Krönika Pandemin har tydligt blottat bristerna med digitaliseringen. Därför tror jag att skolan även fortsättningsvis kommer vara den bästa platsen där eleverna får sin undervisning tillgodosedd.
Coronapandemin har resulterat i den svenska skolans största kris i modern tid. Tusentals lärare och elever har tvingats stanna hemma på grund av sjukdomssymptom samtidigt som landets samtliga gymnasielever inte kunnat få undervisning på sin skola.
Vi måste blicka tillbaka till 1966 års skollockout (den när en 17-årig Carl Bildt gör sitt första TV-framträdande) när 21 000 lärare gick ut i strejk och en halv miljon elever blev utan sin undervisning för att hitta en motsvarighet. En möjlighet som inte fanns för 54 år sedan men som finns idag är möjligheten till att bedriva undervisning på distans med hjälp av digitala hjälpmedel. På rekordkort tid har den svenska lärarkåren behövt ställa om sin undervisning till digital sådan på distans.
Hur har då de förändrade förutsättningarna påverkat elevernas lärande? I en färsk undersökning som Sifo gjort på uppdrag av Lärarförbundet visar på stora skillnader utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund. På frågan ”Hur bedömer du dina elevers förutsättningar i hemmiljön att kunna delta i digital undervisning?” svarar 52% av lärarna som undervisar socioekonomiskt svaga elever att det fungerar dåligt. Motsvarande siffra för elever från medelhög socioekonomisk bakgrund är 21% och 11% för elever från hög socioekonomisk bakgrund.
I kölvattnet av coronapandemin har optimistiska röster spekulerat i att elever som annars har det tuffare med studierna skulle få det lättare om de deltar i undervisning digitalt hemifrån. Samtidigt befarar jag också ett scenario där röster kommer höjas för att lagstiftningen ska möjliggöra för att större delar av utbildningen ska kunna ske genom fjärrundervisning även efter pandemin.
Som att öppna Pandoras ask
I nuvarande skollag är det endast studiehandledning och modersmålsämnet som är tillåten att bedriva i form av fjärrundervisning. Här finns nämligen ekonomiska effektiviseringsincitament när huvudmän kan ha en lärare som via länk undervisar flertalet klasser samtidigt. Att gå i den riktningen vore som att öppna Pandoras ask och något som definitivt kommer urholka skolans och professionens status.
De slutsatser vi istället kan dra av Lärarförbundets enkätundersökning är att om det något som coronapandemin medfört är att den digitala distansundervisningen förstärker de olikvärdiga förhållanden hos eleverna snarare än att utjämna dem. Pandemin har tydligt blottat bristerna med digitaliseringen. Därför tror jag att skolan även fortsättningsvis kommer vara den bästa platsen där eleverna får sin undervisning tillgodosedd.
Skolan är den plats som utjämnar elevernas socioekonomiska förhållanden och där skolans kompensatoriska arbete fungerar allra bäst.
