Nyberg: När studiedagen blir förnedring

På senare tid har det gått att läsa i de fackliga tidningarna om vad lärare tycker om den fortbildning de får. Lärarnas vittnesmål är många och kritiken låter inte vänta på sig – ord som ”förnedring”, ”slöseri med tid”, ”flummigt”, ”floskler” och ”låg nivå” används frekvent. Tyvärr måste jag erkänna att igenkänningen är stor och efter 23 år i yrket har jag suttit på alldeles för många studiedagar och känt mig maktlös och om jag ska vara ärlig – lite kränkt.

Jag är en nyfiken person som älskar att lära mig nya saker. Jag vågar nog påstå att det här är ett allmänt drag hos oss lärare – att vi gillar lärande och är nyfikna av naturen, att vi vill våra elevers bästa och att vi tycker om våra ämnen. Jag tänker även att utvecklingsarbete är en naturlig del i en lärares arbete. I utvecklingsarbetet kan kompetensutveckling verkligen vara ett verktyg för att komma vidare, men bara om den utnyttjas på rätt sätt. Som yrkeslärare i en värld som förändras snabbt och där branscherna utvecklas i rasande fart, tänker jag att det är särskilt viktigt att vi får kompetensutveckling som är relevant och verklighetsförankrad. 

Utgå från behoven

Helen Timperley har forskat om vad som gynnar lärares utveckling och skriver i boken ”Den professionella lärandets inneboende kraft” (2013) att en skolas resultat höjs och att lärare trivs bättre när lärare får kompetensutveckling som utgår från elevgruppens behov. Timperley menar att om lärare får möjlighet att fördjupa sina kunskaper om både elevgruppen och ämnet kan lärarna utveckla undervisningen så att den gynnar elevernas lärande. 

I artikeln ”Lärare nedgraderas av fortbildningen” i Ämnesläraren går att läsa om Anita Norlunds forskning om vad lärare önskar för kompetensutveckling jämfört med vilken de faktiskt får. Norlunds resultat visar att lärare främst önskar få fortbildning i sina ämnen, men sällan får det. Forskaren Magnus Levinsson poängterar i samma artikel att det är viktigt att lärare själva bör ”identifiera problem och utmaningar och ta makten över dem”. 

Fråga lärarna

Tänk vad med pengar kommunerna öser in i kompetensutveckling som lärarna inte vill ha och som till och med får dem att uppleva ”förnedring”. Varför och till vilken nytta kan man fråga sig? 

Själv har jag uppskattat de gånger vi fått frågan om vad vi behöver för fortbildning och vilka frågor vi skulle vilja utforska mer. Då blir det en helt annan sak, det blir frågor som vi är engagerade i och fortbildningen blir då ett verktyg som gör att vi kommer vidare. När vi får djupdyka i våra ämnen, när vi får fördjupa oss i frågor som rör just våra elever och vår bransch blir det också väldigt bra.  

Kompetensutveckling får inte bli förnedring – det är ju faktiskt katastrof för en hel yrkeskår. Och det krävs ju i själva verket inte så mycket för att höja kvaliteten på den - börja med att fråga oss vad vi behöver och önskar…

Malin Nyberg, yrkeslärare barn- och fritidsprogrammet Rönninge gymnasium.