Vad är hönan och ägget i härvan av deppigheter?

”Vad tycker du om pissresultatet?” skriver min mamma till mig. Hon skyller på autokorrekt förstås men jag vete fåglarna. Pissresultatet är ju en ganska adekvat beskrivning av årets Pisa-rapport.

Kunskapskollaps, deklamerar Johan Pehrson bestört. Personligen känner jag mig gubbigt självgod. Vad hade han egentligen förväntat sig? Skit in – skit ut, kan man också säga för att fortsätta med kraftorden. Klart som korvspad att resultaten är katastrof. Hela skolan är ju i fritt fall. Har ingen hört lärarna larma? Har ingen noterat att våra ungar mår sämre än någonsin? Ingen som reflekterat över att 15 procent av våra 15-åringar saknar behörighet till gymnasiet? Hallå! Att allt går käpprätt utför kan väl knappast förvåna någon?

Kan hålla händerna för öronen

Skolverket vill gärna ge pandemin skulden. Och det är ju förbålt praktiskt att ha en världsomspännande farsot att skylla på. Då slipper man ju adressera obalansen mellan krav och resurser. Då behöver man inte prata om de kategoriska nedskärningar som drabbat skolan. Man behöver inte fundera över vad som händer när en enda lärare ensam ska axla det kompensatoriska uppdraget i en alltför stor klass.

Man kan tysta ner det faktum att lärare undervisar mer än någonsin samtidigt som eleverna lär sig mindre, skolstressen ökar och lärare ligger i topp i sjukskrivningsstatistiken. Man kan hålla händerna för öronen och ignorera att andelen obehöriga lärare är för stor och att dokumentationskraven gör att mycket av lärarens tid hamnar i halvdöda dokument istället för i klassrumspraktiken.

Pandemin var det ja. Låt oss skylla på den.

När allt kommer till kritan har vi inte råd med någonting.

Såklart är det svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget i denna härva av deppigheter. Men klart är att vi sedan några år tillbaka har vackra skrivelser i skollagen om garantier för tidiga stödinsatser. Skolan ska vara den instans som balanserar upp ojämlika hemförhållanden och ökar likvärdigheten. Stöd ska sättas in tidigt och vara anpassat efter varje elevs unika behov. Vi har snofsiga formuleringar om skolbibliotek, särskilt stöd och läsa-skriva-räkna-garantier. Men det är ju mest fräsiga ordvändningar. När allt kommer till kritan har vi inte råd med någonting.

Nu kommer en period där experter från samhällets alla håligheter kommer att uttala sig om skolan. Säkert kommer vi få höra att lärare kan bli mer effektiva, att dagens ungar är för bortskämda, att digitaliseringen ska bort, att de didaktiska metoderna är fel och att alla kan ge sig själva en örfil för att skärpa till sig.

Skolan måste få kosta

Men jag tror att det egentligen inte är så himla komplicerat. Kanske handlar det mest om att ge lärarstudenter adekvat utbildning och därefter rätt förutsättningar att göra sina jobb. Kanske måste föräldrar börja läsa mer för sina barn, kanske måste civilsamhället steppa upp där skolan i dagsläget inte räcker till. Kanske måste politiker jobba envist, gemensamt och långsiktigt bortom mandatperioder och politiska slagträn. Kanske måste skolan helt enkelt få kosta.

Det är lite som att Pisa i motvind just nu kan man säga. Förlåt, det var lågt. Men är man redan på botten kan man ju som bekant inte sjunka lägre.