Undervisning och elevhälsa måste samverka

Ordet som sticker ut mest i den här boken är ”samverkan”. Ett centralt ord även i nyare forskning om elevhälsa. Ett fint sammanträffande, tänker jag. 

Sedan sommaren 2023 har elevhälsans arbete blivit förstärkt och riktlinjerna för elevhälsoarbete är mycket tydliga, står det att läsa i inledningen. Författarna skriver att det inte längre går att väja för innebörden i dessa skrivningar oavsett om man är rektor, elevhälso­personal eller lärare.

Att gå från elevvård till elevhälsa innebär att skifta fokus från riskfaktorer som kan leda till ohälsa till friskfaktorer som bidrar till hälsa.

Traditionellt sett har elevhälsans professioner och den pedagogiska personalen arbetat mer eller mindre i det som kan kallas för stuprörsverksamhet. Den tiden är förbi, skriver författarna. Elevhälsans arbete är en del av skolans kärnverksamhet vilket innebär att elevhälsan har med undervisningen att göra och att vikten av att väva samman lärares och elevhälsans lärande behöver betonas. 

Författarna menar också att det nya elevhälsouppdraget innebär ett nytt synsätt. Att gå från elevvård till elevhälsa innebär att skifta fokus från riskfaktorer som kan leda till ohälsa till friskfaktorer som bidrar till hälsa.  

På gymnasieskolan där jag jobbar som specialpedagog har elevhälsan länge arbetat mot det salutogena och mot att vara en del av den pedagogiska verksamheten. I tider med hög stress tenderar vi att falla tillbaka till stuprörsverksamhet och att plåstra om. Därför behövs böcker som denna där målet är att vara ett konkret stöd i att leda, utveckla och organisera ett elevhälsoarbete som en del av hela skolans uppdrag.

Jag blir inspirerad av de goda exemplen som tas upp och den finurliga liknelsen­ vid cirkusen som modell. Författarna menar att vi av clownen kan lära oss att använda misslyckandet som metod, att par-akrobatik lär oss om samarbete och att lin­dansarens balans är en ständig rörelse. Till sist beskriver de cirkusdirektören som lustens försvarare och viljans genomförare och menar att vi för att åstadkomma förändringar inte enbart kan ägna oss åt plikter och måsten och att hålla ryggen fri. 

”Det är glädjen att uppnå förändring i komplexa frågor som driver oss och ger oss motivation”, skriver författarna i sin avslutning.

Den meningen tar jag med som inspiration till mitt elevhälsoteam.

Recensenten Margot Zakariasson är specialpedagog i Luleå.

LÄS ÄVEN

Ny KI-metod ger ökad skolnärvaro hos barn med autism

Tina Reuterberg: ”Vi måste sluta se föräldrar som en krävande mobb”

Fler hemmasittare kan omhändertas