Kvarsittning: ”Jag sa upp mig i affekt”

Förskolläraren Eva Lindström, gymnasieläraren Charlotta Hemlin och högstadieläraren Henrik Isacsson diskuterar oväntade dilemman som kan dyka upp när man säger upp sig och byter jobb.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Nya avsnittet av podden Kvarsittning handlar om att säga upp sig och byta jobb som lärare.

Borde vi lärare byta jobb oftare? När bör man gå vidare? Och har man, i vissa fall, ett ansvar mot elever och kollegor att faktiskt stanna kvar? I nya avsnittet diskuterar lärarpanelen det här med att säga upp sig.

Förskolläraren Eva Lindström har precis gått från en kommunal förskola till en privat. Och det är inte första gången hon säger upp sig. Hon har bytt jobb många gånger.

– En gång sa jag upp mig i affekt utan någon som helst säkerhet, utan att ha ett nytt jobb. Det var väl inte så genomtänkt. Och sedan kom jag tillbaka, för gräset är ju faktiskt inte alltid grönare på andra sidan.

Inställningen till att byta jobb skiljer sig åt i poddpanelen. Grundskolläraren Henrik Isacsson har aldrig sagt upp sig och gymnasieläraren Charlotta Hemlin är också lite chockad över att Eva bytt så ofta.  

– Hur orkar du? Att säga upp sig är ju nästan som att skilja sig och skaffa en ny man, utbrister Charlotta och skrattar.

Dålig avtackning

Att få ett bra avslut är viktigt. Charlotta berättar hur besviken hon blev när hon slutade på en skola där hon varit länge.

– Jag har fortfarande inte kommit över att jag fick en gratisbroschyr om pepparrot av skolledningen när jag avtackades efter nästan tio år på en skola där jag själv tyckte att jag hade gjort underverk. Det kändes surt, säger hon och avslutar:
– Och det där att komma tillbaks och hälsa på och tro att alla går och saknar en. Livet och vardagen går ju liksom vidare. Utan en själv.

Lyssna på Kvarsittning här!