Allt färre behövande elever i grundskolan får särskilt stöd

Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik

Ny forskning visar att skolans särskilda stöd minskat successivt ända sedan 1990-talet. Det som erbjuds består dessutom ofta av särskiljande åtgärder i stället för inkluderande, vilket ytterligare försvårar elevernas förutsättningar att lyckas i skolan.

Forskare vid Göteborgs universitet har kartlagt hur det specialpedagogiska stödet har organiserats i grundskolan från 1970-talet fram till 2020. Det visar sig att det fram till utbildningsreformerna i mitten av 1990-talet var cirka 90 procent i gruppen elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning som hade någon form av stödåtgärder. Andelen minskade sedan successivt till 78 procent bland de som gick ut grundskolan 2020. Under samma period minskade också andelen bland övriga elever med stödåtgärder, från 40 till 25 procent.

Det är alarmerande att allt fler av de svagaste eleverna misslyckas i skolan. Dessa elevgrupper riskerar att hamna i arbetslöshet, psykisk ohälsa och utanförskap.

Studien visar också att det från mitten av 1990-talet och framåt finns en ökande andel elever som får olika särskiljande stödåtgärder, exempelvis stöd i särskilda undervisningsgrupper eller anpassad studiegång i stället för stöd inom ramen för den klass de vanligtvis tillhör. Joanna Giota, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet konstaterar att trenden är problematisk eftersom tidigare forskning har visat på flera risker med mer eller mindre särskiljande stödåtgärder:

­– Elever i sådana grupper uttrycker ofta känslor av stigmatisering och utanförskap, låg motivation att lära och sämre självkänsla samt att inte ha vänner. Sådana faktorer påverkar skolprestationerna negativt. En annan risk är att särskiljande stödåtgärder tenderar att bli långvariga och att elever i stödåtgärder med enbart svagpresterande i gruppen ofta möts av låga förväntningar och mindre erfarna och kunniga lärare.

Enligt studien lämnar i dag 14 procent av eleverna grundskolan utan gymnasiebehörighet och ungefär var fjärde 25-åring saknar slutbetyg från gymnasiet.

– Det är alarmerande att allt fler av de svagaste eleverna misslyckas i skolan. Dessa elevgrupper riskerar att hamna i arbetslöshet, psykisk ohälsa och utanförskap, säger Joanna Giota och tillägger att det finns flera förklaringar till utvecklingen:

– Det har att göra med förändringar i undervisningens kvalitet, det kriterierelaterade betygssystemet, brist på resurser och specialpedagogisk kompetens. Men otillräckliga eller missriktade stödinsatser är också en viktig faktor. Vår tidigare studie och andra kartläggningar visar att var femte elev inte får tillgång till stödåtgärder, trots att de av skolan har bedömts vara i behov av sådana.

Fotnot: Studien, med cirka 65 000 elever i sju årskullar (födda mellan 1967 och 2004), ingår i ett större forskningsprojekt om skolmisslyckanden: ”Skola, lärande och psykisk hälsa: påverkansfaktorer och prevention av skolmisslyckande.”

LÄS ÄVEN

Så blir de passiva eleverna deltagande – forskarens metod

Missa inte Hedevågs mini-föreläsningar

Eva Augustsson: Lugnets och tålamodets pedagogik