Mikael Vestman: ”Mindre populism, mer till förskolan!”

LÄS MER: Så ser de till att ingen sexåring halkar efter med läsningen

Tidiga insatser är det absolut viktigaste sättet att vända ett skolmisslyckande …” mumlar jag för mig själv som ett mantra när jag upprättar ännu ett åtgärdsprogram för en elev i årskurs nio. Än en gång har elevens svårigheter upptäckts för sent, insatser planerats för sent och nu måste vi som skolenhet lägga en bombmatta av åtgärder i panik för att försöka rädda det som räddas kan. Det här är inget som är unikt för min verksamhet, utan tittar man på statistik så upprättas det flest åtgärdsprogram i årskurs nio och allra minst i årskurs ett, när alla verksamma specialpedagoger och speciallärare vet att det egentligen borde vara tvärtom.

Något alla är överens om, forskare, pedagoger och Lotta Edholm, är att det behövs tidigare insatser i mycket större utsträckning, oavsett vilka skräckhistorier som sprids i sociala medier.

Lotta Edholm har tidigare proklamerat att det behöver utbildas och anställas 5 000 nya speciallärare och specialpedagoger i Sverige. Än så länge har vi inte sett röken av detta förslag. Lotta Edholm har även uttalat sig om att det behövs fler särskilda undervisningsgrupper i Sverige. Inte heller detta förslag har det hänt något som helst med. Något som däremot har Lotta Edholms fulla fokus är elever med normbrytande beteende. ”Det finns elever som uppför sig brutalt dåligt” – så uttalade sig skolminister Lotta Edholm i en Vi Lärare-intervju nyligen. Elevers uppförande är något som är flitigt debatterat, både i traditionella medier och i sociala medier. Skräckhistorier sprids om elever som drar runt likt rövarband på skolor och stör och förstör. Till detta ska det delas ut ett statsbidrag på 38 miljoner kronor för särskilda akutskolor där de elever som utmanar allra mest ska få en möjlighet att lyckas inom skolverksamheten.

Sveriges Lärare påpekar att tidigare och fler insatser skulle kunna råda bot på problemet med ”elever som uppför sig brutalt dåligt” och fler ­problem därtill. Hur ställer sig Lotta Edholm till det? Än en gång är det kommunernas ansvar hur man väljer att organisera detta. Här finns det inga riktade stats­bidrag eller akutskolor. Men något som alla är överens om, forskare, pedagoger och Lotta Edholm, är att det behövs tidigare insatser i mycket större utsträckning än vad som görs i dag, oavsett vilka skräckhistorier som sprids i sociala medier.

När jag sitter och signerar mitt femtielfte åtgärdsprogram för en elev i årskurs nio så vet jag samtidigt vad lösningen är. Det är inte på högstadiet som jag ska arbeta. Det är inte på högstadiet de imaginära 5 000 nya specialpedagoger som bara existerar i Lotta Edholms fantasivärld ska arbeta. Du, jag och Lotta Edholm vet det. Det är i förskolan vi ska arbeta. Det är i årskurs ett, två och tre vi ska arbeta. Vi ska likt Moses vid uttåget ut Egypten långsamt vandra mot de yngre årskurserna. För det är där vi behövs och det är där vi gör störst skillnad. Menar jag nu att Lotta Edholm ska tvångskommendera alla speciallärare och specialpedagoger att arbeta i de yngre åldrarna? Nej, men vi kanske kan se över resurs­fördelningen på skolor innan vi kastar 38 miljoner på simpel populism.

LÄS ÄVEN

Tema Åtgärdsprogram: ”Lägg pusslet så sitter bitarna ihop”

”Inkludering betyder inte alla i samma klassrum”

Var effektiv i dokumentationen – handbok från start till mål