Lärare lär lärare att hjälpa elever

När många lärare i Norrtälje kommun hade deltagit i en utbildningsinsats kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ökade trycket på den centrala elevhälsan. 

– Vi såg att det inte räckte att ge lärarna utbildning. De fick en bättre förståelse, men den blev inte automatiskt till kompetens, säger Ann Lindgren som är projektledare.

Därför utbildar man nu pedagoger till kollegiehandledare. Projektet drivs av centrala barn- och elevhälsan i Norrtälje. De som utbildas ska sedan handleda i sina egna skolor.

– Det är en skolutveckling som utgår från en förståelse för hur eleven upplever sin skoldag.

På Hallsta skola, en F-9-skola i Norrtälje, är specialpedagogen Leif Uddén Björklund och Maria Juncke Thoresson, speciallärare, kollegiehandledare.

– När jag har varit med på handledningar tidigare har det ofta varit en handledare som talar om vad jag och min lärargrupp ska göra, säger Maria Juncke Thoresson. Det här går i stället ut på att lärarna tillsammans diskuterar fram lösningar utifrån vad de vet om eleven och gruppen.

Handledningen följer en bestämd struktur, man träffas fyra gånger och använder kartläggningsmaterialet Skolkompassen (se faktaruta).

–  Ibland är det elever som uppvisar ganska dåliga beteenden. Man får hjälp att se bakom det, eleven blir mer individ. Lärarna blir också mer nyfikna när de hittar elevens styrkor. Det är lätt hänt att man annars bara tänker att ”eleven förstör min lektion”, och att eleven bara känner att läraren är negativ.

Men modellens stora styrka ligger i att insatserna för eleven faktiskt sker. När lärarna själva får komma fram till lösningar har de lättare att tro på att de kommer att fungera. Det gör att de blir av.

– Jag har varit specialpedagog i 16 år och det har inte alltid varit lätt att få lärare att använda de anpassningar jag föreslagit, säger Leif Uddén Björklund. Ibland har jag känt att jag inte nått fram, att lärare inte förstår vad jag menar. Nu får vi ett gemensamt språk.

Att arbeta med kollegiehandledning har underlättat Leifs arbete som specialpedagog, han får färre ärenden nu.

– Mitt arbete har blivit både enklare och bättre. Mitt ledord är empowerment. Den som står där med eleverna ska få verktyg att själv kunna lösa problemen. Men kör man fast finns vi i elev­hälsoteamet där.

Hur ser lärarna på handledningen?

– Jag har arbetat med den här modellen på en annan skola. Där fanns det lärare som först var tveksamma till ”ytterligare en sak som skulle ta tid”. Men sedan kom de och ville vara med. Vid slutet av terminen såg vi hur de själva plockade fram Skolkompassen när de fick syn på något i klassrummet.

Brukar insatserna bli generella eller individuella?

– Som handledare vill jag att det ska bli fler generella anpassningar så att det på sikt kan stödja hela gruppen, säger Maria Juncke Thoresson. Men de insatser som tar hänsyn till elevens styrkor och intressen är ju alltid individuella.

Det är ett uttalat mål att processen i förlängningen ska leda till en kunskap om att man behöver göra fler generella anpassningar.

– I handledningen drar lärare ofta själva slutsatsen att många enskilda anpassningar kan bli generella, säger projektledaren Ann Lindgren. Och när man provar nya metoder förändras det dagliga arbetet med tiden.