Så kan AI förändra lärares arbete i grunden

Deb 30 november 2022 slog chatboten ChatGPT ner som en bomb, först i tekniknördarnas flöden och strax därefter i nyhetsrapporteringen runt om i världen. Plötsligt fanns en avancerad textbaserad artificiell intelligens (AI) fritt tillgänglig för allmänheten, som kan skriva egna berättelser, redigera texter, programmera, resonera kring komplexa dilemman, sammanfatta svåra texter i punktform – eller tvärtom bygga ut en punktlista till en längre text genom att fylla på med relaterade fakta och kontext. Med mera. Det enda du som användare behöver göra är att be om det, med samma talspråk som om du chattade med en livs levande människa.

För alla personer utanför tekniklaboratorierna blev ChatGPT det första konkreta exemplet på hur AI har potential att förändra stora delar av samhället, inte minst inom utbildningsväsendet. Flertalet av de nyhetsartiklar, krönikor och ledare som lanseringen genererade hade en sak gemensamt: Ett fokus på potentialen för fusk i skolan.

En begriplig reaktion men alldeles för snäv och grund, menar Erik Winerö, gymnasielärare i svenska och religion samt doktorand i tillämpad it mot utbildningsvetenskap.

– Jag tror det är naturligt för lärare som ser den här tekniken att den första tanken blir att elever kan använda den för att fuska. Man frågar sig ”kan jag avgöra om en elev eller en dator skrivit det här?”. Den diskussionen är viktig och intressant, men inte den viktigaste eller intressantaste, säger han.

AI ställer grundläggande frågor om skolan

Han menar att AI, när det kommer till fusk, egentligen inte erbjuder något nytt. Det gör ingen skillnad om en spökskrivare är en förälder eller en AI. Det som är nytt är att ”hjälpen” genom AI  blir mer tillgänglig.

– I grund och botten är det inte fråga om teknologi utan om bedömningskunskap, ett område som vi lärare behöver bli bättre på. Vad är det vi vill bedöma och hur gör vi det bäst? Det är frågor som vi behöver diskutera mer, i skolan och på lärarutbildningen. Det finns ju fler examinations- och studieformer än den skrivna inlämningsuppgiften, säger han.

Erik Winerö tycker att samtalet snarare borde kretsa kring grundläggande frågor om  utbildningssystemets funktion och utformning.

– För att allting ska vara mätbart i skolan har vi hamnat i så kallad produktpedagogik. Vi tittar på en uppgift eleven har gjort och bedömer resultatet. Då bedömer vi form i stället för kreativitet och process. Jag tror att maskiner som skriver så här bra leder till att skolan behöver fokusera mer på processer och mindre på resultat.

– Skrivande och läsande är helt centrala förmågor. Därför behöver vi uppmärksamma värdet av skrivande som process när själva resultatet går att uppnå utan att faktiskt skriva själv, säger Erik Winerö.

Kan få stora konsekvenser – och risker finns

Han jämför debatten om AI med den som utbröt när miniräknaren kom. Då sa vissa att det innebar slutet för elevernas eget tänkande – något som få skulle hävda i dag.

– Det är lätt att bli alarmistisk när omdanande teknologier kommer in i skolan. Men precis som vi har hanterat annan ny teknologi kommer vi lära oss att hantera den här sortens AI. Däremot tror jag att AI kan ha större konsekvenser för skola och lärande än miniräknaren eftersom det handlar om vårt sätt att läsa, skriva och tala.

Vi måste ju förhålla oss till detta – och eleverna är snabbare än vi är.

Enligt Erik  Winerö ses digitaliseringen av skolan ofta ur ett sociokulturellt perspektiv där lärande förstås som en kollektiv process och införandet av ny teknologi inte ses som problematiskt. Men ur ett kognitivt perspektiv finns det risker.

– Vissa forskare talar om ”kognitiv offloading”, att man lägger information utanför sig själv och på så vis frigör kapacitet i hjärnan. Till exempel behöver jag inte kunna min frus telefonnummer för det finns i telefonen. Det är positivt. Men om skrivande inte längre ”behövs” på samma sätt kanske det är ett problem, eftersom att skriva hänger ihop med andra processer.

Han jämför med bärande och icke bärande väggar; vissa väggar kan man riva och andra bör man låta vara.

– Om du har multiplikationstabellerna lagrade i långtidsminnet kan du lösa ett komplicerat matematiskt tal. Om du inte har det behöver du hålla den informationen i arbetsminnet, som kan bli överbelastat. På samma sätt behöver vi ha tillgång till viss information i långtidsminnet för att kunna tänka kritiskt. Om vi då lägger den informationen utanför oss själva kan vi inte vara lika kritiska och kreativa längre. Då kan de här tekniska hjälpmedlen bli ett problem, säger han.

Tipset: Pröva själv

Det bästa tipset han kan ge till lärare, oavsett om de är nyfikna, oroliga eller likgiltiga är att testa själva. Alla kan skapa ett gratis konto på chat.openai.com och pröva vad AI:n går för. Erik Winerö har även låtit eleverna använda tjänsten i klassrummet, och diskuterat med dem kring fenomenet.

– Vi måste ju förhålla oss till detta, vi kan inte stoppa det. Och eleverna är snabbare på det än vi är. Utvecklingen går enormt fort och det är bara att testa. De här AI-systemen skapar ju också  många möjligheter och tillsammans behöver vi utforska dem, och dela med oss. Men det här att elever skriver uppgifter hemma, det går ju inte längre, säger han.

LÄS ÄVEN

Forskaren: AI kan göra skolan hälften så lång

Forskaren: Lärare behöver mer inflytande över AI

AI-boten svarar själv: "Kan inte ersätta lärare"

Maria Wiman: AI är bara ett medel – resten är upp till oss proffs