Den minsta gruppen klarar sig sämst

Könssammansättningen inom yrkesutbildningen har förvisso förbättrats på sina håll, exempelvis på fordons- och transportprogrammet. Men på andra program har den försämrats.

– Vi har den mest könssegregerade yrkesutbildningen i hela Norden, säger forskaren Alexandru Panican vid Socialhögskolan på Lunds universitet.

Värst är det på VVS- och fastighetsprogrammet där 97 procent av eleverna är killar. Det är också det program där högst andel pojkar når examen inom tre år: hela 82,9 procent av dem som gick ut 2019. Det är en högre siffra än för vartenda ett av de högskoleförberedande programmen, båda könen inräknade.

– Killar som går på program där killar dominerar trivs ofta med sina val, de känner sig hemma, blir bekräftade av varandra, menar Alexandru Panican.

För det lilla antalet tjejer som går på VVS- och fastighetsprogrammet är facit betydligt dystrare: endast 57,7 procent klarar utbildningen på tre år. Det är den lägsta andelen inom alla yrkesprogram, vare sig det gäller killar eller tjejer.

Per-Åke Rosvall på institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet följde i flera år elever på några yrkesprogram med snäv könsfördelning:

– Att vara ensam tjej eller kanske en av två tjejer i en klass kan vara väldigt tungt.

Hans erfarenhet är att flickor i minoritet ofta har det tuffare än killar i minoritet.

– Killar som exempelvis går på vård- och omsorgsprogrammet behöver sällan motivera varför de valt den utbildningen. Men tjejer som siktar på typiskt manliga yrken måste oftare förklara sina val.

Orsakerna till att könssegregationen är så stor på yrkesprogrammen ska alltså inte i första hand sökas i skolorna eller bland eleverna, menar han. De ska sökas på den könssegregerade arbetsmarknaden.

– Skolan kan omöjligen kompensera för dessa trögrörliga normer i samhället,
normer som fortplantar sig i pol­itiken, i familjen och inte minst i media. Var finns förebilderna? Hollywoodfilmerna om norm­brytande beteenden?

Julia Roberts i huvudrollen som VVS-montör?

– Ja, ungefär!

I hans intervjuer med elever berättade främst flickor om incidenter under apl.

– Det kunde handla om sexistiska kommentarer. Eller nedlåtande attityder. Därmed ökar ju inte direkt chanserna att de vill fortsätta.

Men varför klarar sig det underrepresenterade könet rätt bra på vissa program? På hantverksprogrammet till exempel där killarna bara utgör sex procent av alla elever?

– Man måste titta på de enskilda inriktningarna. I det här fallet finns många av killarna inom finsnickeri, där de rentav utgör en majoritet.

Att många killar klarar sig så bra på vissa yrkesprogram beror inte bara på att de kan identifiera sig med det kommande yrket och med lärare och handledare av samma kön. Det beror också på att de går in i utbildningen med olika förutsättningar, understryker
Per-Åke Rosvall:

– På bygg- och anläggnings­programmet och på el- och energi­programmet har pojkarna högre meritvärden från grundskolan än på exempelvis fordons- och transportprogrammet. Och en högre andel av deras föräldrar har eftergymnasial utbildning.

Och det vet vi ju: föräldrarnas socioekonomiska ställning avgör i hög grad hur det går för barnen i skolan.