Gymnasieläraren som har 900 hp – och fortsätter plugga

Det är en blåsig och kall onsdagskväll. Det är becksvart utanför fönstret till fritidsgården i Blå huset i Tensta i västra Stockholm. I ett stort rum, innanför entrédörren, står två stora citat på väggen från Koranen och Bibeln tillskrivna profeten Muhammed och Jesus.

Profetens ord lyder:

”The greatest jihad is to battle your own soul to fight the evil within yourself.”

I rummet sitter gymnasieläraren Anders Hansson i en soffgrupp och diskuterar en svensk roman med ett par tonårsflickor. Vid bordet intill sitter en annan volontär och räknar matematik med några pojkar. 

Anders Hansson har sedan 2014 erbjudit ungdomar i Tensta läxhjälp, tillsammans med andra volontärer. Det började med ”Kemistugan” för gymnasieelever. I höstas, efter att han överlevt en livshotande covidsjukdom under våren, breddade han läxhjälpen i sitt nya volontärprojekt ”Läxhjälp Tensta”. 

– Jag blev troligen smittad på jobbet och låg i respirator i 2,5 vecka. När de tog bort sömnmedlet den 12 mars så vaknade jag inte först. Men efter att min son pratat med mig och klappat mig på kinden så föll en tår och de förstod att jag inte var hjärndöd, säger han.

Men efter att min son pratat med mig och klappat mig på kinden så föll en tår och de förstod att jag inte var hjärndöd, säger han.

Han tillfrisknade efter flera månader av rehabilitering. Sjukdomen blev en tankeställare men redan under sommaren valde han att gå en 7,5 poängs-kurs i kriminologi på universitetet och började planera för en återgång till sitt lärarjobb och sitt nya volontärprojekt.

– Det tog ett tag innan jag orkade träffa andra än min fru. Men jag är en nörd och gillar att lära mig själv och andra saker, säger han.

Hans fokus ligger på att hjälpa elever i naturvetenskapliga ämnen men till läxhjälpen är alla välkomna oavsett ålder eller ämne. Tanken är att volontärerna ska vara beredda att hjälpa till med allt från studieteknik till svenska.

Anders Hansson säger att många som kommer till läxhjälpen har en bakgrund från Somalia eller något arabisktalande land.

– En del vill bara diskutera saker som de undrar över. Det brukar bli spännande samtal. En pojke i årskurs 6 undrade nyligen om inte norrmännen var sura på svenskarna för att de släppte igenom tyska soldater på tågen genom Sverige under andra världskriget, säger Anders Hansson.

Ett sätt att ge tillbaka

Anders Hansson säger att läxhjälpen är ett sätt för honom att ge tillbaka något till det svenska samhället för alla år han själv fått möjligheten att studera. 

– Jag har pluggat under hela mitt liv. Sedan gymnasiet har jag läst sammantaget 14,5 år och har cirka 900 högskolepoäng, säger han. 

Och han har inga planer på att sluta studera. Nyligen avslutade han en filosofikurs i ”Det kritiska tänkandets traditioner” och i vår kommer han läsa en kurs i marinekologi på Stockholms universitet. Han har studerat på alla universitet i Sverige utom Lund, KTH och Luleå.

Hans dagliga lärargärning sker dock på den gigantiska gymnasieskolan Rudbeck med cirka 2 300 elever i Sollentuna kommun.

Där träffar vi honom igen följande morgon.

Skylten ”Naturreservatet” och de vita labbrockarna utanför salen skvallrar om att vi nått naturvetenskapselevernas hemvist på Rudbecks gymnasium.

I labbsalen går gymnasieläraren Anders Hansson runt och handleder ett femtontal naturvetenskapselever i årskurs 3. De flesta sitter utspridda i små grupper och jobbar med sina gymnasiearbeten medan några förbereder ett experiment för en kommande träff i Science club. Det är en av de elevföreningar som Anders Hansson hjälper till att organisera på skolan. 

– Förutom Science club så har vi föreningar för elevtidningen, mattegruppen och hbtq-gruppen som har omkring 25 härliga elever med hårfärger i regnbågens alla färger, säger Anders Hansson.

Natureleven Nils Wijk i årskurs 3, som är ordförande i Science club, kollar av med Anders Hansson att brandlarmet kommer vara avstängt när de ska tillverka glass från grunden senare i veckan.

Anders Hansson är inne på sitt 25:e år som gymnasielärare i främst kemi och kriminalteknik.

Det är skitkul att slänga käft med dem och få mothugg. De är lite respektlösa med mig och det gillar jag.

– Jag gillar att vara med eleverna. Det är skitkul att slänga käft med dem och få mothugg. De är lite respektlösa med mig och det gillar jag, säger han.

Han är även, sedan drygt elva år tillbaka, lektor i Sollentuna kommun och har ett särskilt ansvar för ämnesövergripande undervisning och externa kontakter med högskolor, universitet och näringsliv.

Läst 14 år på Karolinska

Egentligen har Anders Hansson undervisat i kemi i 43 år eftersom han startade sin yrkeskarriär inom medicin på Karolinska institutet.

Han började läsa på läkarlinjen i mitten av 1970-talet, men har aldrig arbetat som läkare trots att han slutförde läkarutbildningen.

