Metoden platsar överallt

Lågaffektivt bemötande
Axel Chipumbu Havelius (Red) Studentlitteratur

Det lågaffektiva bemötandet beskrivs som ett förhållningssätt med metoder som är utvecklade för att hantera problemskapande beteende på ett etiskt försvarbart sätt. Det har samma grundläggande humanistiska människosyn som den amerikanske psykologen Dr Ross W. Greene har när han säger att ”barn gör rätt om de kan”. När barn inte gör rätt menar Greene att vi måste förstå varför så att vi kan hjälpa dem.

Jag har med stort intresse läst denna antologi med titeln Lågaffektivt bemötande. Psykolog Bo Hejlskov Elvén är en av författarna och även den person som har utvecklat den lågaffektiva metoden i Sverige. Han har skrivit flera böcker i ämnet, men detta är första gången metoden presenteras genom flera olika verksamhetsperspektiv i en antologi.

Utgångspunkten till metoden är, enligt bokens författare, att personer med problemskapande beteende ofta har svårigheter med affektreglering. De menar att många tragiska händelser hade kunnat undvikas om personal eller myndighetspersoner använt sig av ett lågaffektivt bemötande.

I mitt arbete som specialpedagog i grundsärskolan har lågaffektivt bemötande varit en framgångsrik metod. När det handlar om barn och unga med intellektuella funktionsvariationer blir det tydligt hur lätt det kan vara att överskrida individens gränser och använda sin makt som pedagog.

Sedan ett år tillbaka arbetar jag som specialpedagog i gymnasieskolan och har upplevt att lågaffektivt bemötande hör hemma överallt där vi har med människor att göra. Dessa tankar stärks av det Carita-Li Smyth skriver i kapitlet Pedagogiskt kapital. Hon uttrycker vikten av att pedagogen tar ansvar för sitt förhållningssätt och bemötande gentemot eleven

i stället för att försöka förändra elevens beteende. Det innebär, enligt Smyth, att pedagogen behöver använda bra metoder och inte pekpinnar och tillrättavisningar.

Jag har de senaste åren haft förmånen att lyssna till föreläsningar av Hejlskov och Greene och även läst böcker i ämnet lågaffektivt bemötande. Med detta som bakgrund vill jag säga att denna antologi tillför ny kunskap och förståelse med sitt historiska perspektiv, sina olika infallsvinklar och förklaringar av metodens vetenskapliga grund.

Boken riktar sig främst till blivande och yrkesverksamma psykologer och pedagoger samt vård- och omsorgspersonal, men jag vill varmt rekommendera den till alla som arbetar med människor.