Silfverskiöld: Fusk väcker känslor
Krönika Mycket är nytt för deltagarna på vår krönikör Sara Silfverskiölds kurser. Många läser svenska som andraspråk och kommer från kulturer där inte ens definitionen av fusk är samma som här.
Är det någon som vet vad ordet fusk betyder?
– Det gör jag! Och jag vet hur man gör också!
Ett sus går genom klassrummet.
– Hur gör man då?
– Den som vill fuska måste först göra en annan sak.
– Vadå?
– Plugga väldigt mycket!
När vi studerar svenska som andraspråk kickar somliga ord igång extra mycket snack i klassrummet. Fusk är ett sånt ord. Det är ju förbjudet att fuska! Får man ens prata om det? Det får man, säger jag.
– Hur många har fuskat någon gång?
Till slut räcker de flesta upp handen, det kan väl hända att man har fuskat.
Generade skratt hörs i rummet och flera deltagare himlar med ögonen. Till slut räcker de flesta upp handen, det kan väl hända att man har fuskat. Eller hur? Men snart kommer det fram att det som räknas som fusk i ett land, exempelvis att ha med sig en formelsamling på ett matteprov, inte är fusk här på Bromma folkhögskola. Men killen från Colombia som vet hur man fuskar har rätt. Det är ingen idé att smuggla med sig ett otillåtet häfte med matteformler om man inte har pluggat ordentligt så man vet hur formlerna ska användas!
Visst genererar ordet fusk känslor. Men det finns fler ord som engagerar. I Bromma har vi gudstjänster i skolan (frivilliga förstås) och häromdagen hörde jag en predikan om ordet ambivalens. Det visar sig att vissa människor i Bibeln var ambivalenta. Alltså, lite osäkra på vad de ville. Ett exempel är Petrus som sa ”nej, jag känner inte alls till den där killen Jesus”. Han sa nej inte bara en gång – utan tre. Samma natt! En annan är Josef från Arimataia som inte ens vågade viska att han följde Jesus förrän efter korsfästelsen när han bad de romerska soldaterna att få begrava kroppen. Båda två fick ändå vara med i gemenskapen.
Det gör ont när knoppar brister, skriver Karin Boye och menar våren. Kanske kan det också gälla hösten och skolstarten? Allt är ju nytt och man är lite ambivalent till sina studier. Skolan är ny för alla, en del har flyttat från sin hemort. Har packat ned allt i några väskor och lämnat sina vänner i Skåne eller Ukraina. Att det kan vara väldigt jobbigt att flytta – det tror jag vi är många som skriver under på. Det tar sin tid innan flyttkaoset lägger sig och det känns kul att tackla nya utmaningar.
När vi möter våra deltagare det här läsåret kan vi tänka att det inte gör någonting om de är lite av och på i sitt engagemang för studierna.
Det är alltså inget nytt det här med ambivalens! När vi möter våra deltagare det här läsåret kan vi tänka att det inte gör någonting om de är lite av och på i sitt engagemang för studierna. Det är nämligen helt normalt. Folk var så där när det gällde viktiga saker redan för tvåtusen år sedan. Dessutom finns tvekan inbyggt i vårt naturliga dna. Till och med träd, buskar och blommor tvekar när naturen går från en årstid till en annan.
Att hitta sin plats och känna sig hemma i en ny gemenskap är något stort. Att plugga på folkhögskola är att våga tveka men ändå lita på sitt nya sammanhang. Fast folkhögskolan är lite annorlunda och inte följer reglerna man blev så noga itutad på den där andra skolan. Ja, fast man till och med får ta med formelsamlingar på matteproven!
