Kvalitetsskillnaderna ökar i svensk skola, visar ny forskning

Skollagen slår fast att utbildning ska vara jämlik och kompenserande, men nya Jämlikhet i möjligheter och utfall, en statlig utredning om skolans likvärdighet, visar att det råder stora skillnader i kvalitet mellan svenska skolor, sett till elevernas resultat.

Till exempel ligger friskolor högt, men landsortsskolor lägre – trots att forskarna bakom studien räknat bort eventuella glädjebetyg och inverkan från social bakgrund.

– Vi talar mycket om storstädernas utanförskapsområden, och att skolan skulle ha de största problemen där. Men det kan vi inte riktigt se. Storstädernas skolor har i genomsnitt bättre kvalitet, kanske för att de organiserar verksamheten olika. Skillnaderna mellan huvudmän tyder på att det spelar roll hur man gör, säger Anna Sjögren, forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) och en av rapportförfattarna.

Det är svårt att säga varför skillnaderna ökar, till storstadsskolornas fördel.

– Kanske beror det på att det är en konkurrensutsatt miljö. Man måste jobba på för att få gå det gymnasieprogram man vill.

Medan skolor med socio-ekonomiskt svaga elever ofta har fler lärare per elev, så är det inte de mest erfarna lärarna som arbetar där.

– Man kompenserar, men fyller på med lärare med lägre kompetens. Man talar ofta om att locka lärare till skolor med svaga förutsättningar, men det sker inte över huvud taget, säger Anna Sjögren.

De mest kompetenta lärarna arbetar i stället på skolorna med de bästa förutsättningarna.

En genomgång av lärarnas löner visar att huvudmännen inte betalar extra för att erfarna lärare ska söka sig till skolor där förutsättningarna är tuffare, trots att det är en ständigt pågående diskussion.

– Kanske gör man något, men inget som syns i lönekuvertet, säger Anna Sjögren.

För att öka likvärdigheten krävs forskning kring vad som funkar och vad som inte gör det.

– Det krävs att man jobbar systematiskt och nationellt för att ta reda på vad som är verkningsfullt utvecklingsmässigt sett, och vilka arbetsmetoder som ger resultat. Enskilda huvudmän eller lärare har svårt att göra detta själva, säger hon.

Rapporten är en del av finansdepartementets långtidsanalys, som kommer ut vart fjärde år.