Lotta Edholm vill att NP ska väga tyngre vid betygssättning och ser gärna NP i fler ämnen. Vet hon och hennes kompisar hur mycket proven redan idag stökar till det på skolor? skriver Maria Wiman.

Nu är det stissigt värre. Vem har tid att bry sig om att snön har smält, att fåglarna kvittrar och att det inte är dödens mörker när man går hem från jobbet? Det är ju NATIONELLA PROV!  Mina sociala medier svämmar över av lärare i stress, lärare i förvirring, lärare på gränsen till koleriska tillstånd (nåja, låt en krönikör ta ut svängarna). I de nationella provens tidevarv hör ingen dig skrika.

När det är nationella prov blir allting gravallvarligt. Proven omgärdas av en helig aura. Det är sekretess, säger vi lärare och tittar menande på varandra. Regelverket runt proven är gediget, resultatet ska särskilt beaktas i betyget och gud nåde den som råkar hosta i korridoren medan eleverna skriver prov. 

Innan provtillfällena arbetar vi lärare febrilt med håret på ända. Allt annat läggs åt sidan för nu ska det nämligen repeteras. Tre års insamlade kunskaper ska fräschas upp, i full fart och med siktet inställt på svensk skolas heliga graal: Proven med stort P – de som hela nationen ska göras helst exakt samtidigt i samma takt till tonerna av samma suckar. I Facebook-grupper delas repetitionshäften, praktiska råd och powerpoints febrilt. 

Hon vill se NP i fler ämnen

Skolminister Lotta Edholm är stormförtjust i nationella prov. Hon tycks anse att proven är en räddare i nöden för ett urvridet och söndertrasat betygssystem. När glädjebetygen haglar och påtryckningarna från vårdnadshavarna ökar så kommer nationella proven in som ren och skär balsam för själen.

I samma veva som Handelshögskolans rektor bestämmer sig för att strunta i svensk skolas hippelihapp-betyg och istället lägga vikt vid högskoleprovet, föreslår Edholm att nationella proven i framtiden ska väga ännu tyngre i betygen. Hon är inte heller omöjlig när det kommer till att införa nationella prov i flera ämnen. Så har man återigen kladdat lite smink på toppen istället för att ta itu med den ruttna grund som driver betygsinflationen och förvrider våra bedömningsinstrument.

Lärare kommer att slita sitt hår i försöken att lista ut vilka kunskaper som ska testas.

Men visa aktning för min arma själ! Hur ska det bli då när hysterin redan nu är så total? Vet Edholm och hennes kompisar hur mycket proven redan idag stökar till det på skolor? Salar ska ordnas, speciallärare ska involveras, lärare måste lösgöras, anpassningar ska beslutas och organiseras, eleverna blir uppjagade, lärare begravs under administrativa berg, åska och drivis, pest och kolera, fan och hans moster.

Men kanske sorgligast av allt är den instrumentella synen på kunskap. Om proven ska bli ännu fler och väga ännu tyngre finns det en överhängande risk att lärandet bara kommer att bli ett enda jättelikt pluggande inför provet. Lärare kommer att slita sitt hår i försöken att lista ut vilka kunskaper som ska testas. Vi kommer att drilla våra elever i att svara på frågor på ett sätt som tillfredsställer Skolverkets provkonstruktörer. I vår iver att hjälpa våra barn riskerar vi att fullkomligt gå vilse i bedömningshetsen.

Så befängt att man blir oredig

I den värsta av världar kommer vi att förlora hantverket bakom undervisningen. Ni vet den där svindlande vidunderliga resan där man lär sig saker för att det är spännande, för att man halkar in på en snårig omväg, för att någon kom på en oändligt intressant fråga. Tänk om det blir så att kunskapsinhämtningen bara blir en enda lång avcheckning i väntan på utslagstestet?  Hujeda mig, har ni någonsin läst något så otäckt?

Vårt betygssystem är fullkomligt kaputt, rudis och odugligt. Men att lösa detta gigantiska problem genom att reducera svensk skola till att bli en jättelik förberedelse för slutproven är så befängt att man blir oredig. 

Tänk om något någonsin kunde göras med lite måtta i vår förbenade skolvärld? Bevare mig väl, så fint det hade varit.

LÄS ÄVEN:

LYSSNA!