”Yrkesetiken går först – lärare ska inte göra smutsjobbet”

Etiken har äntligen funnit sin plats i den politiska dialogen, en utveckling som vi alla bör fira. Men det är beklagligt att denna värdefulla dialog inte förs på den nivå den förtjänar. Det handlar om lagförslaget om att göra det straffbart för lärare och vårdpersonal att inte rapportera barn som saknar tillstånd att vistas i landet.

Etik kräver djup tankeverksamhet och en värdefull princip är att dra nytta av tidigare auktoriteter. Från min studietid minns jag tydligt hur Roger Fjellström, docent, stolt berättade om sitt uppdrag att skriva om lärares yrkesetik. Han tog sig an uppdraget med högsta noggrannhet och ägnade mycket tid och tankemöda åt projektet. Tack vare detta tankearbete, både från Fjellström och från många fler, finns nu genomtänkta principer som vägleder hur lärare bör handla moraliskt i en rad olika sammanhang.

Regeringen började i fel ände

Min poäng väcker en fråga: Ska de som inte har studerat filosofi, till exempel politiker, uteslutas från den etiska diskussionen? Nej, inte alls. Filosofin är inkluderande, alla är välkomna att delta, men i så fall måste man också följa spelets regler. Filosofin, som inkluderar etiken, är utforskande, kritisk och reflekterande.

När regeringen föreslår denna lagändring borde man ha varit bättre förberedd för den etiska diskussionen. Men man började i fel ände. Man vill åtgärda problemen med skuggsamhället, men på grund av barnkonventionen kan man inte ändra i det system som ger papperslösa tillgång till vård och skola samtidigt som deras identitet förblir hemlig. Därför behöver man hjälp från offentligt anställda lärare och vårdpersonal. Det enda som står i vägen är yrkesetiken. Ändamålet kom först och principerna skulle formas i efterhand, i motsats till Fjellströms och andra filosofers arbetssätt.

En väsentlig skillnad

Kanske är det därför vi nu ser ogenomtänkta argument som försöker rättfärdiga lagförslaget. Ett exempel som har framförts är tankesmedjan Smedjans scenario med läkaren som måste följa aborträtten även om läkaren personligen är emot abort. Prima facie kan detta tyckas vara ett logiskt exempel, men det kräver inte mycket kritisk granskning för att inse att exemplet inte håller.

För det finns en väsentlig skillnad mellan att vägra utföra något av religiösa eller ideologiska skäl och att agera mot en individ, i detta fall en individ som läraren förväntas bry sig om och som barnet har förtroende för. Det är i yrken där yrkesutövaren riskerar att skada en individ som yrkesetiken behöver vara stark. Detta gäller för lärare, läkare, psykologer, forskare, journalister med flera, och det är särskilt känsligt när det handlar om barn. Att svika ett barn som befinner sig i en beroendeställning för att undvika straff är ett exempel på bristande civilkurage.

Det hafsigt genomtänkta lagförslaget bemöts av reaktioner som riskerar att skapa ännu mer förvirring. I dialogen mellan försvarare och kritiker av lagförslaget, hamnar diskussionen utanför kärnan av problemet. Reaktionen att allvarligt jämföra dagens Sverige med till exempel Nazityskland eller DDR leder inte diskussionen framåt. Denna typ av historieanvändning förflyttar fokus från den centrala frågan, som handlar om etik. Vilka är då de relevanta frågorna?

Två frågor att ställa

Det finns två relevanta frågor: Är det rätt eller orätt för en lärare att rapportera papperslösa elever? Är det rätt eller orätt att vidta kraftfulla åtgärder mot problemen med skuggsamhället?

Dessa två frågor behöver absolut inte nödvändigtvis vara kopplade till varandra. Själv anser jag att skuggsamhället är ett problem som måste åtgärdas, gärna med kraft. Hur detta bäst kan göras med hänsyn till etiken kräver dock mer utforskning än vad jag har tid till. Detta arbete bör regeringen ta på sig.

Jag avfärdar dock idén om att lärare ska vara de som utför smutsjobbet. En sak som dock står klart är att yrkesetik inte är ett ämne som politiker kan klampa in i utan förberedelse och dialog, utan att visa respekt för de yrkesgrupper som påverkas, deras historia och deras arbete. Här har ansvariga politiker begått ett fel.

Rickard Öhman, lärare i filosofi och historia

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS MER:

Lärarnas upprop mot angiveri: ”Ska inte slänga ut elever”

L: Lärare undantas från anmälningsplikt

Etiska rådets svar på lagen om angiveri: Civil olydnad

Saco: ”Tidöförslaget bryter mot yrkesetiken”