Folkhögskolan vårdar ett kulturarv

Skeppsholmens folkhögskola badar i sol och vattnet blänker mot den andra sidan där Vasa­museet och Djurgården visar upp sig. Inne i skolans lokaler öppnar sig en värld av doftande träolja, ljud från maskiner, hammarslag och surret från ett fläktsystem.

Här finns folkhögskolans båt- och skepps­byggarkurs. Under den tvååriga utbildningen får deltagarna lära sig det mesta om att bygga båtar. Det börjar med de får fälla träd för att sedan såga upp och torka virket. De går en smideskurs och lär sig att sy segel. De mäter upp en båt och dokumenterar arbetet. Under andra året gör deltagarna mallar och bygger en båt, som blir en replika av originalbåten.

Träbåtarna byggs i klinkteknik. Det innebär att de olika borden överlappar varandra. Byggmetoden har nyligen utsetts till att ingå i Unescos immateriella kulturarvslista.

– Jätteroligt. Skeppsholmens folkhögskola har alltid jobbat med traditionsbåtar, allmogebåtar. Skolan har spridit och förvaltat kunskapen om klinkteknik och nu har vi fått bekräftelse på att det arbetet har varit viktigt. Utmärkelsen gäller för klinkteknik i hela Norden. Trosa folkhögskola och Litorina folkhögskola utbildar i liknande bygg­teknik som vi gör, berättar läraren Håkan Söderkvist. 

Stor bredd bland deltagarna 

Söktrycket är stort till båt- och skepps­byggarkurs på Skeppsholmen och klasserna är relativt små. Nu är det tolv deltagare i ettan och åtta i tvåan då de bygger en båt två och två.
– Vi hade senast fyra sökande per plats. Bredden är stor när det gäller bakgrund och åldrar. Vi bygger på folkbildningstanken. Man är en del av en annans utbildning och bidrar med sina erfarenheter, säger Håkan Söderkvist.

Vibjörn Distler har tidigare arbetat på kontor i fyra år. Nu står han i verkstaden och skärper en sickel mot den blöta slipstenen. Han är övertygad om vad som ska hända efter tiden på Skeppsholmens folkhögskola.
– Jobba med båtar, det ska jag bara göra. Under tiden med kontorsjobb kände jag att jag ville göra något annat. Farsan är båtbyggare uppe i Umeå och nu har jag förstått att det också är min grej, säger Vibjörn Distler.

Här på skolan bygger han en gaveleka. Med på det uppdraget är också Jon Gawell. Han har ett långt arbetsliv bakom sig inom elektronikbranschen. Men på grund av neddragningar blev han arbetslös.
– Då sökte jag hit och det är inget jag ångrar. Lärarna är bra, det är fin sammanhållning och man lär sig jättemycket kring båtbyggen, som jag inte tänkt på tidigare, säger Jon Gawell och visar några linjer på en masonitskiva på golvet under gavelekan. 

– Man lägger upp den befintliga båten på bockar och med hjälp av lod ser man hur de olika linjerna går. Sedan följer man de linjerna för att kunna bygga en replika.

 Under utbildningen är det stort fokus på att lära sig använda och vårda handverktyg. Och erfarenheterna är olika när det gäller deltagarna.
– Någon har gått möbelsnickeriutbildning, många kommer från helt olika yrkesområden och ett par kommer direkt från gymnasiet. Men efter två år här har alla utvecklats enormt, säger Håkan Söderkvist. 

 Finns det möjlighet att få jobb efter utbildningen?
– Ja, det finns stora möjligheter att bli lärling som sedan leder till anställning. Vi bygger ju i klinkteknik men som lärling får man oftast renovera kravellbyggda båtar som är vanligast som fritidsbåtar.

30 års erfarenhet

Håkan Söderkvist är ämneslärare i botten med ämnena hantverk, slöjd och matematik. Men intresset för att bygga båtar tog över. Han gick därför en båtbyggarutbildning på Ingmarsö i Stockholms skärgård.
 – Trots att jag då hade studieskulder på en halv miljon så valde jag den utbildningen. Och det ledde till att jag började här på skolan som del­tagare på andra året.

Efter det har han i snart 30 år arbetat som båtbyggare och med att renovera båtar.
 – Jag var med om att renovera M/Y Alba som bärgades upp från 100 meters djup i Kanholmsfjärden. Jag har också jobbat med många Petter­sonare, Forslundare, segelbåtar, inredning av båtar och med skrov. 

För snart två år sedan valde han att börja på Skeppsholmens folkhögskola som lärare.
– Jag hade fått frågan ett par gånger tidigare och tänkte att nu kanske det är sista gången som de frågar, säger Håkan Söderkvist och små­skrattar samtidigt som ljuden hörs från hyvlarna i rummet.

Ute på gården finns de två största båtarna. En grupp håller på att bygga en galeas. Och under presenningen mitt emot går Maya Doughty in för att sedan ta stegen och kliva upp i en piggskuta.
– Vi håller på att göra i ordning i motorrummet. Jag gillar att arbeta med renovering, det har jag upptäckt här på skolan. Att ta hand om en halvskröplig båt och ge den kärlek, säger Maya Doughty, som går första året. 

Närmast kommer hon från gymnasiet i Lund där hon läste historieprogrammet. Hon hade ingen större erfarenhet av hantverk innan hon började på båt- och skeppsbyggarkursen.
– Det var lite ansträngande i början men nu är jag ganska bekväm med handverktygen och jag lär mig hantverksspråket och båtspråket.

Båtarna säljs

Efter det andra året på skolan väljer några att köpa båten som de har byggt. Men båtarna kan också säljas till föreningar eller privatpersoner.

– Det är utbildningsbåtar så det går inte att sätta ett marknadsvärde på dem, säger Håkan Söderkvist.

Ett nytt uppdrag som Skeppsholmens folkhögskola har fått är att samarbeta med Skansen. Några deltagare i tvåan ska i augusti och september bygga en klinkbåt publikt på Offerholmen på Skansen.

– Det kommer att bli den båten som ettorna håller på med nu. Det känns jättekul att vi når ut även på det sättet, säger Håkan Söderkvist.

Hans intresse för båtar syns även på fritiden. Hemma har han ”för många båtar” som han säger. En Kutter, en Pettersonare, en OS-elva, en Hedelin­sump och en liten plastbåt. Och hur han tar sig till jobbet från Vaxholm är självklart.
– Det blir pendelbåten.