Lärarna har fått nog – upprorsledarens 8 råd för en lyckad protest

LÄS ÄVEN:

Budgetkaoset bubblar över skolorna – här bantas det

Lärare kan sägas upp efter budgetsmäll

Det var i egenskap av fackligt ombud som Therése Lindberg ledsnade på konsekvenserna av besparingarna på sin arbetsplats, Skönsmons skola, och började protestera.

– Snart spred sig protesterna och tillsammans med Katarina Wallner på Gångvikens skola anslöt vi oss till kampanjen ”På våra bara knän”.

• LÄS MER – FLER ARTIKLAR OM NEDSKÄRNINGAR I SKOLAN

I korthet var läget att 23 av kommunens 28 grundskolor tillsammans skulle spara 95 miljoner. I det läget höjdes sparkraven ännu mer, till en bra bit över 100 miljoner.

– Men vi fick igenom att besparingskraven sänktes med 47 miljoner. Så man kan säga att vi ändå lyckades åstadkomma något bra även om läget var fortsatt tufft, säger hon.

Råden från den egna kampen

Therése Lindberg följer andra kommuners protester i media just nu.

– Det är väldigt effektfullt och bra det som lärarna i Stockholm gör i sociala medier just nu för att belysa den ekonomiska krisen. Jag hoppas de orkar fortsätta kämpa och jag hoppas att lärare i fler kommuner hakar på. För så här ska vi inte behöva ha det, säger hon.

Therése Lindberg delar med sig av sina insikter från kampen i Sundsvall.

1) Sätt en konkret siffra

– Det här är otroligt viktigt. Räkna fram den klumpsumma som politikerna ska spara på skolan i er kommun. Visa sedan med lättbegripliga exempel hur mycket besparingen skulle räcka till. Hur många lärare det räcker till på ett år. Hur många skolböcker det motsvarar. Ska allmänheten sluta upp, så är de här siffrorna nödvändiga. Det gjorde ”På våra bara knän i Sundsvall” lättare att ta till sig, säger Therése Lindberg

2) Stötta varandra över de fackliga gränserna

– Nu är vi ju enade i ett stort förbund i Sveriges Lärare, men förra året var det en fantastisk effekt i att LR-ombud samarbetade så tätt med förtroendevalda i Lärarförbundet. Jag hade exempelvis personligen inte orkat om jag inte fått så mycket energi från Katarina Wallner. På samma sätt tror jag det är livsviktigt att också försöka involvera fler yrkesgrupper och fler fackförbund för att gemensamt kämpa för bättre skolbudgetar.

3) Informera om situationen på jobbet

– Vi hade ju vår slogan ”På våra bara knän”. Berätta hur besparingarna påverkar er vardag. Jag är exempelvis klar med flera arbetsplatsbesök i förskolan i Sundsvall och det jag sett är hemskt. Det är anställda som jobbar beordrad övertid, men inte kan få besked om när de kan vara lediga i kompensation.

– Det funkar ju inte att ha egna barn och tvingas vänta till efter lunch för att veta när de kan kompa ut och sluta för dagen. Jag har sett hur en del knappt kan få gå på toaletten utan att ta med sig de minsta barnen, placera de utanför dörren och prata med dem för att veta var de är under den stund de bara måste gå på toa. Sådant här måste folk få veta – oavsett i vilken skolform det är helt skeva förutsättningar.

4) När det känns som motigast – kontakta lokaltidningen

– Jag borde egentligen peta in rådet ”ge inte upp” under alla punkter, men när det ändå känns som om ingen lyssnar hur mycket ni än kämpar är det läge att uppvakta lokaltidningen. Här i Sundsvall hade vi förmånen att engagerade medborgare skrev insändare och att redaktionen själv gjorde bedömningen att besparingarna i skolan var relevanta nyheter. Fast de måste ju veta att problemen finns och vad konsekvenserna blir.

5) Ge er in i politiken

– Vi bestämde oss för att ha en dialog med politikerna i utbildningsnämnden. Jag tror tyvärr att det finns luckor i kunskapen om läget i skolan hos många folkvalda i Sverige. Utbilda dem! Prata om hur ni egentligen har det. Det finns ju knappast något viktigare än våra barn.

– Ordföranden i nämnden fick stort förtroende för oss. Samtidigt kunde hon precis som jag höra när skolchefen på ett möte om besparingar sa ”Det viktigaste är inte hur man har det – utan hur man tar det…” Jag tror sådana uttalanden talade för sig själva; och att det var en av anledningarna till att nämnden lät honom gå och rekryterade en ny skolchef.

6) Använd gamla och nya informationsvägar

– Var lite old fashion och kör på med namninsamlingar. Och komplettera med att sprida dem i sociala medier och skapa en facebookgrupp alla kan samlas kring.

7) Sätt en slogan som visar vad det handlar om

– ”På våra bara knän i Sundsvall” sa ju precis vad det handlade om hos oss. Nästa steg fick bli hur vi såg på åtgärderna för att komma till rätta med problemen och då blev ”Tryck skiten uppåt” talande. Problemen ska hamna där de hör hemma och det är hos ledande tjänstepersoner och politiker – inte i lärarnas vardag. Det här ledde till att vi i slutändan fick samtala med förra skolministern över en lunch.

8) Låt er inte luras av budgeten

– De styrande vill ge bilden av att budgeten redan är bestämd och att det inte finns några pengar. Gå inte på det! Det stämmer inte. Det finns pengar och det går att ändra i en ”klar” budget. Vi måste ge kommunpolitikerna underlag och konsekvensanalyser. Sedan är det upp till våra folkvalda att ta ansvar, visa politisk vilja och omfördela resurser på ett klokt sätt. Ungefär som det blev i Sundsvall. Helst ännu bättre, säger Therése Lindberg.

LÄS ÄVEN: 

Läraruppror i protest mot nedskärningar – varnar för flykt

Upproret: Här protesterar lärarna mot nya nedskärningar

Fackliga ombud sökes: ”Kan påverka mycket”

Lärare hotas av uppsägning efter sparkraven

Skolans budgetkris – här skjuter kommunen till pengar