Här ges färdriktning för nya lärare

I klarröda soffor och med en slående utsikt över Kungälvs fästning samtalar deltagarna på kursen ”Ny på folkhögskolan” om sin nya roll. Det är dags för grupparbete och frågorna för den här uppgiften handlar om bildningsbegreppet. Vad innebär egentligen bildning? Och hur förmedlar man det som lärare på en folkhögskola?  

Under tre dagar möts 22 nyblivna folk­högskollärare, från Piteå i norr till Sölves­borg i söder, på Nordiska folk­högskolan i Kungälv, strax norr om Göteborg. På programmet står folkbildningens historia, framtid och roll
i samhället, möten med forskare och, kanske allra viktigast, utbyte mellan deltagarna.

I ett grupprum försöker Anna Larsson, Anton Persson och Sofia Nordin kon­kretisera bildningsbegreppet på olik­färgade post-it-lappar. Röda för möten och dialog, gröna för relationellt lärande och gula för delaktighet.
– Vi hjälper varandra att få syn på nya saker och ger varandra konkreta tips, säger Sofia Nordin.

Hon konstaterar att det är en styrka att de har olika infallsvinklar, undervisar i olika ämnen och kommer från olika delar av landet. Anna Larsson undervisar på allmän kurs i svenska och engelska och har tidigare arbetat på gymnasiet. Anton Persson lär ut hälsopedagogik med erfarenhet från högstadiet och Sofia Nordin är teologpedagog och undervisar främst i teologiska och kyrkliga kurser. 

Anna Larsson, Anton Persson och Sofia Nordin delar erfarenheter och idéer i ett av flera grupparbeten.

Att börja som lärare på folkhögskolan upplever de både innebär att förändra sin inställning, sitt mindset, och sitt arbetssätt.
– Grundskolan och gymnasieskolan är så målstyrd mot betyg och kunskapskrav. På folkhögskolan riktar vi framför allt in oss på att få människor att växa, säger Anna Larsson, som arbetar på Framnäs folkhögskola.

– Det blir ett lärande i samspel. I går hade vi en föreläsare som beskrev oss lärare som medvandrare. Någon som går bredvid snarare än någon som går längst fram och pekar, fortsätter Anton Persson från Vindelns folkhögskola.

– Vi tangerar det holistiska, att se hela människan, och att deltagarna drivs av en vilja att lära och utvecklas, snarare än att få bra betyg, instämmer Sofia Nordin från Helsjöns folkhögskola.

Mångfalden en styrka

För dem som lärare krävs det att vara lyhörda för gruppen och det som de ser som folkhögskolans styrka – att det ofta är väldigt blandade grupper i både åldrar och erfarenheter.
– Vi har ju ofta bra förutsättningar för lärandet i och med att deltagarna är vuxna människor som har valt att komma till oss. Utmaningen i det är ju att ta tillvara alla dessa olikheter och erfarenheter och att använda dem i undervisningen, säger Anton Persson.

– Vi styrs inte av en läroplan och deltagarna ska vara med och forma innehållet i kurserna. Det innebär att kurserna ser väldigt olika ut, säger Anna Larsson.

För att klara det behövs det stor kunskap inom sitt ämne och trygghet som pedagog. Därför behöver även de som lärare tid för fortbildning, samtal och reflektion.

Vill värna folkbildningen

Den viktigaste framtidsfrågan för folkhögskolan tycker kursdeltagarna är att värna folkbildningen och att lyfta upp vilken vikt den har, och har haft, ur ett demokratiskt perspektiv. Att den finns som ett alternativ till övriga skolformer, som en stark kulturbärare och ofta i glesbygd.
– Demokrati är en färskvara och folkhögskolan är en plats där vi kan bilda oss och också praktisera demokratin, konstaterar Sofia Nordin.

I den stora salen Snorre förbereder sig kursledarna Eva Lena Volk och Benton Wolgers, från Lärarförbundet Folkhögskola, för återsamling och för att presentera nästa uppgift.
– En utmaning för lärare som kommer nya till folkhögskolan är att inse att de inte är lärare i ett ämne utan med ett ämne. Det vill säga att det inte är ämnesundervisningen som är huvudsaken, utan att den är en av flera vägar i ett kunskapssökande, säger Eva Lena Volk.

Hon påpekar att det kan låta flummigt men i praktiken är det en modell som speglar den komplexa verklig­heten på ett bra sätt.
– Det utmanar oss att testa rollen som pedagoger, inte med förmedlingspedagogik utan tillsammans med deltagarna. Man behöver förhålla sig annorlunda som ledare i det lärande rummet.

Innebär det att man behöver vara skickligare som lärare på folkhög­skolan?
– Man behöver vara mer lyhörd. Och hitta sin riktning i ett läroplanlöst land. Vi jobbar ju också ofta boklöst vilket ställer ännu högre krav på att tillsammans med deltagarna ta fram aktuellt material och att lyssna in.

Kursen ”Ny på folkhögskolan” körs för tredje året i rad i sin nuvarande tappning.
– Vi är ett fackförbund som utöver att verka för bättre arbetsvillkor också aktivt värnar om och utvecklar vår identitet som folkhögskollärare. Vi utforskar och försöker omfamna vilka vi är och vilken uppgift vi har som lärare på folkhögskola, säger Benton Wolgers.

Ekonomi i fokus

Den viktigaste fackliga frågan just nu menar han är att slåss för att statsbidragen till folkhögskolan ska få finnas kvar och även växa.
– Det finns skrivningar i Tidöavtalet som känns oroande. Därför behöver vi försvara och argumentera för att folkhögskolans särart behöver finnas kvar, säger han.

En annan viktig och återkommande fråga är de låga lönerna inom folkhögskolan. För att varje lärare ska kunna arbeta och lyfta upp mötet och samtalet med deltagarna krävs tid för utveckling – och därmed resurser. Men trots att lönerna på folkhögskolan ofta ligger betydligt lägre än i gymnasie­skolan, konstaterar Eva Lena Volk att många lärare ändå söker sig till folkhögskolor.
– Pedagoger är oftast väldigt kreativa och idérika och vill arbeta på ett sätt där de får mer fritt utlopp för sitt peda­gogiska skapande. Det kan de få på folkhögskolan.