”Vi lärare måste hjälpas åt att rädda skolan”

Marcus heter jag. Jag är lärare. Min fru är lärare. Min mamma och min pappa var lärare. Jag har två barn som går i skolan, jag har suttit i kommunal skolnämnd och jag var under många år engagerad på kommunnivå i Lärarförbundet. Skolan är viktig för mig.

Sedan några år tillbaka driver jag tillsammans med min kollega Åsa tankesmedjan Balans. Balans granskar statliga lagar, förordningar och läroplaner för att förklara varför så många lärare upplever att de får allt mer att göra och vi granskar kommunbudgetar där det står att skolan inte kompenseras för de här ökade uppdragen. Detta skapar ett ständigt ökande glapp mellan krav och resurser.

De senaste åren har vi även berättat om hur marknadsskolan försämrar lärares möjligheter att göra ett bra jobb och om hur kommunala skolors lärare och elever drabbas av nedskärningar när skolkoncernerna öppnar allt fler skolor. Värst är detta såklart för de elever som behöver mest hjälp och de lärare som var nära utmattning redan innan arbetsbelastningen ökade som en konsekvens av koncernernas etableringar.

Vi har inte en enda gång påstått att fristående skolor är dåliga – jag jobbar själv på en – eller att lärare som jobbar på fristående skolor gör ett sämre jobb än lärare som jobbar på kommunala skolor. Det vi säger är att den marknad som uppstått när vinstdrivande skolor konkurrerar om skolpeng med kommunala skolor och ideellt drivna friskolor är ett dåligt sätt att fördela samhällets resurser och att vi måste hitta ett annat sätt.

Statistiken kunde inte vara tydligare. Andelen elever i aktiebolagsdrivna skolor ökar och det gäller i synnerhet skolor som ägs av skolkoncerner. Koncernerna använder två sätt för att växa: dels startar de nya skolor men snabbast växer de genom att köpa upp små aktiebolagsdrivna skolor, ta den årliga vinsten från dem och använda den till att köpa ännu fler skolor.

Föräldrar, barn och elever tror att deras skola ägs av en liten entusiastisk skolägare men i själva verket är moderbolaget som äger skolan kanske någon av de börsnoterade koncernerna Atvexa, Tellusgruppen, Cedergrenska, AcadeMedia eller Aprendere (på väg till börsen).

Utöver de börsnoterade koncernerna som växer genom förvärv finns koncerner som själva är huvudmän för sina skolor och som växer genom nyetableringar. Riskkapitalägda Internationella Engelska Skolan, norskägda Dibber och Norlandia, Watma, Thorengruppen, Raoul Wallenbergskolan och Jensen är några exempel på koncerner som ökar sina marknadsandelar.

I maj förra året läste jag ett dokument som gjorde mig förskräckt. En aktiemäklare tipsade sina kunder om att köpa aktier i bolaget Atvexa eftersom den privata skolmarknaden snart kommer att vara så stor att politiker inte kan reglera den. Detta skulle få Atvexaaktien att gå upp ännu mer än vad den redan gjort.

Jag vädjar till alla som liksom jag tycker att skolan är viktig att engagera sig i kampen mot det svenska marknadsexperimentet.

Jag började granska bolagen som verkar på marknaden, hur det går till när de etablerar sig och hur etableringarna påverkar alla barn, elever och lärare i Sverige. Granskningarna blev till en bok – ”De expansiva” – som är mitt rop på hjälp. Om vi ska kunna återta makten över skolan måste den här utvecklingen stoppas och den överkompensation i skolpengen som gör att svenskt och internationellt kapital rusar till den svenska skolmarknaden upphöra.

För vem anser du som läser den här texten att den svenska skolan finns till? För barn, elever, lärare och hela samhället eller för de allt mäktigare skolägarna?

Jag vädjar till alla som liksom jag tycker att skolan är viktig att engagera sig i kampen mot det svenska marknadsexperimentet. Flera partier har kongresser i höst där skolpolitiken kommer att diskuteras. Du kan till exempel kontakta politiker i din kommun och berätta om att du är orolig för skolan, och varför. Du kan googla efter artiklar, läsa och dela dem med kollegor och vänner. I den mån ni fortfarande hinner prata med varandra i fikarummet kan du berätta för dina kollegor om det du lärt dig och om varför vi lärare behöver hjälpa till att rädda skolan.

Snart kan det nämligen vara för sent. 

 

Marcus Larsson, lärare och aktiv i tankesmedjan Balans

LÄS ÄVEN

Vill spara 100 miljoner: ”Mer tid för pedagogik”

Löfven: Förslag om marknadsskolan kommer

Tomma friskolefanatiker skramlar mest

IES-rektorn: ”Kritiken mot friskolor gör mig besviken”