Debatt: ”Hörlurar – hjälp eller verklighetsflykt?”

Foto: Adobe Stock

Sophie Zail vill ha en debatt om hörlurar och tysta klassrum.

Musik kan både gynna och försvåra inlärning beroende på aktivitet, typ av musik, ljudvolym och så vidare. Så hur hanterar vi elever med hörlurar i klassrummet? Det frågar läraren Sophie Zail.

Musik är en naturlig del av många människors vardag. Vi lyssnar på vägen till och från jobbet, när vi handlar, tränar på gymmet, eller går vår kvällspromenad. Musiken kan både väcka känslor, motivera till prestation, samt fungera som en flykt från den stress- och kravfyllda vardagen.

Bland de argument som förs fram om hörlurarnas vara eller icke vara i skolan återfinns inte sällan idén om att elever koncentrerar sig bättre med musik i öronen, samt att studieron i klassrummet ökar.

Ofta är det eleverna själva som uttrycker önskemål om att få lyssna på musik. Men frågan är om detta bör betraktas som ett hjälpmedel eller som ren och skär verklighetsflykt?

För vem blir studieron bättre?

Sophie Zail

Ett vanligt argument till att hörlurar ofta tillåts i klassrummet är en positiv effekt på studieron. Så långt inget konstigt, för om elever tillåts lyssna på musik begränsas möjligheten till kommunikation, vilket i sin tur främjar ett klassrum som är fritt från oönskat prat. 

Detta bör dock problematiseras och frågan att ställa sig måste vara för vem studieron blir bättre? Klassrummet må präglas av tystnad, men för vem är den avsedd, om ingen annan än läraren kan höra den?

Musikens effekt beror på flera faktorer

Det finns forskning som visar på ett positivt samband mellan musik och inlärning, att musik kan hjälpa oss minnas upplevelser och erfarenheter. För att musiken ska ha en gynnsam effekt på inlärningen är det dock önskvärt om rytmen är långsam och jämn, att pulsen stämmer överens med vår vilopuls, samt att volymen är tillräckligt låg för att inte ta över fokus från den huvudsakliga aktiviteten/skolarbetet. 

En uppenbar svårighet för lärare blir härmed att avgöra om studierna är huvudaktiviteten, eller om musiken är det.

Musiken kan överbelasta hjärnan

För att inlärning ska kunna ske är mental närvaro en viktig förutsättning, det vill säga att hjärnan aktivt bearbetar den information som ska läras in. Här finns anledning att lyfta ett varningens finger, enligt miljö- och psykologiforskaren John Marsh, som har forskat kring musikens påverkan på inlärningen. Resultatet av hans forskning visar nämligen att effekten kan vara negativ, på grund av att musik rymmer så mycket information och intryck att det blir för mycket för hjärnan att bearbeta samtidigt. När syftet är att främja inlärning rekommenderas ofta instrumentalmusik.

Så, varför är vi då så många som föredrar att lyssna på musik under tiden som vi utför ett arbete? John Marsh förklarar detta genom att musik ofta ger upphov till positiva känslor, vilket försvårar förmågan att se musiken som störningsmoment. Vi får alltså svårare att förhålla oss objektiva kring sådant som vi själva upplever som lustfyllt. Och kanske är det samma fenomen som ligger bakom att vi människor även i andra sammanhang tenderar att göra val som inte gynnar oss långsiktigt.

Kan användas som verklighetsflykt

Men musik kan också betraktas som en verklighetsflykt, från en tillvaro där omgivningen ställer krav som kan upplevas hotfulla. Och kanske bidrar den till att sudda ut gränsen mellan vad som är skoltid respektive fritid. I så fall bör vi nog förhålla oss kritiska till om det vi får, är värt priset vi sedan betalar. Elever som är där, fast ändå inte. Närvarande, fast frånvarande.

Härmed blir lärarens ansvar komplext, och frågor vi behöver ställa oss är vilka elever som egentligen gynnas av musik, vilken typ av musik samt under vilka arbetsuppgifter. Att rutin- och vanemässigt tillåta hörlurar i klassrummet riskerar leda till nya störningsmoment, sämre inlärning, samt elever som inte är där. Inkopplade men bortkopplade.

Varför är debatten om tysta klassrum så tyst?

Vilken lärare har egentligen tid att kontrollera vilken typ av musik eleverna lyssnar på? Kanske är det som John Marsh också menar, att tystnad ibland kan vara det bästa alternativet. Och kanske är det dags att våga närma sig frågan, om varför debatten om tysta klassrum, är så tyst i Sverige?

Sophie Zail, Förstelärare på Huvudmannanivå, Drottning Blankas Gymnasieskola

MER DEBATT:

IES: Vi är stolta över våra internationella lärare

Debatt: ”Den här skrämseltekniken är farlig”

C: Anmälningsplikten är ett svek mot lärare och elever