Svenskläraren får Kim Walls mod att leva vidare

Ingrid och Joachim Wall står på stranden vid Gislövs läge strax sydost om Trelleborg. Till deras dotter Kim Walls minne har det skapats ett hjärta av stenar och minnesmärket växer för varje dag.

En stund tidigare har vi setts digitalt. De satt hemma i villan som ligger alldeles i närheten av minneshjärtat och i klassrummet på Söderslättsgymnasiet fanns en elev, jag, fotografen och läraren Maria Glawe. Vid sina datorer satt ytterligare en handfull elever som berättade om hur det gick med reportageskrivandet. De är precis i slutspurten av arbetet med sina reportage i journalisten Kim Walls anda och de har alla utforskat olika lokala hållbarhetsfrågor.

Kim är död. Hon dog i augusti 2017. Kim var 30 år gammal när hon mördades i en ubåt utanför Köpenhamn. Det har det skrivits och rapporterats enormt mycket om. Men för Ingrid och Joachim är det viktigt att hennes gärning som journalist lyfts fram och de hoppas att deras dotters journalistik kan inspirera till engagemang och medvetenhet.

– Det de gör i skolan håller Kim levande. Och i och med att hon kan fungera som en förebild för andra unga människor så känns det väldigt bra. Är det en enda tjej eller kille som kanske inte utbildar sig till journalist men som ändå får självförtroende och vågar ge sig ut i världen, då är det mycket värt, säger Ingrid Wall.

"Våga gå sin egen väg"

Hon påpekar att de gärna vill visa det, att man inte behöver ha rika föräldrar för att komma ut och se världen. Det var det Kim alltid ville och det var det hon gjorde.

– För oss var det bara att gilla läget och jag är väldigt glad att Maria Glawe har tagit det här initiativet. Det finns så många som bestämmer hur man ska vara och se ut, speciellt gäller det för unga tjejer. Då är det så viktigt att våga gå sin egen väg, menar Ingrid Wall.

Det fria ordet och den fria journalistiken är den sista ­garanten för demokrati i världen.

Vi lämnar den för dagen inte särskilt blåsiga stranden och gör ett tidshopp till lektionen. Egentligen skulle några av eleverna ha redovisat sina reportage i dag men de är inte riktigt klara ännu. I stället får de berätta vad de skriver om.

Som hon som skriver om ungas psykiska ohälsa och eleven som undersöker hur pandemin har påverkat förskolan. I klassrummet befinner sig Elmer som egentligen heter något annat. Han skriver reportage om hur covid-19 påverkat den förskola han praktiserar på. Han går på barn- och fritidsprogrammet och hans mål är att kunna utveckla innehållet i texten och i manuset till redovisningen. Verbal är Elmer, han filosoferar kring arbetet men att han har dyslexi gör att han har svårt att utveckla sina resonemang i skriven form.

– Det är nästintill omöjligt känns det som. Men jag har blivit bättre. I början skrev jag kanske en mening, nu har jag i alla fall tre, skrattar Elmer.

"Sista garanten för demokrati"

Han pratar om vikten av att ta reda på saker och poängterar att det gäller att ställa frågor, både i klassrummet och för reportagearbetet. Annars utvecklas man inte, säger han.

– Jag var medveten om det som hände Kim Wall och jag såg det i tidningen, men jag kände henne inte, förklarar Elmer som tänkt mycket på den sorg hennes föräldrar drabbades av.

Joachim och Ingrid Wall får frågan vad det goda reportaget är. Joachim är fotograf, kallar sig för bildjournalist och Ingrid Wall jobbade länge som journalist. Joachim svarar snabbt, med ett skratt: ”Det är bilder”.

– Vi vet att ord och bild kan göra stor skillnad, mycket större skillnad än vad trampande soldatstövlar och vapen kan göra. Det är viktigt att påpeka i dessa tider. Det fria ordet och den fria journalistiken är den sista garanten för demokrati i världen och vi ser att demokratin är hotad, säger Ingrid Wall.

Framför sin skärm konstaterar en tjej att reportageskrivandet är en bra möjlighet för henne och hennes kompisar att lyfta viktiga frågor.

– Man är aldrig för ung för att ha en röst, säger hon och får applåder.

Läraren Maria Glawe har lagt ner mycket kraft på att klassrummet inte ska se ut som alla andra klassrum. På golvet nedanför den stora skärmen där eleverna och Kim Walls föräldrar syns, står färgglada kuber med rubriker på. På nummer fem står ordet ”Jämlikhet”, på nummer tio kan man läsa ”Minskad ojämlikhet” och på nummer tre finns rubriken ”Hälsa och välbefinnande”. En bokhylla pryder ett hörn av rummet och runt om i rummet syns tecken på Marias kärlek till poesin. Kuberna är förresten tecken på det, på det globala samarbetet ”Poesi för en hållbar framtid”.

– Reportaget är en utmaning för eleverna. De flesta skriver utkastet så här: Här är all text. Poff. Färdig! Men sen när de får in en miljöbeskrivning och gör snygga övergångar till intervjupersonen, när de skalar och förtätar texten, då händer det något, säger Maria Glawe.

"Läser inte särskilt mycket nyheter"

Nöjt förklarar hon att hon får in stora delar av innehållet i kursen, i svenska 2, genom projektet och att hon gärna jobbar projektinriktat med framtidsfrågor, med hållbarhet och med ungas visioner om framtiden.

– Det känns att det är angeläget för dem att jobba med den här uppgiften. De lägger ner mycket tid på arbetet. Men det är ju så att de läser inte särskilt mycket nyheter. I den bästa av världar läser de det som delas på sociala medier. Är det ingen lockande ingress så klickar de vidare. Därför startar vi projektet med nyhetsläsning och granskning av artiklar. Ändå vill de flesta skriva texter om de får välja mellan det och att göra videoreportage. Det är också viktigt att stärka eleverna i deras skrivprocesser och få dem att frigöra sig från skolbokstexter, utvecklar Maria Glawe som understryker vikten av att läsa reportage för att kunna skriva reportage.

Att våga ställa svåra och laddade frågor, det är något man behöver träna på, menar hon.

– Den bästa arenan för det är skolan, tänker jag. För där vågar man göra fel och man ska våga göra fel och lära sig av det. Ju äldre vi blir, desto mer försiktiga blir vi när det kommer till att sväva ut och testa gränser. Men det ska man göra när man går i journalistens fotspår, säger Maria Glawe.  

LÄS ÄVEN

Lärare mejlade succéförfattare – fick svar direkt

Här får de leva sig in i kriget – på riktigt

Hon tar hela klassrummet till Tyskland

Därför har de Sveriges bästa skolbibliotek