Lindström: Snälla förälder, hämta ditt barn när ditt jobb är slut
Krönika Jag har tänkt att det låter tokigt att vi ska hålla koll på vad föräldrarna gör på dagarna. Vi har fokus på barnen, vem har tid att bry sig om vad föräldrarna sysslar med? Men, nu kommer det, jag har ändrat mig, skriver förskolläraren Eva Lindström.
När kristider stundar brukar människors sanna egenskaper träda fram. Människor ställs lätt emot varandra i stället för att enas. Det är lätt att vara generös när man har mycket att ge, lite mindre lätt när både energin och plånboken tryter. Just nu är hela vårt samhälle ganska pressat, det kan ingen ha missat. Det fattar pengar och resurser både här och där, de flesta av oss behöver se över våra utgifter och dra åt svångremmen.
Det gäller också våra kommuner, och då även såklart förskolan. Nu har ju förskolan varit ganska ”svångremmad” rätt länge. Det är väldigt tajt skulle man kunna säga. Våra kommuner har därför börjat fundera på hur de ska göra för att inte kväva förskolan helt. En av kommunerna, Eslöv, har kommit på en grej. De ska styra upp hur mycket barnen går på förskolan. För att förtydliga, de ska ta reda på hur mycket för mycket barnen går på förskolan. För tydligen är det så att en hel del föräldrar inte alls hämtar sina barn när de ska, till exempel när de slutar jobbet, utan de passar på att göra annat, typ handla, gå till frisören och gymmet.
Vad föräldrarna gör har inte varit vårt fokus
Nu kommer inte detta som en chock för mig, eftersom jag är fullt medveten om att det är så, har alltid varit så. Men jag har alltid arbetat i Stockholms kommun och här bryr vi oss inte så mycket om vad föräldrarna sysslar med före och efter jobbet. Barnen är på förskolan och det är vårt fokus. Eller alltså, det är klart att även jag och mina kollegor kan ha åsikter, till exempel när jag arbetade nära en badstrand och föräldrar kom och lämnade sina barn hos oss och sedan gick och la sig på stranden. Eller när en mamma berättade om sin härliga semestervecka i Grekland, fast barnet varit på förskolan. Och min personliga favorit, föräldrarna som tog med sig det äldre barnet till Alperna och lämnade det yngre barnet hemma med mormor, som såklart lämnade på förskolan under dagarna.
Varför tror alla föräldrar att ’egentid’ är någon slags rättighet?
Ändå, jag har tänkt att det låter tokigt att vi ska hålla koll på vad föräldrarna gör på dagarna. Vi har fokus på barnen, vem har tid att bry sig om vad föräldrarna sysslar med? Men, nu kommer det, jag har ändrat mig. Jag lyssnade på P1 Morgon i morse, de hade intervjuat lite löst folk på stan om hur de brukade göra: ”Lämnar ni på förskolan fast ni inte arbetar eller studerar?” Och gissa, det gjorde de, och hade de inte gjort det så hade de tänkt på det och skulle absolut kunna tänka sig det. Förutom hon som såklart aldrig gjort det själv, utan bara kände till andra som gjort det. Jo, jo, säkert. Flera gånger hörde jag uttrycket ”egentid”. Som jag avskyr det ordet, ”egentid”, vem kom på det? Och varför tror alla föräldrar att det är någon slags rättighet att ha det?
I kristider måste alla hjälpas åt
Jag har alltid förespråkat att barn ska få ordentligt med tid på förskolan, att det är dålig stil att barn som får syskon plötsligt inte ska få vara med och det tycker jag fortfarande. Men tycker jag att det är rätt att barn ska vara på förskolan i nio, tio timmar för att pappa ska spela padel? Nej. Tycker jag att det är rätt att förskolor ska behöva ta in extra personal för att kunna täcka öppettiderna på förskolan, eftersom vi bara får jobba åtta timmar, och det håller inte om barnen är där elva timmar? Snorpolis eller tidspolis, strunt samma. I kristider måste alla hjälpas åt, åter igen står vi i förskolan längst fram, vi tar ansvar, vi ställer om och vi håller ut. Så snälla förälder, hämta ditt barn när ditt jobb är slut.
LÄS OCKSÅ
Lindström: Förskolan är snart inte värd sitt namn
Lindström: Vi kan inte anpassa förskolan efter halvsjuka barn
