”Mycket kluven till öppet hus”

Nu är det dags för öppet hus på skolan igen – vilket är en arbetsuppgift jag ställer mig mycket kluven till. Det fria skolvalet och New public management (NPM) flyttade in i våra skolor på 1990-talet. Skolan blev en marknad, där enskilda verksamheter och utbildningar började konkurrera med varandra. I samband med detta fick lärarna en ny arbetsuppgift – att marknadsföra skolan och ett vanligt inslag i marknadsföringen är ”öppet hus”.

Tanken är bland annat att blivande elever och deras vårdnadshavare ska få möjlighet att besöka skolan. De ska få möjlighet att ställa frågor, se lokalerna och träffa oss lärare och våra elever. Vi städar, vi sätter upp elevernas arbeten på väggarna och vi ställer i ordning våra klassrum. Vi snyggar till oss själva, fejar på våra argument om varför eleverna ska välja oss och sätter på oss kläder med skolans logga. Vi väljer elevrepresentanter och förbereder dem att vara goda förebilder för skolan.

"En del har blivit dittvingade"

Nyfikna åttor och nior strömmar in genom dörrarna. Vissa har siktet inställt och vet vad de vill, de ställer tydliga frågor om utbildningens innehåll och om undervisningen. Andra är mer intresserade av eleverna på skolan. En del har blivit dittvingade av sina föräldrar som ställer frågor och febrilt försöker få sitt barn att delta aktivt i sitt gymnasieval.

I detta står jag och mina kollegor och kämpar för att hålla huvudet högt och att svara på frågor så ärligt vi bara kan. Min kluvenhet inför dessa “öppna hus” försöker jag gömma. Å ena sidan tycker jag att det är helt befängt att jag ska behöva ”sälja” en utbildning och skolan i hopp om att eleven ska välja just oss. För oss som arbetar på yrkesprogram blir det även tydligt att vi inte bara konkurrerar med andra skolor, vi konkurrerar även med de högskoleförberedande utbildningarna. Å andra sidan är jag stolt över vår skola och utbildningen och vill så klart att besökarna ska få reda på detta. Jag kan också se att konkurrensen gör att vi måste ”skärpa oss”, att utveckla och förfina vår verksamhet och utbildning. Dessutom skapar det ”öppna huset” en vi-känsla och stolthet.

"Gör mig lätt illamående"

Det finns ändå något i detta som gör mig lätt illamående och får mig att fundera kring vad som är rätt. Risken med de ”öppna husen” är att fokus hamnar på yttre faktorer – som flashiga lokaler och it-utrustning, coola loggor och fyndiga ledord, status och popularitet, i stället för på information om utbildningen, det eleverna har möjlighet att lära sig och framtidsutsikter. Ska vi lärare vara säljare som säljer skolplatser eller ska vi vara någon som ger information som kan stötta eleven att göra ett informativt och klokt val?

Så när jag står där, med min skollogga på tröjan och kammat hår i det nystädade klassrummet och känner mig kluven – tänker jag ta ställning. Jag vill inte vara säljare. Jag vill ha ett tydligt fokus på utbildningen, lärandet och de kunskaper som utbildningen ska ge och inte på de yttre faktorerna. Jag vill fokusera på undervisningens innehåll. Jag vill bidra med och stötta eleverna att välja den utbildning de själva är intresserade av och i längden blir det ju bäst för alla!