Tema Åtgärdsprogram: Skolor behöver stöd för att ge stöd

Illustration: Johan Nord

65 000 elever har i dag åtgärdsprogram. Färre får det stöd de har laglig rätt till. Hur får skolor stöd när det inte fungerar? Och hur hamnade vi här?

Elever som inte når skolans kunskapskriterier kan erbjudas stöd inom den ordinarie undervisningen genom extra anpassningar. Om dessa anpassningar inte är tillräckliga kan skolan utföra en utredning för att identifiera behovet av ytterligare stöd. I sådana situationer är det skolans ansvar att upprätta ett åtgärdsprogram, efter rektorsbeslut.

Användningen av åtgärdsprogram har varierat över tid. Under 1970-talet inledde regeringen en utredning rörande elever med särskilda behov: ”Skolans inre arbete”, SIA. Den ledde till introduktionen av åtgärdsprogram 1974. Syftet var att flytta fokus från individuella undervisningsplaner till en mer övergripande strategi som involverade undervisningens innehåll och metodik samt relationen mellan lärare och elev.

”Alla kompetenser behövs för att utreda, genomföra och följa upp insatserna.”

Ulrica Dahlén, Skolverket

Data från Skolverket visar att 6 procent av grundskolans elever, 65 200 individer, har ett åtgärdsprogram i år – eller 7,3 procent av pojkarna och 4,4 procent av flickorna. Siffrorna varierar även över årskurserna, och insatserna kan innefatta särskilda undervisningsgrupper, anpassade studie­planer, enskild undervisning och studiehandledning på modersmålet.

Ulrica Dahlén, Skolverket.

– Verksamheterna behöver organisera arbetet så att alla kompetenser tas tillvara för att utreda, genomföra och följa upp stödinsatserna, säger Ulrica Dahlén, enhetschef på processtöd och specialpedagogik vid skolutvecklingsavdelningen på Skolverket.

Särskilt stor skillnad i antal åtgärdsprogram är det mellan årskurs 6 och 7, vilket tyder på att skolor och skolhuvudmän behöver utveckla sina rutiner vid stadieövergångar, så att man inte behöver börja om från början och riskera att det uppstår onödiga glapp i elevens stöd, enligt Ulrica Dahlén.

– Särskilt stöd är en rättighet för elever som ­annars riskerar att inte nå tillräckliga kunskaper. För att eleven ska få rätt stöd i rätt tid är det viktigt att skolan har rutiner för hur man tidigt uppmärksammar och utreder elevens behov och sätter in det stöd hen behöver.

En aspekt i utformandet av åtgärdsprogram som skolorna beaktar är elevernas och föräldrarnas delaktighet. När elever är delaktiga uppnås de satta målen med högre sannolikhet, enligt en studie som också visar att elever deltar i ungefär hälften av alla möten angående deras åtgärdsprogram. Vilket betonar vikten av att åtgärdsprogram ses som verktyg för samarbete mellan skola, elever och föräldrar.

–Med en genomtänkt utredning som grund kan skolan utforma ett stöd som ger eleven möjlig­heter att lyckas, säger Ulrica Dahlén.

Materialet kan och ska inte ersätta lärarens, elevhälsopersonalens eller skolledningens professionella omdöme men kan vara en vägledning.

Linda Sandell, SPSM

Skolverket och SPSM, Specialpedagogiska skolmyndigheten, har på uppdrag av regeringen tillsammans tagit fram ett stödmaterial för skolornas arbete med att utreda om en elev är i behov av stödinsatser. Det riktar sig till all skolpersonal inom de verksamheter som omfattas av skollagens reglering av särskilt stöd. Vi pratar med rådgivaren Linda Sandell på SPSM:

Linda Sandell, SPSM.

Vilka utmaningar och frågor möter ni kring arbetet med ÅP?
– Vi ser att skolor tycker att det är svårt få till en bra organisation kring hur de ska genomföra utredningarna. Många känner sig ensamma och skulle vilja ha stöd från olika professioner i utredningen. Rektors ansvar att samordna arbetet och skapa förutsättningar för att jobba tillsammans lyfts av både lärare, specialpedagoger och speciallärare. Även andra professioner i elevhälsan behöver ges möjlighet att bidra i utredningen. 
 
Hur stöttar ni skolan kring detta? 
– Själva stödmaterialet som finns nu ska vara ett stöd i arbetet. Det kan ge en riktning och förhoppningsvis bidra till att rama in det som behöver dokumenteras.  Materialet kan och ska inte ersätta lärarens, elevhälsopersonalens- eller skolledningens professionella omdöme men kan vara en vägledning i arbetet. Vi finns också här och kan svara på frågor om man vänder sig till vår tjänst Fråga en rådgivare om det är mer avgränsade frågor. Vi kan också ge specialpedagogiskt stöd om en verksamhet vill ha en större insats och stärka sitt arbete på ett mer genomgripande sätt. 
 
Hur möter ni skolor som inte får ihop stödet som de beslutat?
– Inom det specialpedagogiska stödet kan vi rådgivare resonera med skolans personal kring exempelvis systematik i arbetet med stödinsatser och hur de kan dra lärdomar av utvärdering av åtgärdsprogram. Dialogen kan beröra hur stöd till enskilda elever kan utformas men också hur skolans förebyggande arbete kan stärkas på längre sikt.

Från SIA-utredningen till extra anpassningar – 50 år med åtgärdsprogram

1970–1974 Regeringen begär en utredning kring elever med specifika svårigheter. Fokus i den, "Skolans inre arbete" (SIA), ligger på skolans interna funktioner och processer för att stödja elever med specifika svårigheter.

1974 SIA-utredningen (SOU 1974:53) presenteras och introducerar begreppet "åtgärdsprogram". Det radikala är att eleven själv aktivt ska delta i analysen av sina skolsvårigheter och i beskrivningen av lämpliga åtgärder. Vikten av föräldrarnas medverkan betonas också.

1980 Den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 80, inför åtgärdsprogrammet som ett verktyg inom skolsystemet och betonar dess helhetsperspektiv: det skulle belysa individuell undervisning, elevens hela skolsituation samt identifiera och åtgärda eventuella brister i lärares och rektors arbete.

1987 Skolöverstyrelsen publicerar riktlinjer för åtgärdsprogram: det ska inte bara fokusera på eleven utan också på elevens relationer och arbets­förhållandena i skolan, för att förbättra studie­förhållandena.

1994 Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, Lpo94, publiceras och betonar rektors ansvar för skolans resultat inom givna ramar, med särskilt avseende på specialpedagogik.

1995 Skyldighet att upprätta åtgärdsprogram införs för elever i behov av särskilt stöd i grundskolan.

2001 Skyldigheten att upprätta åtgärdsprogram utvidgas till att gälla för nästan alla skolformer, med undantag av förskoleklassen och vuxenutbildningen. Man framhåller också vikten av att åtgärdsprogrammen blir hela skolans ansvar samtidigt som den enskilda eleven och hens problem står i fokus.

2013 Skolverket publicerar "Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram" som ytterligare vägledning för skolor och lärare som arbetar med elever i behov av särskilt stöd.

LÄS ÄVEN

Distansundervisning som särskilt stöd – Uppsala och Göteborg först

Mikael Vestman: ”Marknaden av npf-influencers har gått för långt”

Tina Reuterberg: ”Vi måste sluta se föräldrar som en krävande mobb”