inte varit tydlig – ekvationen går inte ihop”

Det har snart gått ett år sedan pandemin på allvar började påverka vår vardag. Mycket av det som vi för ett år sedan tog för självklart är idag oss främmande. För en del elever på gymnasiet är det här tredje terminen med en skolgång som bedrivs med fjärrundervisning och distansundervisning. För många elever har detta varit tunga terminer.

Det handlar inte enbart om svårigheter i studier när lärarna har svårt att ”se alla” elever digitalt utan också om saknaden efter kompisar och alla de andra saker som sker utanför lektionstid men i samband med skolgång. För lärarna ställer det högre krav på planering av undervisning samtidigt som den naturliga interaktionen med eleverna minskar.

Med de förordningsändringar som nu finns är det i hög grad upp till varje huvudman att utifrån lokala smittskyddsläget organisera undervisningen.

I det här läget behövs all initiativrikedom, proaktivitet och snabbt beslutsfattande som vi kan uppbåda. Ett alternativ som behöver prövas är möjligheten att upplåta lokaler hos till exempel universitet och högskolor för viss undervisning på gymnasium.

Under pandemin har de svenska lärosätena nästan uteslutande gått över till distansundervisning. Högre undervisning är naturligtvis inte förskonade från den problematik som vi beskrivit ovan samtidigt är högre utbildning mer designat för självstudier och mindre undervisningstid.

För några veckor sedan släppte IFAU (Institutet för arbetsmarknad och utbildningspolitisk utvärdering) rapporten ”Barn och unga under coronapandemin” I rapporten konstaterar IFAU att forskning visar att det främst är elever med sämre studieförutsättningar som drabbas negativt av att undervisas på distans. I den akuta fas vi befinner oss i nu påverkar det elever genom att de går hungriga när de inte har en naturlig tillgång till bambamaten och förmågan att hänga med i skolarbetet via videomöten riskeras med dålig internettäckning hemma.

Ett ämne som är särskilt känsligt för frånvaro är matematik. Vi vet sedan resultaten i TIMSS redovisades innan jul att svenska elever presterar sämre än genomsnittet i EU och OECD i matematik. I IFAU rapporten konstateras att de negativa konsekvenserna av frånvaro i matematik riskerar att följa med eleven senare i livet. Elever som var frånvarande på gymnasiet under tio matematiklektioner har 4 procentenheter lägre chans att börja läsa på högskolan.

Det är uppenbart att Sverige inte är tillräckligt väl rustat för att hantera kriser. Vårt förvaltningssystem som är designat att vara långsiktigt, robust och grundligt har visat sig vara en svaghet när beslut behöver fattas snabbare men med bibehållen kvalitet. Det leder till långsamhet, ryckighet och i värsta fall passivitet.

Tyvärr har staten inte heller varit tydlig på samma sätt som det internationella skolsystemet IB (International Baccalaureate) som redan våren 2020 meddelade att lärarna på grund av pandemiläget inför läsåret 20-21 var tvungna att skära bort moment då distansundervisning inte är lika effektiv som närundervisning. Skolverket har ännu inte kommit liknande riktlinjer utan begär att lärarna ska undervisa med samma kunskapsinnehåll och utifrån samma bedömningar som vanligt. Detta är en ekvation som inte går ihop. Sveriges spretiga situation när det gäller en svag statlig styrning med kommunala såväl som fristående huvudmän gör inte situationen bättre. Hade Liberalernas linje med en statlig skola gällt hade styrning under pandemin varit lättare och därmed till gagn för både elever och lärare.

Det är omöjligt att veta hur länge pandemi kommer att hålla i sig. Att vänta på att befolkningen är vaccinerad är att vänta för länge. Gymnasieelever behöver allt stöd och all initiativrikedom för att kunna bedriva en större del av sin undervisning på plats men naturligtvis på ett smittsäkert sätt. Vi har nu ställt en skriftlig fråga till både utbildningsministern och högskoleministern hur de inom ramen för sina respektive ansvarsområden kan verka för att fler smittsäkra lokaler öppnas upp för i första hand gymnasieelever.

Maria Nilsson, riksdagsledamot (L), ledamot i utbildningsutskottet
Kristina Bergman Alme, ledamot kommunfullmäktige (L) 1 vice ordf. Socialnämnd Centrum
Pär Gustafsson, ledamot kommunfullmäktige (L) ordf. Utbildningsnämnden

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.