Förskolan lyfte utflykterna med lådcyklar till alla barn

Med sex barn i varje låda susar pedagogerna fram på vägarna. De passerar ängar och gula rapsfält, och farten gör att barnens hår fladdrar under hjälmarna. De skrattar, pekar, vinkar och berättar för varandra vad de ser. Satsningen på lådelcyklar har verkligen blivit en succé.

– Det geniala är enkelheten, och det ger välmående för både barn och vuxna. Det underlättar jättemycket med cyklarna och barnen får uppleva helt andra miljöer än vad de får göra annars, säger Ann-Charlotte Jönsson, rektor för tre av de aktuella förskolorna: Gyllebolet, Gäddan och Klacken. 

Det geniala är enkelheten, och det ger välmående för både barn och vuxna.

Lådcyklarna är en gemensam satsning som Ann-Charlotte genomförde tillsammans med kollegan Hanna Thorsell, rektor för förskolorna Fyllinge och Dungen. Det hela började förra året då en av Hannas förskolor fick låna lådelcyklar, och både personal och barn blev stormförtjusta i det nya sättet att förflytta sig på. Då bestämde man att köpa in cyklar till ytterligare fyra förskolor i området. Nu har de två cyklar var och om de lånar av varandra kan de i princip cykla i väg med alla barn på förskolan samtidigt.

– Att alla förskolor har egna cyklar har varit viktigt för oss, att de är lättillgängliga och man spontant kan säga att ”nu åker vi”. De används frekvent, och även de allra yngsta får följa med. Med sele och hjälm blir det säkert och man kan bjuda på äventyr utan att ens behöva lyfta ur dem ur lådan, säger Ann-Charlotte Jönsson.

Johnny Stenberg är förskollärare och jobbar på Fyllinge, den förskola som var först ut med cyklarna. Själv är han en stor cykelentusiast, och njuter av utflykterna lika mycket som barnen gör.

– Tanken när vi skaffade cyklarna var att det skulle vara ett bra sätt att ta sig från A till B, men vi har insett att barnen tycker att det är fantastiskt att få cykla en runda och det blir ett helt annat samtal bara man kommer utanför gården. De relaterar till saker vi cyklar förbi och sitter där och pratar med varandra. Det är alltså ett stort värde i själva cyklandet, och det överraskade mig lite, säger han.

Han berättar om en utflykt de gjorde nyligen, till havet, och hur vägen dit blev ett äventyr i sig. De cyklade förbi områden lite längre bort där några av barnen på förskolan bor, och de fick peka och visa sina hus, var kompisarna bor och var mamma och pappa jobbar.

– De sitter tre och tre mitt emot varandra, vilket gör att det blir ett naturligt möte. De älskar att berätta saker och sitter där i lådan och räcker upp handen för att vänta på sin tur. Det har blivit många häftiga samtal samtidigt som de upplever omgivningen; dofterna, farten i backarna och ekot i tunnlarna. Världen öppnas upp.

Förskolläraren Sara Arapovic, på Klackens förskola, berättar att hon aldrig hade testat en lådelcykel tidigare, men att Johnny höll en bra introduktion vid starten. Nu ger hon sig gärna ut på äventyr, och ser cyklandet som friskvård på arbetstid. Nyligen tog hon och en kollega en tur med barnen och visade upp olika delar av Halmstad, först bostadsområden en bit bort och efter lunch åkte de vidare till den andra sidan av staden, nära havet. 

– Det var häftigt att på en och samma dag kunna visa dem båda dessa världar, säger hon.

Sara berättar att cyklarna väcker uppmärksamhet, även på andra förskolor. Och hon får ofta frågor, bland annat om säkerheten. 

– Om man är ensam ute får barnen vara kvar i lådan, och om man är två och kan stanna fördelar vi rollerna så att en låser fast cyklarna medan den andra tar hand om barnen, säger hon.

De har tydliga regler om ­hjälmar och selar, om att kolla cykelrutten i förväg och att alltid ha telefon med sig. Och information om vem man ska ringa om man skulle råka få punka.

– Det är mycket att tänka på, och riskanalys är ett måste. Men har man gjort förarbetet så underlättar det otroligt mycket.