Flickors rop på hjälp

– Pojkar får generellt diagnos och stöd tidigare medan flickor får diagnos senare. Då har de ofta levt med ångest och psykisk ohälsa i flera år och utvecklat komplexa problem. Det finns också olika spelregler för pojkar och flickor, där kvinnlig vänskap kan vara mer krävande, så de här flickorna får det svårare och blir ensammare, säger Maria Bühler, psykolog och specialist i neuropsykologi, som arbetar kliniskt med stöd och utredning av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

I sin nya bok ”Flickor med autism och adhd: en guidebok för föräldrar och professionella” lyfter hon fram flickors specifika symtom och svårigheter. Inspiration har hon fått av de brittiska forskarna Lorna Wing och Judith Gould samt av den svenska barn- och ungdomspsykiatrikern Svenny Kopp.

– Hon gjorde en fantastisk insats med Flickprojektet 1999–2001, en omfattande klinisk undersökning av flickor med adhd och autism. Tyvärr har det inte förändrat mycket, flickor hamnar fortfarande ofta inom barn- och ungdomspsykiatrin där de får ­diagnoser som ångest och depression utan att personalen förstår att det kan finnas underliggande npf.

Forskning om autism och adhd har länge utgått från pojkar och därför släpar kunskapen om flickor efter, skriver Maria Bühler i boken. Det gäller frågeställningar som hur diagnoserna påverkar flickors psykiska hälsa, skolgång, vardagsliv, samspel och vänskapsförhållanden, men också hur symtomen yttrar sig hos just flickor och kvinnor.

– Tidiga forskare som Leo Kanner och Hans Asperger studerade pojkar, och deras beskrivningar har fortsatt leva sitt eget liv. Det krävdes någon som Svenny Kopp för att visa att adhd och autism kan se annorlunda ut hos flickor.

Skillnaden mellan könen vad gäller adhd och autism handlar om faktorer som förekomst, ålder vid ­dia­gnos och symtom. Adhd är 2–3 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor, medan autism är 2–5 gånger vanligare. Studier visar också att pojkar får ­dia­gnos vid 7–12 års ålder, flickor vid 13–17 års ålder.

Flickors symtom feltolkas eller tas inte på allvar, något som kan leda till långvarigt psykiskt lidande, berättar hon. Hon refererar till studier som visar att flickor har svårare att få utredning och diagnos än pojkar; många har utvecklat andra samtidiga psykiatriska problem, förutom ångest och depression även självskadebeteenden och ätstörningar.

– Det som gör mig upprörd är att flickor ofta söker vård i tonåren utan att få den hjälpen. När sedan hemsituationen blir allt svårare kan tvångsplaceringar aktualiseras för att socialtjänsten felbedömer situationen. Jag har varit inkopplad i flera familjer med denna problematik, så en odiagnostiserad npf kan bli en katastrof.

Det som gör mig upprörd är att flickor ofta söker hjälp i ­tonåren utan att få den hjälpen.

I boken, som bygger på forskning och klinisk erfarenhet men även på föräldrars röster och flickors inifrånperspektiv, beskrivs hur den som har adhd får svårt att organisera och planera tillvaron, har ett slags allergi mot att ha tråkigt och hur hjärnans skärmsläckare går i gång, så att uppmärksamheten seglar i väg.

Här beskrivs hur den som har autism har svårt att se helheter och att sätta sig in i andras tankar och känslor, men också lider av intryckskänslighet. Inte sällan förekommer båda diagnoserna samtidigt. Svårigheterna gäller båda könen, men typiskt för flickor kan vara att de är mycket tysta i skolan och att de maskerar sina svårigheter under skoldagen och sedan kraschar.

– Ju äldre flickorna blir, desto tydligare märks svårigheterna i skolan och vänskapsrelationerna. Det är också vanligt att flickor klarar av att hålla ihop sig i skolan och den typiska bilden är att de sedan får utbrott och brakar ihop när de kommer hem och möter föräldrarna, säger Maria Bühler.

Även om autism är det som primärt orsakar samspelsvårigheter kan den emotionella impulsiviteten vid adhd orsaka flickorna stora problem. Att avbryta kompisarna och inte kunna hålla kvar uppmärksamheten och lyssna påverkar relationerna, men det största problemet är faktiskt själva skolan.

– Den svenska läroplanen är så dåligt anpassad så den krockar precis med de sårbarheter som elever med autism och adhd har. I dag krävs analysförmåga, kommunikativ förmåga, metakognitiv förmåga, procedurförmåga och begreppslig förmåga, så skolan är kanske viktigast av allt att förändra.

Att vara förälder till en flicka med adhd eller autism kan vara tungt, men det är inte själva diagnosen utan problemskapande beteenden som skapar stress, liksom ansvaret för att hitta rätt stöd. Hemma kan det också vara en utmaning att hitta rätt kravnivå:  

– Föräldrarnas uppgift är att försöka skapa struktur i hemmet, sedan är enda facit om man märker att flickan uppvisar ångest, skriker och bråkar – då är kanske något för jobbigt och kraven måste skalas ner, säger Maria Bühler. Om önskemålet att dottern ska sitta med vid middagen leder till tre timmars utbrott, då får man backa och pröva igen om en månad.