”Idén om ständigt ökande måluppfyllelse är ett monster”

Det känns rätt futtigt och obetydligt att, samtidigt som människor i Ukraina måste fly för sina liv, skriva en text om förändrade principer för betygssättning och hur det kommer leda till rejäl betygsinflation. Personligen behöver vi slita oss från nyhetsrapporteringen och tänka på annat. Behöver du det också – läs vidare – stanna annars kvar vid rapporteringen. Oavsett visar vi solidaritet med Ukraina.

I förra veckan beslutade riksdagen om att nya principer för betygssättning ska gälla från den 1 juli 2022. Ändringarna i skollagen innebär nu att:

• en ny princip för betygssättning som innebär att läraren ska göra en sammantagen bedömning av elevens kunskaper och sätta det betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper.
• att begreppet kunskapskrav ersätts av begreppet betygskriterier i alla skolformer och årskurser där betyg sätts.
• att begreppen kunskapskrav och kravnivåer ersätts av begreppet kriterier för bedömning av kunskaper i de skolformer och årskurser där betyg inte sätts.

Sammantagen bedömning

Det vi lärare behöver tänka på och lära oss inför nästa läsår är att vi nu ska förhålla oss till principen den sammantagna bedömningen.

”Vid den sammantagna bedömningen ska lärare använda den kännedom som hon eller han har om elevens kunskaper och ställa denna i relation till de typiska kunskaper som beskrivs i betygskriterierna för betygsstegen A, C och E. Betygen A och C sätts om läraren bedömer att elevens kunskaper sammantaget bäst motsvarar betygskriterierna för respektive betyg. Betygen B och D sätts om läraren bedömer att elevens kunskaper sammantaget är mellan betygskriterierna för betygen A och C respektive C och E.

Samtliga kriterier för det lägsta godkända betyget, det vill säga E, ska dock vara uppfyllda för att eleven ska kunna få ett godkänt betyg” (riksdagen.se).

Orsakerna till de förändrade principerna är att ”elever ofta uttrycker uppfattningen att betyg sätts utifrån deras sämsta prestationer”, att ”lärare tolkar och tillämpar kunskapskraven på olika sätt” samt att det skadar betygssystemets legitimitet.

Ett vanligt exempel är de elever som spelar datorspel med deltagare över hela världen. De är ofta väldigt duktiga på att förstå och uttrycka sig muntligt på engelska (A-nivå) men är inte lika bra på att skriva texter (E-nivå). Idag blir då betyget D för dessa elever.

Helt upp till den enskilde läraren

Nästa läsår kan eleverna få ett högre betyg, då läraren ska göra en helhetsbedömning av eleven istället för att ”straffa” den för sin sämsta prestation.

Viktigt att komma ihåg är dock att för betyget E måste eleven uppfylla alla kriterier. Lärare kan alltså från hösten sätta ett högre betyg trots att inte alla delar av betygskriterierna på den betygsnivån anses vara uppfyllda om läraren genom sin helhetsbedömning kommit fram till att det betyget bäst motsvarar elevens kunskaper.

Det är dock oklart om helhetsbedömningen utifrån exemplet med eleven ovan kan betraktas motsvara betyget D, C, B eller A. Det är helt enkelt upp till den enskilda läraren.

Vi menar att de teoretiska skillnaderna mellan betygen D och B och de övriga betygen suddas ut helt och att det utan ytterligare åtgärder kommer späda på betygsinflationen.

Bestämmelsen om ”sammantagen bedömning” raderar värdeorden och kunskapskravens funktion helt men trots det ska lärare använda formuleringarna vid betygsättning.

Ser ingen strävan mot likvärdighet

Vi är för likvärdiga läromedel och god, likvärdig undervisning men i frågan om likvärdiga betyg som är i fokus i denna text ser vi inte någon strävan mot likvärdighet som förändringen syftar till. Med de nya principerna läggs den nationella likvärdigheten i ännu högre grad än tidigare i den enskilda lärarens famn och skälen till systematiska avvikelser kommer vara omöjliga att kontrollera.

