Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik

Alla har sina specifika perspektiv på coronapandemin, och många alarmerande historier har nått våra öron och inkorgar här på redaktionen under våren. Som från specialläraren på en skola med ett stort antal elever med andra språk än svenska som modersmål.

Hon berättar att många av hennes elever hållits hemma från skolan sedan i mars av oroliga föräldrar, vilket innebär att när de förhoppningsvis kommer tillbaka i höst så har de praktiskt taget inte pratat svenska på ett halvår. Det finns en stor oro för skolans förmåga att främja likvärdighet och vara en konstant i tillvaron.

Elever med funktionsnedsättningar och behov av stödinsatser kommer också i kläm i karantäntider. När gymnasierna tidigt i coronakrisen gick över till distansundervisning var det lätt för elever med nedsatta exekutiva förmågor att hamna helt utanför, och svårt för skolor att snabbt fånga upp problemen.

Vi kände att ensamhet kunde vara ett lämpligt tema i det här numret, men i stället för att följa alltför upptrampade stigar har vi valt att sätta huvudfokus på elever med introvert personlighet. Ensamhet är något de ofta eftersträvar, men när det blir problem kan de bli extra svåra för skolan att identifiera.

 

Nya Specialpedagogik – så här ser tidningen ut

omslag-specialpedagogik.jpg