– Det var min omgivning som tyckte att jag var så duktig i skolan att jag borde bli läkare. Själv fick jag ångest av att hantera sjukdomarnas konsekvenser på mjuka människor, särskilt när det gällde barn. Det tog mig 14 år att ta mig genom läkarutbildningens 5,5 år, säger han.

Under tiden försörjde han sig genom att forska och undervisa i kemi på bland annat läkarutbildningen. Han slutade på KI/KS efter 21 år som docent och doktor i medicinsk vetenskap. Anders Hansson trivdes med undervisningen men kände hela tiden en press ”mot strupen” att prestera inom forskningen. Han säger att han inte var tillräckligt tävlingsinriktad och bitsk för att bli professor.

– Men efter cirka 3 000 timmars akademisk undervisning i kemi, så var jag trygg med att jag skulle klara att undervisa på gymnasiet även om det skulle dröja till 2012 innan jag fick min lärarlegitimation, säger han.

Allt började med bullar

Han har så länge han kan minnas varit nyfiken, älskat att läsa och lära sig nya saker. När han var liten smet han in till sina grannar. Han kunde ligga i timmar på deras vardagsrumsgolv och läsa i vackra Lifeböcker. Sådana dyrgripar hade inte hans familj råd med, även om hans föräldrar var måna om bildning.

Anders Hanssons kemiintresse började i köket när han bakade bullar med sin mamma.

– Det finns mycket som händer kemiskt när man bakar, säger han och ler finurligt.

Men intresset växte sig ännu starkare under högstadiet. Då började han experimentera på allvar. Han lyckades få tag på diverse ämnen som han blandade ihop i olika experiment. Det resulterade bland annat i raketer, tändsatser och svartkrut. Han plockade också sönder apparater för att se hur de funkade.

– Vissa experiment hade kunnat sluta riktigt illa. Jag fick en nervskada i höger pekfinger vid ett tillfälle när det inte riktigt gick som jag hade tänkt, säger han.

Psykisk ohälsa

Livet för Anders Hansson har också kantats av psykisk ohälsa med skov av bipolär sjukdom. Sjukdomen bröt ut första gången 1981, då han var mitt uppe i en intensiv period med forskning om insulin. Han har varit öppen med sin sjukdom för sina närmaste kollegor både på KI och som lärare. Men också för elever som han bedömt har haft egna behov att prata eller en vilja och förmåga att förstå vad psykisk ohälsa innebär.

– Jag har haft en hel del längre sjukdomsskov och genomgått behandlingar. Det är något jag har för livet och min omgivning har fått försöka lära sig att leva med det. Men genom att prata med andra människor har jag också förstått att många har värre problem än mig i livet och det har hjälpt mig att få perspektiv på min sjukdom, säger han.

Många väljer att inte prata öppet om sin psykiska ohälsa. En stor studie som nyligen presenterades av Afa försäkring visar att den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivningar (över 90 dagar) bland lärare är just psykiska diagnoser – både bland kvinnor och män.

Anders Hanssons arbetsgivare har hanterat hans sjukdomsperioder på ett bra sätt tycker han. På KI visade de stor vilja att stödja.

– De förstod att precis som en stallföreståndare måste vänja sig vid att högpresterande fullblod är nervösa så gäller samma sak för människor. Men för mig blev det till slut ändå en för tuff arbetsmiljö och jag ville undervisa, säger han.

Sedan 2007 har Anders Hansson bland annat varit huvudlärare för skolans kurser i kriminalteknik inom det naturvetenskapliga programmet. Första året som kursen gavs hade han själv tolv elever. Han hade då fått i uppdrag av sin rektor att göra något på det naturvetenskapliga programmet som var kul och ökade elevernas intresse. Det lyckades!

Nu undervisar fyra lärare 82 elever i årskurs 3 i kriminalteknik på skolan. Eleverna lär sig olika metoder att utreda och analysera vad som hänt på en brottsplats. 

Vad är det viktigaste för att få elever att lyckas i naturvetenskapliga ämnen?

– Att genom varsam handledning få elever att frigöra sina tankar från ballast. Att de frigör sig från förutfattade meningar om sig själva och andra. Målet som jag tror är viktigast är att ha roligt – då blir det bra, säger han.

Experiment för hela slanten

Överallt i kemisalarna finns en massa apparater och maskiner för att kunna göra experiment. En del är hembyggen. Ett dyrt mikroskop har Anders Hansson själv köpt in för prispengar som han fått. På en bänk ligger söndersågade plexiglasskivor för 5 000 kronor som eleverna i Science lab ska få bygga ihop så de ska kunna göra en modern 2D-proteinanalys till kriminalteknik-, biologi- och kemiundervisningen.

När eleverna gått sätter sig Anders Hansson vid ett skrivbord i kemiförrådet och skruvar på en trasig tryckkokare som används flitigt vid sterilisering. Han är van vid att bygga om och laga maskiner och utrustning. Kvalitetsutrustning är dyr. Han medger att hans liv som professor kanske hade varit lite mer glamoröst än livet som lärare:

– Professorer brukar inte laga apparater, de skriver under beställningar, säger han.

Men Anders Hansson skulle inte ville byta tillbaka till sitt gamla yrke. Han trivs bland sina kollegor och elever:

– Jag tycker om att vara en del i en triangel med mina kollegor och elever. Där uppstår underverk. Alla delar är lika viktiga för mig. Tar man bort en sida så kantrar helheten, säger han.