Regeringen tycker att strävan mot likvärdighet är viktig och mot det finns nog ingen som protesterar. Men vägen dit som enligt regeringen är att utbilda lärarna mer i bedömning och att lärare ges möjlighet att diskutera bedömning sinsemellan i förhållande till kriterierna, kan bara betraktas som ett hån mot lärarkåren. Det finns didaktiska skäl att diskutera undervisning och bedömning men ansvaret för den nationella likvärdigheten kan staten inte backa från. Betygsinflationen och glädjebetygen försvinner inte av sig själv så länge det inbyggda trycket på läraren i skolsystemet inte åtgärdas. Det finns ingen skarp E-gräns utan zonen för betyget E avgörs av graden av tryck på den enskilde läraren, lärarens ryggrad och den enskilda skolans förutsättningar för lärare att sätta betyg.

Tyvärr är vi säkra på att de nya principerna kommer leda till att elevernas betyg rejält skjuter i höjden. Så länge regeringarna bara lappar och lagar utan att åtgärda grundproblemet kommer betygen fortsätta öka, men inte elevernas kunskaper.

NP har hållit tillbaka inflationen

Grundproblemet är att eleverna är kunder i en marknadsskola och att vi har ett målrelaterat system där måluppfyllelsen förväntas öka varje år som tecken på framgång. Systemet leder redan idag på flera sätt till konsekvenser för eleverna när det ska användas till urval till gymnasieskolan och universitetsutbildningar.

Den enda åtgärden från politiskt håll för att komma tillrätta med frågan är bestämmelsen om att lärare ska särskilt beakta resultaten på nationella proven vid betygsättning. Den bestämmelsen har ännu inte gett någon effekt.

Vi tillhör den kategori lärare som sett nationella proven som den enda egentliga styrningen mot likvärdighet som finns i nuvarande system. Nationella proven har trots allt hållit inflationen tillbaka i de ämnen som nationella prov genomförs. Men inte ens nationella proven klarar av att stå emot trycket om högre måluppfyllelse som finns inbyggt i skolsystemet.

I matematikämnet får så stor andel som 40 procent av alla elever i grundskolans åk 9 ett högre slutbetyg i jämförelse med resultaten på nationella proven. Utöver det verkar det finnas ett mått av ”snällrättning” som gör att en orimlig andel elever får precis så många poäng som krävs för provbetyget E på provet.

Risk att ännu färre elever får stöd

Samtidigt är nationella proven i sig en stor apparat som tar mycket tid och kraft från den ordinarie undervisningen. Att utöka detta med fler prov i ämnen som till exempel hem- och konsumentkunskap och idrott ser vi inte som praktiskt genomförbart eller ens önskvärt.

Uttalandet att centralt och externt rättade prov behövs för att stärka likvärdigheten visar med all tydlighet också att tilltron till betygskriterierna och lärares möjlighet att på egen hand tolka dessa är 0. Därför är det för oss obegripligt att politiken inte går vidare med Skolverkets rapport om olika modeller för ökad likvärdighet och utreder det vidare.

En överhängande risk som oroar oss är också att ännu färre elever nu kommer få stöd i skolan. Jo, vi vet att de ska få stöd redan idag, men titta dig omkring – är det så i verkligheten? Om eleven kan ges ett högre betyg genom att vi bara tänker ”sammantagen” bedömning och extra anpassningar i klassrummet – varför ska skolledningen då lägga pengar på att sätta in stöd? Pengar som skolledningar ofta inte har på grund av pressen att budget måste hållas. Lägg till begrepp som ”du måste tänka holistiskt” och undantagsbestämmelsen, som redan idag tolkas och används lite hur som helst, så finns det stor risk att detta leder till uteblivet stöd.

Vi menar att undantagsbestämmelsen och dess principer också måste revideras, men det är en helt annan och egen text.

Tyvärr bara att kasta in handduken

Vi har i många år debatterat och försökt värna om att elevernas kunskaper ska vara i paritet med betygen. Vi har slagits för vikten av sambedömning, principerna för bedömningen av nationella prov, kritiserat värdeorden och mycket annat. Med de nya principerna är det nog tyvärr bara att kasta in handduken. Slutsatsen angående lärarnas arbete blir: sätts minst betyget E så kommer du inte få en ökad arbetsbörda.

Om du tvekar mellan två betyg: sätt det högre så har du ett argument inför lönesamtalet. Du har gjort en sammantagen bedömning, så allt är lugnt.

Vi kan inte både ha principer för marknadsskola och principer för sammantagen bedömning. Idén om en ständigt ökad måluppfyllelse är ett monster. Det fattar vem som helst.