Hamid Zafar: Metodiken måste stärkas i lärarutbildningen

Den här artikeln publicerades ursprungligen på lararnastidning.se

Att det råder stor brist på lärare i skolan är ingen hemlighet. Skolverkets senaste prognos visar att det kommer att saknas cirka 45 000 behöriga lärare och förskollärare om 15 år. Läget har varit allvarligt under flera års tid och lärarutbildningarna har hopplöst svårt att fylla sina platser på utbildningarna. Varför väljer studenterna bort lärarutbildningen?

Vi måste tala om elefanten i rummet. Jag pratar om lärarutbildningen. I mitt tidigare arbete som rektor kom jag i kontakt med många lärarstudenter och nyexaminerade lärare. En majoritet av dessa lyfte upp att de inte upplevde att utbildningen förberett dem för yrket. Detta bekräftas också av den undersökning som Lärarnas Tidning genomförde för några år sedan. Sju av tio nyexaminerade lärare upplevde att de hade fått för lite undervisning i hur man planerar och förbereder lektioner. Ändå är lärarutbildningen lång. För att bli gymnasielärare krävs 4,5 års heltidsstudier.

Den verklighet som nyexaminerade lärare möter ute i klassrummen kan kännas övermäktig. Elevsammansättningarna är komplexa. Det är idag snarare regel än undantag att i ett klassrum samsas nyanlända elever, elever med olika diagnoser samt elever med psykisk ohälsa. Samtidigt ställer skollagen krav på att lärarna ska anpassa sin undervisning så att alla elevers behov tillgodoses.

Trots att lärarutbildningen reformerats ett flertal gånger så har man helt missat vikten av metodikämnet. Metodiken togs bort ur lärarutbildningen i slutet på 70-talet när lärarutbildningen fick en identitetskris och det inte längre ansågs ”akademiskt fint” att undervisa i klassrumsnära praktik. Häromåret träffade jag en av de sista metodiklektorerna som undervisade på lärarutbildningen i Göteborg. Hon menade att det var ett generalmisstag att avveckla metodiken. Istället för metodiken skulle lärarstudenterna kompenseras med VFU. Problemet med VFU:n är att man inte kan garantera någon likvärdighet då studenterna fördelas på en rad olika skolor. Fördelen med de erfarna metodlektorerna var att de stod med ett stadigt ben i klassrummen och ett annat i akademin. Denna kombination var svårslagen.

Skolkommissionens utredning som kom för snart tre år sedan insåg också detta och utredarna bedömde att kärnan i lärarutbildningen ska utgöras av att metodik. Det är hög tid att göra verklighet av detta. Piaget, Vygotskij och Dewey i all ära men inget kommer att stärka lärarstudenterna så mycket som att ge dem praktiska verktyg för deras klassrum.