Alice Tegnér fick Sveriges elever att sjunga
Musik Djursholms unga skolfröken blev mamma till Mors lilla Olle. För Alice Tegnér förstod tidigt att sång kan vara en genväg till ökat lärande. Redan som treåring hade Sveriges mesta musiklärare spelat sig över Östersjön på pappa sjökaptenens fartyg.
Ungarna hemma på gatan i Djursholm hade hittat en skadad ekorre i ett snår och Alice Tegnér var som vanligt på hugget.
Först en uppmuntrande klapp på den lilla ludna svansen. Därefter en stunds koncentration vid pianotangenterna hemma i Villa Tegnabo.
Varefter den unga skolfröken blott en kort stund senare, säger historien – kunde inbjuda familjen att lyssna till sin senaste komposition: En visa om en liten kottskalande krabat som störd av barnen missade ett skutt från en tallegren med en smärre benskada som följd.
Ty bättre musiklärare har Sverige knappast skådat. I alla fall ingen som haft fler elever.
I ett drygt sekel har hela svenska folket skolats av en gladlynt, klarögd och hypermusikalisk lärare, vars trudelutter numera sitter som fastspikade i vår blågula folksjäl.
Det svenska musikundret
Lammet vars ull blir till en söndagsrock åt far, blåsippan som niger ute i en vårbacke, Mors lille Olle som matar en björn i tron att det är en snäll hund ...
Den stackare som inte börjar självsvänga när dylika sånger plinkas i gång torde vara såväl tondöv som ordblind.
För ingen har fått oss att sjunga som Alice Tegnér.
Ja, kanske bör rentav det berömda Svenska Musikundret inte blott föräras den kommunala musikskolan, ABBA och Max Martin, utan lika mycket en viss sjökaptensdotter som föddes som Alice Charlotta Sandström i Karlshamn den 12 mars 1864?
Ivrigt påhejad av pappa hade hon som ung spelat sig över Östersjön på ett piano i skeppet Falcos kajuta och till vågornas guppande lärt sig både rytmikens betydelse och improvisationens konst.
Pappa Edvard hade ett både kärleksfullt och avslappnat förhållande till musik. I motsats till dåtidens stränga pianolärare, som krävde perfekt fingersättning och ändlösa skalövningar, uppmuntrade han sina barn att leka på tangenterna.
Med följd att den begåvade lilla Alice blott var tre år när hon ”fann opp” sin första melodi.
Hon kallade det så: ”Finna opp”. Hela sitt liv undvek hon ordet ”komponera”, trots att hon snart skulle bli Sveriges mesta kompositör av alla.
Inget riktigt jobb
Från början för att det helt enkelt inte ansågs som ett riktigt jobb. I den vissamling som gavs ut lagom till julruschen 1892 stod det bara ”A.T.” under visorna, eftersom hon inte ville ”fördärva det Tegnérska namnet”.
Resultatet blev i stället det motsatta. ”Sjung med oss, Mamma” skulle med tiden utökas med nya sånger, tryckas i nio upplagor, säljas i över två miljoner exemplar och bli en av svenskens flitigast använda böcker.
Ja, det är snarare svårt att hitta någon enda svensk som inte har vuxit upp med Alice Tegnérs sånger. Många menar att hon är vår mest sjungna svensk, till och med flitigare tolkad än Evert Taube.
Själv var Alice Tegnér dock av det blygsamma slaget.
Hela kroppen skakade av nervositet, när hon 28 år gammal dirigerade i gång sin egen skolkör i en egen tonsättning av ”Gläns över sjö och strand” – väl medveten om att författaren själv, den store Victor Rydberg, satt i publiken.
Ty Alice Tegnér hade ju gjort det oförlåtliga.
Eftersom skaldens ord inte alltid synkade med den melodi hon själv komponerat, hade hon dristat sig till att ändra dem lite här och var.
Och nu hade diktarfursten själv plötsligt uppenbarat sig i hennes klassrum.
Vad skulle han säga? Hur upprörd skulle han bli?!
Men nationalmonumentet Rydberg bara strålade efter konserten. Ömt tryckte han den unga körledarens hand och utbrast:
– Kära fru Tegnér. Ändra så mycket ni vill. Nu förstår jag att en dikt aldrig blir folkets egendom förrän den sjunges!
Och så är det kanske.
