Klassresan – så orättvis är den svenska skolan

I dagarna går fler än 100 000 ungdomar ut årskurs nio. Ungefär en fjärdedel väntas lämna grundskolan utan att ha uppnått kunskapskraven i alla ämnen, varav merparten inte kommer att vara behöriga att studera vidare på något av gymnasiets nationella program.

Trots betygsinflationen är det nästan 175 000 nior som under de senaste tio åren inte klarat gymnasie­behörigheten. Det är fler människor än vad det bor i de flesta av Sveriges största städer, till exempel Örebro, Helsingborg och Umeå.

I vintras presenterade regeringens utredare Magnus Henrekson ett förslag till ett nytt betygssystem som – om det blir verklighet – väntas öka andelen ungdomar som blir behöriga att studera på gymnasiet.

Men även med ett mer förlåtande betygssystem kommer elever lämna grundskolan utan grundläggande färdigheter i flera ämnen. 

Stora skillnader i landet

Enligt skollagen har alla barn i Sverige rätt till en likvärdig utbildning. Skolan ska dessutom agera kompensatoriskt, ta hänsyn till elevers olika behov och sträva efter att uppväga skillnader i elevers olika förutsättningar. Det ska inte spela någon roll var i landet en elev går i skolan.

Verkligheten talar ett annat språk. Inte minst Skolverkets statistik visar med brutal tydlighet hur andelen elever som inte klarar grundskolan skiljer sig åt mellan skolor, stadsdelar och kommuner i Sverige. 

Detsamma gäller lärarbehörigheten. Nyligen konstaterade Riksrevisionen i en kritisk rapport att undantagen från kravet på lärarlegitimation har gjort att andelen legitimerade lärare är låg inom vissa skolverksamheter vilket påverkar måluppfyllelsen.

Blir allt mindre likvärdigt

Vi Lärares ”resa” genom Sverige ger några tydliga exempel (se Sverigekartan i grafiken här nedan). Det finns många fler.

Under de senaste åren har det kommit en mängd rapporter och undersökningar som visar hur skillnaderna dessutom ökar och hur det svenska skolsystemet blir allt mindre likvärdigt.

Sambandet mellan elevernas socioekonomiska bakgrund och deras skolresultat är starkt. I fjol blev till exempel drygt 91 procent av de elever som gick ut årskurs nio och som har föräldrar med eftergymnasial utbildning gymnasiebehöriga. Bland övriga nior var andelen 73 procent. 

Ökade resultatskillnader mellan skolor, mätt som elevernas provresultat och betyg, förklaras främst av ökad skolsegregation som i sin tur anses bero på ökad bostadssegre­gation, det fria skolvalet – egentligen önskemål – i kombination med ett växande antal friskolor.

"Rekryteringen speglar ojämlikheten”

Även förändrad elevsammansättning till följd av en ökad andel utlandsfödda har betydelse.

– Rekryteringen till skolor speglar den ökande ojämlikhet som finns i samhället i stort. Utbildningssystemet kan utjämna skillnader mellan människor, men även förstärka dem, säger Håkan Forsberg, docent i utbildningssociologi vid Uppsala universitet.

Kommunala skolor med svaga elevförutsättningar har ofta högre personaltäthet jämfört med skolor med en starkare elevsammansättning.

– Det finns en kompensatorisk resursfördelning i svensk skola i form av kvantitet, men inte i när det gäller lärarkvalitet mätt i lärarnas erfarenhet och utbildningsbakgrund, säger professor Björn Öckert vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).

Det är ofta i stället tvärtom; en större andel legitimerade och behöriga lärare på skolor i socialt starkare områden än i svagare. 

– Förutom att skillnaderna i skolresultat har ökat mellan skolor i samma kommun och mellan kommuner, är det också tydligt att de har ökat mellan stad och land.

Bara hälften behöriga

I våras var 57 procent av grundskollärarna i Hagfors behöriga, enligt Skolverkets statistik.

– Som en glesbygdskommun har vi rent allmänt svårt att locka hit personal. Löneläget gör det inte lättare. Vi har haft behöriga sökande till lärartjänster, men det har spruckit på lönen, berättar Bibbi Engesäth som är huvudskyddsombud för Sveriges Lärare i Hagfors.

Budgeten skulle inte gå ihop med full behörighet.

Anne Pihlo, ordförande för Sveriges Lärare i Borås, efterlyser tydliga kompetensförsörjningsplaner som tar hänsyn till såväl skolresultat och behörighet som den bristande likvärdigheten. 

”Ett stort problem”

– Det gäller Borås kommun, men även i Sverige som helhet. Planerna ska ange vad som behövs för att säkerställa en långsiktig kompetensförsörjning med behöriga och legitimerade lärare, inte minst när det gäller skolor i socialt utsatta områden. Det handlar om bättre lön och andra ekonomiska förutsättningar, men även om arbetsvillkoren i övrigt. 

– Ett stort problem, åtminstone här i Borås, är att kommunen inte budgeterar som om alla som arbetar som lärare i skolan är legitimerade och behöriga. Med full behörighet skulle budgeten inte gå ihop.

I många städer är det geografiska avståndet mellan till synes liknande grundskolor kort, kanske bara någon eller några kilometer. Det socioekonomiska och kulturella kan vara desto längre.

– Det fria skolvalet som var tänkt som ett val mellan olika pedagogiska alternativ, att man som förälder skulle kunna välja den pedagogik som passar ens barn bäst, har i stor utsträckning blivit ett val av klasskompisar, menar Petter Sandgren som är legitimerad gymnasielärare, lektor i pedagogik vid Stockholms universitet och tidigare styrelseledamot i Stiftelsen Lundsbergs skola.

– Det är en utveckling som är deprimerande ur ett medborgarperspektiv och inte är hållbar i längden.

Vad kan man göra?

– Jag tror att system med skolzoner, som man bland annat har i Finland och Frankrike, skulle kunna ha en positiv effekt, men det är politiskt otänkbart i dagens Sverige. Det är svårt att stänga Pandoras ask när man väl har öppnat den.