Det handlar inte om att väcka läslust
Krönika Kanske har vi gått vilse i vår hetsiga kamp för att få barn och unga att vilja läsa mer, skriver HP Tran.
Det pratas titt som tätt, då och då, om läslust. I decennier har diverse insatser gjorts för att väcka barns läslust, hur man gör dem till bokslukare och hur läsningen ska bli mer lustfylld. Höstlovet döptes till och med om till läslovet med den naiva förhoppningen att ungarna skulle vilja läsa mer.
Om insatserna har gett någon större effekt eller inte låter jag vara osagt. Liknande diskussioner har hur som helst uppstått tidigare och den som har hängt med ett tag i medievärlden vet att diskussionsämnen rör sig i cykler.
Pedagogisk fingertoppskänsla
Gnistan tändes nyligen efter Vi Lärares reportage om gymnasieläraren Martin Ahlstedt. I det personporträttet, som för övrigt var en väldigt fin och hoppingivande text om en lärares kamp för att få studietrötta ungdomar att läsa mer, var det ett särskilt citat som fick många att reagera.
”Om inte lust uppstår måste man läsa ändå.”
Martin berättar i reportaget om hur han använder sig av ett sorts milt tvång, att han påtalar för eleverna att de måste läsa eftersom det ingår i kursen. Med en pedagogisk fingertoppskänsla, beprövad erfarenhet och en genuin vilja av att faktiskt få eleverna att börja läsa, lyckas han.
Läsning förutsätter inte lust, lust förutsätter läsning.
Martins uttalande nådde hela vägen till DN:s ledarsida som i dagarna skrev om just läslust. Arvid Åhlund tänker högt och menar att ungarna helt enkelt måste läsa mer på lektionstid. Låt dem nöta texter och tvinga in dem i litteraturens värld. Läsning förutsätter inte lust, lust förutsätter läsning.
Det kanske är så att vi har gått vilse i vår hetsiga kamp för att få barn och unga att vilja läsa mer. Kanske har vi haft fel ingång när vi har diskuterat och agerat för att få fler att vilja läsa?
Det är lite som att åka skridskor. När en person för första gången tar på sig ett par skridskor känns skorna trånga, obekväma och ovana. Väl på isen rör man sig långsamt och försiktigt. En del ramlar och slår sig. Det är nog inte särskilt kul när man likt Bambi halkar sig fram på isen. Här finns ingen ”skridskolust”.
Vågar experimentera
Skridskolusten kan inte heller väckas där och då. Först måste man vänja sig vid isen, hitta balansen och veta hur man ska röra sig. Man kanske tittar upp och ser hur andra gör och man avundas dem för att det ser så enkelt ut när de glider fram över isen. Och det hjälper inte heller att man köper nya och dyra skridskor.
Det enda som faktiskt funkar är att man ofta och regelbundet ger sig ut på isen. Till slut, när man känner sig tämligen säker, väcks lusten. Det blir kul och spännande. Man vågar experimentera lite mer. Man tar sig framåt på isen utan större hinder.
Då kommer lusten
På samma sätt är det med läsning. Lusten kommer inte att väckas bara för att man pratar om böcker eller att man tjatar om hur viktig läsningen är (vilket den är!). Lusten kommer först när man har lästränat länge och mycket.
Vi borde därför prata mer om läsförmåga, läsförståelse, läsuthållighet och läshastighet. Dessa är minst lika viktiga – om inte viktigare. Och det kanske är just den ingången vi bör ha som lärare när vi står där framme i klassrummet. Det handlar inte om att väcka läslust.
Det handlar om att utveckla en god läsförmåga som gör att man förstår det man läser, att man orkar läsa länge och att man läser tillräckligt snabbt.
LÄS MER:
HP Tran: Så tystar du pratet om lärares långa ”sommarlov”
HP Tran: Vi fortbildas – men blir varken klokare eller bättre
HP Tran: En god handstil är på väg att bli en klassmarkör
