Anna-Karin Hallonsten ny redaktör: ”Fantastiskt se elever utvecklas”

Redaktörsbyte på tidningarna Folkhögskolan och Yrkesläraren.

Efter flera år på lärartidningarna har Björn Andersson valt att sluta som redaktör på Folkhögskolan och Yrkesläraren. Anna-Karin Hallonsten tar över uppdraget.
– Jag har skrivit om skolfrågor i 15 år, vilket jag aldrig tröttnar på, säger hon.

Björn, du ska sluta på tidningarna Folkhögskolan och Yrkesläraren, varför då?

 – Det känns som att det är dags nu. Bland annat med ålderns rätt då jag fyller pensionär om något år. Dessutom har jag jobbat med olika journalistiska befattningar på lärartidningarna sedan 1996. Det har varit roligt hela tiden och om man tänker tillbaka så har det hänt otroligt mycket i det journalistiska arbetet. Jag tänker på den tekniska utvecklingen med bland annat internet och sociala medier. När jag började på Lärarnas tidning kunde man precis börja söka information på Google.

 

Hur skulle du sammanfatta dina år på tidningarna?

 – Jag slås bland annat över hur mycket det finns att bevaka inom utbildningsområdet. Skolfrågor är alltid heta och aktuella. Det gäller inte minst inom folkhögskolan och gymnasiets yrkesprogram, som har en otrolig bredd av utbildningar. Jag är också imponerad över hur tillmötesgående lärarna är när man vill göra en telefonintervju eller ett reportage på en skola. Till exempel lägger de ibland om schemat för att visa det som vi vill beskriva. Det har också hänt mycket utbildningspoliskt och fackligt. En av de större händelserna är så klart bildandet av fackförbundet Sveriges Lärare.

 

Vad ska du göra nu?

 – Jag har länge tänkt på att frilansa som reporter och det kommer jag att satsa på efter sommaren. Så mitt mål är att skriva artiklar både för Yrkesläraren och Folkhögskolan. Dessutom har jag ett eftersatt hus och en eftersatt trädgård som kanske kan få lite mer omsorg.

Anna-Karin, nu tar du över redaktörskapet, hur känns det?

– Det känns både lärorikt och spännande. Särskilt med tanke på målgrupperna. Jag tror dessutom att lärarna på folkhögskolor och yrkesprogrammen har en hel del gemensamt. Det är inte sällan de möter elever med låg studiemotivation. Men ofta vänder det och många elever utvecklas och får en stark drivkraft att genomföra sina studier. Personligen har jag svårt att tänka mig något mer fantastiskt än att vara en del i den processen. 

 

Hur vill du beskriva dig själv?

– Jag är en rätt så frågvis person som älskar att vrida och vända på saker och ting, med mottot att ingenting är svart eller vitt. Och den inställningen ska jag försöka ta med mig in i rollen som redaktör, med ambitionen att fortsätta skildra myntets båda sidor i olika frågor. 

 

Vad har du för koppling till skolfrågor?

– I nuläget har jag skrivit om skolfrågor i 15 år, vilket jag aldrig tröttnar på. Tidigare har jag skrivit för vår tidning Ämnesläraren, men även för Yrkesläraren och Folkhögskolan. I övrigt är jag uppvuxen i en lärarfamilj med en mamma som jobbade sent om kvällarna för att se till att alla elever fick den undervisning de behövde och hade rätt till. Och det var nog där, lite undermedvetet, som jag insåg hur avgörande utbildning är för att unga människor ska kunna ta sig fram i samhället. Men också vilket tungt lass många lärare drar.