Gabriella bytte restaurangen mot förskolan

Restaurangjobb och caféjobb följdes av mamma­ledighet.

Och när barnet började på förskola, väcktes en känsla.

– Då tändes det här med hur viktig förskolan är, barnen tillbringar sina dagar där och det är viktigt med trygga vuxna. Det var därför jag valde att bli lärare i förskola, säger Gabriella Landström.

Hon var 26 när hon återvände till skolbänken.

– Det var jättebra att kunna plugga, barnet behövde inte vara på förskolan lika mycket. Jag skulle absolut göra om det. Det blev friare, att vara förälder tycker jag inte ska stoppa någon, säger hon.

Och hon älskade att plugga.

– Jag gick in som en person, och sedan utvecklades jag otroligt mycket. Det slukade mig, säger hon.

De första ett och ett halvt åren var de tuffaste.

– Man var tvungen att ställa om huvudet till att sitta och plugga. Men när jag väl kom in i det så var det inte så tufft om man går på lektionerna och gör det man ska, säger Gabriella Landström.

”Känner mig uppskattad”

Däremot säger hon att verkligheten ute i förskolan skilde sig från den tänkta förskolan som utbildningen skissade.

På högskolan är de tänkta barngrupperna mindre, det finns tid för att möta varje barn.

– Samtidigt ger utbildningen en viktig grund och många verktyg, men man behöver också vara flexibel och hitta sätt att anpassa arbetet efter de faktiska förutsättningarna i verksamheten, säger hon.

Känslan av att inte hinna med varje barn varje dag kan vara tung.

– Än i dag kan jag gå hem med en sorg över att inte kunna ge alla barn det stöd de behöver. Sedan gör man alltid sitt bästa, det gör alla. Men det går inte hur mycket man än försöker, säger hon.

Men bakgrunden i restaurangbranschen har också gett tjock hud.

– Ibland kan jag säga att alla borde anställa restaurangare. Det är en ganska otacksam bransch, det är många timmar och tufft arbete.

– När jag kommer till förskolan känner jag mig uppskattad, har kollegor som ställer upp, man behöver inte jobba i tolv timmar. Det jag tar med mig in i yrket är stresståligheten, säger Gabriella Landström.

Första reaktionen: En chock

Som för så många andra blev den första verkliga erfarenheten av förskola ändå lite av en chock. En chock som kunde varit större utan de yrkeserfarenheter hon tog med sig.

– Jag började på småbarnsavdelning och man kände att det fanns ett behov av mer stöd, men hur svårt det var att få det. Att det ska lösas inom vårt arbetslag. Det blev jättesvårt och det är klart att det blir en stor besvikelse när man inte kan ge barnen det de behöver, säger Gabriella Landström.

Hon älskar sitt jobb.

– Det bästa är att jobba i ett bra arbetslag där man stöttar varandra och är positiv, det ger barnen så otroligt mycket. Och så givetvis barnen. Att få veta att för vissa barn kan man göra så himla mycket genom att bara finnas där. Det är ett så meningsfullt arbete, det är fantastiskt, säger Gabriella Landström.