Staten satsar på skolan – då sparar kommunerna

Foto: Lisa Blidnert/Vi Lärare

Emelie Värja, chefsekonom SKR.

Sedan Pisachocken slog till mot Sverige för 15 år sedan har staten ökat sina satsningar på grundskolan. Under samma period har kommunerna gjort tvärtom – trots återkommande politiska löften om motsatsen.

LÄS OCKSÅ: Granskning: Hoten mot ”Den nya skolan”

Som grafiken här nedan visar har staten under de senaste 15 åren ökat sina anslag till grundskolan, räknat per elev. Det har bland annat skett genom det så kallade likvärdighetsbidraget/kunskaps­bidraget som sedan tillkomsten 2018 har höjts från en miljard kronor per år till 8,2 miljarder kronor (2025).

Under samma period har kommunerna gjort precis tvärtom och lagt mindre pengar på grundskolan, räknat per elev.

Trängre klassrum, många elever per lärare, mindre stödresurser och en stor andel obehörig personal leder till lägre kostnader, åtminstone i ett kortare perspektiv.

”Det är tydligt att den ekonomiska ambitionsökningen, i kronor per elev, som har skett under perioden i stor utsträckning har burits av staten”, skriver regeringsutredaren Lena Holmdahl försiktigt i utredningen ”Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan”

Enligt statistikdatabasen Kolada skiljer det mellan hur mycket kommunerna väljer att lägga på skolan, även om man tar hänsyn till strukturella faktorer som till exempel befolkningssammansättning och andel mindre skolor.

För knappt ett år sedan föreslog Lena Holmdahl därför i sin utredning att det bör införas en vägledande statlig norm för hur mycket resurser kommunerna ska satsa på grundskolan, efter att hänsyn tagits till bland annat lokalt kostnadsläge och socioekonomiska förutsättningar.

Hon föreslog även ett avdrag på skolpengen till enskilda huvudmän på sex procent per år med kommunernas större ansvar som motivering.

Det är förslag som regeringen valt att inte gå vidare med.

Fler varsel väntar

Bara under de senaste veckorna har det återkommande i media rapporterats om en rad varsel, upp­sägningar och hot om neddragningar inom bland annat förskola och skola: Västervik 30 tjänster, Färgelanda 23 tjänster och Sjöbo 20 tjänster för att bara nämna några exempel.

Fler är att vänta.

– Det pågår en stor omställning i kommunsektorn på grund av de demografiska förändringarna. Det blir färre barn i förskola och skola samtidigt som det blir fler äldre som behöver äldreomsorg, säger SKR:s chefsekonom Emelie Värja.

På många håll kan utvecklingen liknas vid ett U, det vill säga att antalet barn väntas öka igen om några år.

– I en del kommuner är det så. Det är två faktorer som är avgörande för att antalet barn minskar: den minskade migrationen och den lägre fertilitetsgraden.

”Överskotten behövs”

Det är inte mycket som talar för en kraftigt ökad migration under de kommande åren, oavsett vem som vinner höstens riksdagsval.

Förra året gick kommunerna med 32 miljarder kronor i överskott. Det innebär väl att de har råd att satsa mer på förskolan och skolan?

– Kommunsektorn har haft två ekonomiskt tuffa år på grund av framför allt en hög inflation som lett till höga pensionskostnader. Nu är resultatet – för 2025 – tillbaka på en genomsnittlig nivå, säger Emelie Värja.

– Överskotten behövs för att kommunerna ska klara nödvändiga investeringar, inte minst i äldreomsorgen. Dessutom kommer kostnaden per barn och elev i förskola och skola öka i takt med att antalet barn och elever minskar.

I många små kommuner med få grundskolor lär det bli extra svårt att anpassa lokaler och liknande efterhand som elevantalet minskar.

– Det gör att mer resurser kommer att gå till lokaler, samtidigt som man vill att det är resurserna till utbildning som ska öka.

Fotnot: I undersökningen PISA 2012 presterade 25 av 34 OECD-länder signifikant bättre än Sverige i matematik och naturvetenskap. I läsförståelse presterade 19 OECD-länder signifikant bättre än Sverige.