”Håll inte de anställda som ansvariga för korruption”

”Inget ansvar åvilar de anställda.” Detta uttalades av politiker och myndigheter år 2006 i syfte att bekämpa korruptionen inom restaurangbranschen. Allmänheten förstod och höll med.

Jag skulle vilja höra ett liknande uttalande och se ett liknande stöd för lärarna i samband med den nu nödvändiga kampen mot korruption inom utbildningssystemet. Det moraliska ansvaret bör läggas på strukturerna och på politiker och de åtgärder som de vidtar för att lösa de strukturella problemen – eller, om man så vill, på skolägarklassen och på de chefer som har driver på betygsinflationen i sin strävan efter pengar och karriär. Lärarna är offer i denna historia.

”Professionen har brutits ned”

För det finns en lång historia av att skylla på lärare för alla problem i skolan. ”Om bara lärarna gjorde som vi sa skulle allt vara bra”, har politiker och föräldrar upprepat sedan åtminstone 1970-talet. Denna syn har skadat professionens status och fått många lärare att lämna yrket. Därför är det viktigt att samhället står bakom lärarna denna gång.

Det är självklart rimligt att ställa höga krav på en profession, men lärarna har inte blivit väl behandlade av myndigheter och arbetsgivare. Professionen har brutits ned. När lärarna inte längre har makten att självständigt fatta beslut kan det knappast kallas en profession. Varken fackförbund, myndigheter eller politiker har värnat professionen tillräckligt.

I andra verksamheter där korruption har förekommit har man valt att lägga skulden på systemet och/eller ägarna, inte på de anställda. Till exempel infördes krav på kvitton och personalliggare inom restaurangbranschen för att minska skattefusket, utan att man skyllde på kockars- eller serveringspersonalens bristande integritet eller kunskap. Liknande exempel finns inom transportbranschen, byggbranschen och bankbranschen, där man inte lägger skulden på de anställda utan istället tar ansvar från myndigheternas sida för att åtgärda systematiska problem.

”Hög tid att bryta trenden”

Från Friskolornas Riksförbund kommer förslag om att lärare behöver mer utbildning om bedömning. Utbildning är något som vi lärare varken behöver eller vill ha. Vi behöver vara fria från påtryckningar från chefer, föräldrar och elever. Det är i stort sett samma betygssystem idag som för tolv år sedan. Vi lärare har varken blivit dummare eller sämre på betygssättning under de senaste fem åren. Inflationen beror på påtryckningar och fusk, vilka i sin tur är en följd av konkurrens och girighet från högre instanser – inget annat.

Huvudmän hade enkelt kunnat lösa problemet. Nolltolerans mot påtryckningar och ett system där elever, vårdnadshavare och chefer får konsekvenser om de utövar påtryckningar. Nolltolerans mot glädjebetyg. Vilken huvudman vill vara den första med en sådan policy? Nej precis, alla förstår att denna marknad inte kan självregleras.

Det finns olika lösningar man kan pröva för att ta itu med problemet. Men oavsett hur man väljer att lösa det, får inte ansvarsfrågan förskjutas till lärarna. Därför vill jag se lösningar liknande de regleringar som har införts inom andra verksamheter, där ägarna, inte de anställda, hålls ansvariga för korruptionen. Det är hög tid att bryta den historiska trenden av att skylla på lärare för alla problem i skolan.

Rickard Öhman, lärare i filosofi och historia

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Ulla Hamilton: ”Bilden att allt ansvar förskjuts till läraren är överdriven”

”Jag ser inga förslag för att motarbeta påtryckningar”

Handelshögskolan vill rödflagga skolor som ger glädjebetyg

Larmet om glädjebetyg hyllas: ”Vågar tala klarspråk”