”Slaget om informationsplikt är långt ifrån avgjort”

Vi lärare debatt Migrationsministern göder känslan av vi är omslutna av främlingar som också är fiender, skriver Robin Smith, gymnasielärare och ledamot i styrelsen för Sveriges Lärare.

1 nov 2023

Osäkerhet gör ”att människor retirerar in en självvald apartheid av stridsberedda identiteter: hudfärg, nationalitet, religion med mera. Samt till ett idealiserat förflutet, vilket lockar alla som känner sig omslutna av fiender och främlingar”, skriver Håkan Lindgren i sin understreckare om Zygmunt Baumans Retrotopia (SvD 2017-05-30).

Osäkra människor är också goda konsumenter, i alla fall för den som säljer trygghet, och därför kan det vara värt att vara extra uppmärksam när Tidöpartierna börjar kratta i manegen för att pitcha förslaget om en informationsplikt för offentliganställda.

Lärare och SYV har förvisso varit föredömligt tydliga i sina avståndstaganden. ”Jag är lärare, inte gränsvakt!” och ”Vi anmäler inte!” är slagord som framförts vid manifestationer på flera håll i landet.

”Regeringen vill skydda Sveriges gränser men det finns också en anständighetens gräns, och den har Tidöpartierna överträtt”, deklarerade Sveriges Lärares ordförande Johanna Jaara Åstrand vid manifestationen i Stockholm och Jesper Rehn, ordförande i lärarnas yrkesetiska råd, förklarade för Aftonbladets Anders Lindgren att lärare ”aldrig kan bli verktyg för att verkställa politik inom andra områden än utbildning” (”Alla bör vägra följa SD:s lag om angiveri” 2023-09-02). Kloka ståndpunkter, väl uttryckta.

”Motståndet verkar vara kompakt”

Även bland övriga fack och yrkesgrupper verkar motståndet vara kompakt. Anders Lindgren redogör för hur kommuner och regioner ser på det kommande förslaget:

Av Sveriges 21 regioner har 12 i dagsläget sagt nej, inklusive borgerligt styrda Skåne där samtliga partier utom SD kräver att vårdpersonal ska undantas. Sveriges kommuner och regioner, SKR, kräver undantag för samtliga sina yrkesgrupper. Alltså alla som arbetar på kommunal och regional nivå i Sverige.

Denna mobilisering från både politik och arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer borde ge dem som å regeringens vägnar ska presentera ett delbetänkande om lagförslaget i januari 2024 anledning att fundera över om man faktiskt har gått för långt den här gången. Men regeringen är beroende av SD som sannolikt har allt att vinna på att driva lagförslaget så hårt och långt det bara går. Och vill man sälja in lagförslaget, då kan man spela på människors känsla av otrygghet.

Förslagen kan skyndas på

Det är knappast en slump att migrationsminister Maria Malm Stenergard på DN:s politiksidor (2023-10-21) väljer att ta fasta på att Rakhmat Akilov, gärningsmannen från Drottninggatan, liksom den man som nyligen sköt två svenskar i Bryssel båda var tillståndslösa.

Enligt migrationsministern visar ”det här på hur viktigt det är att ta fram nya lagar för att identifiera fler tillståndslösa och få dem att lämna landet”. Hon knyter detta till att ”Tidöavtalet innehåller en rad förslag för att identifiera tillståndslösa, bland annat fler inre utlänningskontroller och informationsplikt för offentliganställda” och hon utesluter inte att förslagen kommer att skyndas på utifrån det rådande läget.

”Lika skickligt som förutsägbart”

Med målet att göra lärare till gränsvakter, talar Maria Malm Stenergard till våra stridsberedda identiteter och göder känslan av vi är omslutna av främlingar som också är fiender. Det är lika skickligt som förutsägbart. Och det visar att slaget om informationsplikten långt ifrån är vunnet, att det finns arbete kvar för oss att göra.

Så håll i och håll ut i motståndet!

Robin Smith, gymnasielärare i svenska och engelska och ledamot i styrelsen för Sveriges Lärare