Ingen chans mot Alice
Skalderna Rydberg, Atterbom, Stagnelius & Co kunde skriva så mycket vers de orkade. Men när det kom till att bli spridd, läst och älskad, hade de ingen chans mot Alice Tegnér.
Vid mötet med Rydberg 1892 var Alice Tegnér gift med skalden Esaias Tegnérs sonson Jakob, bosatt i fritänkande nybyggarsamhället Djursholm och kunde i och med giftermålet släppa en stor del av hushållsarbetet till förmån för att undervisa och musicera.
Första tjänsten hade varit som 20-årig privatlärare åt bokförläggaren Frans Beijers barn (det var han som startade legendariska Gumperts bokhandel i Göteborg). Sju år senare fick hon anställning vid den nystartade privata samskolan på Djursholms slott och utvecklades snabbt till läroanstaltens och samhällets musikaliska nav.
Första publiken var sönerna Gösta och Torsten. (Till Alice Tegnérs ”meriter” hör alltså även att ha uppfostrat ett av den svenska sportjournalistikens största namn.) Men inom kort ville även grannarna vara med och sjunga.
"Sjung med oss, Mamma!"
Snart bildades körer för både unga och gamla, tonsättningarna spreds och samma år som Victor Rydberg satt i publiken gavs 20 visor från Alice Tegnérs penna ut i det blygsamma häfte som kallades ”Sjung med oss, Mamma!”.
Tre år senare kompletterades de med blivande klassiker som ”Mors lilla Olle”, ”Sockerbagaren”, ”Sov du lilla vide ung” och ”Blåsippan uti backarna står”.
På Högre lärarinneseminariet i Stockholm hade Alice Tegnér varit klasskamrat med två andra legendariska kvinnor: Selma Lagerlöf och Anna Maria ”Sörgården” Roos.
De skulle alltid minnas ”Lisa”, som hon kallades, för hennes sätt att hamra in det snustorraste lärostoff med hjälp av musik, ramsor, dräkter och dekor.
Som pedagog var hon före sin tid. En lektion med fröken Tegnér var lika matnyttig som rolig. Kunskap liksom lektes in i små barnhuvuden och frågan är om inte läraren själv hade det minst lika kul som sina elever.
I Alice Tegnérs begåvning låg både hennes väl utvecklade barnasinne och träffsäkra melodikänsla. Framför allt imponeras man över med vilken lätthet hon skrev sina odödliga verk.
En fransk barnvisa från 1740, ”Ah! vous dirai-je, Maman”, förvandlades till ”Bä bä vita lamm”.
En vers av Ottilia Adelborg blev en sång om den ridande ”Borgmästar’ Munthe”.
Ett skådespel av Zacharias Topelius gav texten till ”Sov du lilla vide ung”.
En dikt av Wilhelm von Braun – byggd på en verklig händelse i Dalarna 1850, när den ettårige Jon Ersson hittades sovande bredvid en snäll björnhona – stuvades om till ”Mors lille Olle”.
Och så vidare ...
Enbart Alice Tegnérs barnvisor skulle kunna fylla en halv psalmbok. Men hon skrev också mycket annat: sonater, kantater, körverk och kammarmusik.
Med sitt avslappnade förhållande till de klassiska kompositörerna (hennes melodier anses mera inspirerade av Schumann och Mendelsohn än av den traditionella folkvisan) visade hon att musik i högsta grad bör vara var mans egendom.
Sverige sticker ut
Ja, frågan är väl om det finns ett enda land i världen, där barnvisan nått samma status och vårdats av lika begåvade kompositörer som i Sverige.
Med åren har också körsång utvecklats till ett av svenskens största fritidsnöjen, vilket utan tvekan till stor del var Alice Tegnérs förtjänst.
Djursholms egen Fru Musica har fått ett lätt hämmat folk att redan vid tidig ålder sänka garden, klä sig i kräppapper och sjunga, så det dånar i blåsippsbackar och bagarbodar.
Ännu 79 år gammal reste denna musikaliska krutgumma riket runt, utklädd till Tant Gredelin, och sjöng sina visor.
Sista konserten hölls i Härnösands läroverk i februari 1943, bara tre månader innan Alice Tegnér dog. I publiken satt en viss Gullan Bornemark som 25 år senare skulle föra den svenska barnvisetraditionen vidare på sitt eget vis.
Bara en sådan sak.
