Ledare Redan för 150 år sedan avskaffade riksdagen modellen med en individualiserad skolpeng. Systemet hade visat sig skapa stora orättvisor. Precis som den skolpeng vi har i dagsläget.
Äntligen börjar debatten om skolpengen ta fart på allvar. Det är mer än hög tid. Systemet med peng-per-elev fungerar inte bra för att finansiera skolverksamhet. Orsaken är att skolan inte har kostnader per styck, utan består av skolklasser som bemannas av lärare i en gemensam skolbyggnad. Kostnaden för en lärare är densamma om klassen har 30 elever eller 20 och kostnaden för skolbyggnaden är på kort sikt tämligen opåverkbar.
Ändå ges våra skolor sina intäkter per elev. Det betyder att när en friskola etableras så minskar elevantalet i den kommunala skolan och för att kunna hantera kostnaderna för löner, lokaler och läromedel måste kommunen höja skolpengen – eller skära ner kostnaderna på den kommunala skolan.
Om kommunen höjer ersättningen är den tvingad att även höja ersättningen till friskolan. Så skapas ett friutrymme för övervinster till friskolans ägare. Lärarförbundet har under många år visat på det absurda i detta, men de justeringar som borde vara självklara dröjer.
Det är ofrånkomligen grupper av elever – det vi brukar kalla skolklasser – som ska finansieras. Inte ensamma elever som ges en andel i en lärare. Det rimligaste vore att införa en skolklasspeng, men ett steg i rätt riktning vore att följa den statliga utredning som föreslagit ett avdrag på ersättningen till friskolorna.
Politikerna verkar ha varit klokare förr. Redan i en proposition till riksdagen 1871 avskaffades per-capita-ersättningen till skolorna. Statsbidraget till socknarna för att bedriva folkskola och småskola hade varit baserat på invånarantal. Socknar med stora befolkningar fick därmed för mycket pengar, medan socknar med mindre befolkningar fick för lite.
Propositionen ändrade finansieringen till att baseras på hur många skolor och lärarledda klasser som socknen tillhandahöll. Under 121 år hölls skolan fri från idén att prissätta eleverna per styck, men 1992 återinfördes den peng-per-elev som vi nu lever med.
1871 befolkades Sveriges riksdag av politiker som uteslutande kan betecknas som borgerliga, men i modern tid håller politiker något till höger krampaktigt fast vid skolpengen i tron att friskolereformen står och faller med den. Det gör den inte – skolval och friskolor kan bestå utan en modell som antingen leder till lättförtjänta bolagsvinster eller blytunga nedskärningar på de kommunala skolorna. Det är och förblir feltänkt att finansiera kollektivt utövad verksamhet – att undervisa en skolklass – med en individuell ersättning. Det är lika sant idag som det var på 1800-talet.
Just nu
+
Det stora flertalet lärare och skolledare i Sverige är nu vaccinerade mot covid-19.
-
Budgetpropositionen för 2022 ger alldeles för lite till skola och utbildning.
LÄS ÄVEN
S-förslag: Förbjud vinstuttag i skolan
”Vi lärare måste hjälpas åt att rädda skolan”
Debatt: ”Stress och betygshets orsakas av antagningssystemet”
