Specarna har fått nog: ”Insatspyramiden har hamnat upp och ner”

Enkätundersökning Vi fick in väldigt många spontana fritextsvar i vår stora enkätundersökning bland Sveriges alla speciallärare och specialpedagoger. Här är ett axplock.

8 apr 2024

Så säger speciallärarna …

”Väldigt många behov gör att vi speciallärare måste prioritera hårt. Mer anpassade lärmiljöer skulle underlätta vårt arbete mycket.”

”Det känns som om jag som speciallärare har blivit ’skolans piga’. Fina ord vi lärde oss under utbildningen, som att specialläraren ska jobba med skolutveckling och SKA-arbete och arbeta främjande, existerar inte i verkligheten.”

”Det är många isolerade öar i stället för samarbeten kring eleverna. Mycket av min tid går dessutom åt till att hitta en ledig sal när jag behöver arbeta enskilt med elever.”

”Att planera och anpassa undervisningen för barn i behov av särskilt stöd tar mycket tid, men som speciallärare i särskild undervisningsgrupp får jag inte detta inom ramtiden.”

”Det som bidragit till en förbättring är samarbetet elevhälsa/arbetslag – klasskartläggningar där lärarna och EHT samarbetar.”

”Lärarutbildningen borde bli bättre på att belysa vikten av förebyggande och främjande arbete, så att de kan vara förberedda och köra i gång från första dagen i stället för att uppleva det som något ’extra’.”

”Vi har pratat mycket om begreppet extra anpassningar hos oss men många blandar ihop det med ledning och stimulans och ibland känns steget från generella anpassningar till mer åtgärdande för kort. Barnen behöver riktade anpassningar i undervisningen tidigare.”

”Jag räcker inte till. Ensam speciallärare i matte på en 4–9-skola med 420 elever. Önskar jobba förebyggande men det blir mest att arbeta åtgärdande.”

”Vi räcker inte till! Även om vi vet vilka elever som behöver insatser i de lägre åldrarna så har vi inte möjlighet att arbeta med dem då det då inte finns någon som kan stötta de äldre eleverna som får betyg och söker in på gymnasiet.”

”Rektor vill att jag är i klassrum all arbetsplatsförlagd tid. Möten med föräldrar, dokumentation och planering sker på förtroendetiden.”

”Sorgligt att jag används som vikarie och elevstödjare inom npf i stället för att min kompetens som speciallärare tas tillvara. Stödet går till få elever i stället för att förebygga mångas ängslan inför matematik.”

”Kunskapen kring extra anpassningar är för ojämn, det finns lärare som är suveräna på att nyttja det verktyget för sina elever och andra som tycker att samma elever ska gå nån annanstans.”

”Våra utredningar görs för tidigt så anpassningar blir inte levande, följs ej upp, utvärderas ej och blir inte det underlag som behövs för en utredning av särskilt stöd.”

… och så säger specialpedagogerna

”Svårt att arbeta främjande och förebyggande när kuratorer är obekväma med att jobba på gruppnivå. Och lärare har för många elever och arbetsuppgifter för att kunna fungera fullt ut som mentorer och med anpassningar.”

"För många bollar i luften där alla har för mycket att göra leder till att det blir sämre, till och med dålig, kvalitet på insatser, anpassningar och stöd.”

”Mer tid krävs för främjandearbete men skolans organisation kan inte skapa förutsättningar för det.”

”Jag kan få frågan ’Vad gör du nu?’ som om jag inte alltid jobbar som alla andra på skolan. Min planering med enskilda elever prioriteras bort till förmån för vikariat för att spara pengar.”

”Brister på organisationsnivå gällande att bygga basen och prioritera det främjande arbetet. Insatspyramiden har hamnat upp och ner.”

”Samarbete med ledning och lärare fungerar mycket bra! Desto svårare att få outbildad resurspersonal att förstå vikten av icke dömande förhållningssätt för att nå bästa resultat.”

”Skolledare behöver arbeta aktivt för att fokus på arbetet förflyttas från åtgärdande till förebyggande och främjande. Min nuvarande rektor är konflikträdd och det går ut över mitt arbete.”

”Mitt arbete har mer och mer blivit att hoppa in som vikarie samt att släcka bränder.”

”Vi är två specialpedagoger som ska undervisa 1080 minuter, samma som lärare – och på övrig tid göra utredningar, upprätta åtgärdsprogram, jobba med vårdnadshavare och förbereda lektioner och hjälpmedel.”

”EHT arbetar varken inter- eller tvärprofessionellt utan var och en sköter sitt.”

”Min speciallärarkollega måste hoppa in som mattelärare denna termin då flera slutat, och då blir jag ensam spec på högstadiet. Inte roligt för kollegan som pluggat i tre år till spec, och inte roligt för mig. Det måste börja märkas att vi inte mäktar med alla neddragningar.”

”Man får trolla med knäna och försöka vara specialpedagog samtidigt som man måste rycka ut akut som psykolog, kurator och ledning.”

”Har man en mindre bra rektor som inte driver elevhälsan blir det inte mycket främjande och förebyggande.”

”Jag har svårt att utforma ÅP då organisationen är så slimmad att det inte finns utrymme för särskilt stöd eller anpassad studiegång – det finns ingen som kan genomföra åtgärden.”