”Oväntade positiva effekter på utveckling av modersmål i pandemin”
Debatt Vi kommer inte att förstå konsekvenserna som pandemin har haft för språk- och kunskapsutveckling förrän pandemin är slut, skriver författarna som vill uppmärksamma internationella modersmålsdagen.
Den 21 februari varje år firas Internationella modersmålsdagen runt om i världen och temat för 2021 är ”Fostering multilingualism for inclusion in education and society” (Unesco). Detta tema erkänner att språk och flerspråkighet är viktiga led i inkluderingsarbetet och för att uppnå Unescos mål om hållbar utveckling, där ingen ska lämnas utanför. Dessutom förespråkar Unesco att utbildning i elevernas modersmål bör börja så tidigt som möjligt, då lärande i tidig åldern är grundläggande för fortsatt lärande.
LÄSTIPS: Här fick lärarna skapa egna covid-regler
I Sverige har flerspråkiga barn och ungdomar rätten att studera sitt modersmål i skolan, genom det valbara skolämnet modersmål. I den stödåtgärd som heter studiehandledning på modersmålet har nyanlända elever också rätt att få hjälp att uppnå lärandemål i olika skolämnen, genom att diskutera och arbeta med ämnesstoff på ett språk de förstår väl; deras modersmål eller starkaste skolspråk. Med andra ord skapar svensk utbildningspolicy flera utrymmen för användning av elevers olika språk för kunskaps-, språk- och identitetsutveckling. Unescos generaldirektör borde vara nöjd! Men hur det ser ut i verkligheten i svenska skolor är, inte så överraskande, något annat, särskilt under pandemiåren 2020/21.
Det är ganska väl känt att modersmålslärare och studiehandledare är en grupp pedagoger som reser mycket. Under en vanlig vecka kan en modersmålslärare eller studiehandledare till exempel vistas i flera än tio olika skolor för att undervisa sina elever (Reath Warren 2017). I vanliga fall kan detta vara en del av yrkets tjusning, att träffa mindre grupper, att vandra mellan skolformer och att upptäcka saker tillsammans, men pandemin har försvårat detta arbete. Att förhålla sig till ”coronaavstånd”- ett ord som även våra yngsta barn kan, våga komma nära, att känna sig ovälkommen som ”gäst” på varje ny skola, att veta att man kan sprida virus till barn som är trångbodda ibland med släkten har lett till att glansen har gått förlorad. Att göra flera resor per dag med kollektivtrafik känns nu som ett risktagande som man egentligen helst undviker.
LÄSTIPS: Stora brister i SVA: ”Hela svenskämnet måste göras om”
Många modersmålslärare har under 2020 diskuterat denna oro flitigt i sociala medier (se även Läraren 2020a) och uppmuntrades då att ha en nära dialog med sin närmaste chef, något som många av modersmålslärare upplevde inte ledde till någon förändring. Att vara ”rädd hela våren” som en modersmålslärare uttryckte det, är inte förenligt med FNs Artikel 23, där var och en har rätt till tillfredsställande arbetsförhållanden (FN mänskliga rättigheter). Det är inte heller lätt att erbjuda elever den ”skolmiljö som präglas av trygghet och studiero” som de har rätt till (2010:800) när läraren själv känner en oro för sina egen och sina elevers hälsa under så lång tid.
Trots de motsättningar som pandemiåret har inneburit för hela samhället, finns det signaler internationellt om några oväntade positiva effekter på utveckling av modersmålet. Yngre barn har plötsligt har börjat använda mer modersmål hemma, då de har varit tvungna att stanna inne och därmed exponerats mer för modersmålet (NYT_2020). Det verkar vara en sidoeffekt av den annars ganska påfrestande hemundervisningssituationen som många familjer har stått inför i länder där skolverksamhet har stängt ner totalt.
Ett nytt år har nu börjat och en sak en säker; vi kommer inte att förstå konsekvenserna som pandemin har haft för språk- och kunskapsutveckling förrän pandemin är slut. Vi hoppas att nya former för att behålla de viktiga mötena mellan modersmålslärare och deras elever, deras chefer och huvudmän kan arbetas fram. Fjärrundervisning och andra digitala verktyg ger utmärkta möjligheter för detta.
Under den Internationella modersmålsdagen 2021, låt oss fira den språkliga mångfald som finns i Sverige idag genom att tacka modersmålärare och föräldrar som bidrar varje dag till inkludering och hållbar sociala utveckling i Sverige. Mot alla odds och trots rädsla och osäkerhet, har ni fortsatt prata modersmålet, undervisa och stötta Sveriges elever i utveckling av över 150 språk. Vi tackar er för detta.
Anne Reath Warren, lektor i didaktik med inriktning flerspråkighet och nyanländas lärande.
Simeon Oxley, adjunkt och modersmålslärare vid Fortbildningsavdelningen för skolans internationalisering, Uppsala universitet.
